Grannsamverkan

Nu blev jag vän med vår granne madam Någonting. Hon har faktiskt ett namn. Varje eftermiddag sitter hon på sin stol vid sitt hus, läser en bok och bevakar i smyg vår gata. Hon insisterar på att polisen skall patrullera vår gata minst en gång per dag och blir ledsen om de inte gör det. Jag och hon småpratar varje dag, om man kan kalla det småprat för att min franska är på nybörjarnivå, och hon pratar bara sitt modersmål. Men ändå lyckades vi prata om vädret, semester, litteratur och tom om politik. Igår frågade jag henne att hon kunde se efter vårt hus och hon sa glatt ja. Det visade sig att hon har nycklar till alla hus på vårt gata vars ägare har husen som semesterbostad. Idag har hon bjudit hem mig till sig när jag överlämnade av nycklarna. Hon visade foton på alla sina barn och barnbarn och vi växlade telefonnummer. Undrar hur kan jag ringa henne. Det går an att kommunicera med händer och fötter, men hur sjutton kan jag bli förstådd per telefon?

Möblerna, del 2

Det är inte alls lätt att hitta möblerna till vårt hus, i alla fall till vardagsrummet. Franska blocket föll bort ganska snart, vi är inte så haja på att handla från privatpersoner på ett främmande språk. Vi har besökt flera antikvariat på den kända gatan rue de Verdun i Pezenas, och jag har provsuttit i fåtöljer a là Louis Fillipe och konstaterat att de är ingenting för oss.

Tiden med krinolinkjolar och raka (dvs obekväma för en modern TV-människa) sittställningar är förbi, så det blev till slut en IKEA soffa för att kunna halvligga i den. IKEA platta paket är också bra för de går att få upp för vår smala trappa. Men hyllor och bänkar vill jag ha lite mer stil på. Vi har varit i minst 10 möbel/inredningsbutiker inkl. Emmaüs och kammat noll varenda gång. Antigen är bänkarna för långa, har fel färg eller faller oss inte i smaken. Så det är fortfarande halvtomt i vårt vardagsrum, och vi har lagt vår möbeljakt på is för denna gången. Nu vill vi bara vila innan hemresa som närmar sig med stormsteg.

Hemkänsla

Nu har det hänt. Min man börjar mer och mer uttrycka sig att här är ”hemma” och ”där borta” i Göteborg. Inte bra med tanke på att vi bara är här på semester och att Sverige ÄR vårt hem. Fast jag kommer ihåg att när vi kom hit på påsken efter senaste besöket på Nyår, då kändes det som att vi aldrig hade åkt härifrån och att de senaste 3 månaderna i Sverige bara var en långvarig dröm. Nu har vi bestämt att stanna hela semestern här, så vår båt blir liggande i en av hamnarna i Göteborg och kommer nog inte att användas i år heller. Och de nya oupptäckta städer som vi skulle besöka på vår väg hem får vänta till ett annat tillfälle för vi vill inte åka härifrån helt enkelt

Lagunen Étang de Thau i Marseillan

Offert

Idag fick vi en offert för att renovera vår fasad. Takfoten ska renoveras, en skada i vänstra hörnet av fasaden ska lagas, fasaden ska tvättas och en ful mosaikvägg på nedersta delen av väggen skall tas bort. Eventuellt målning tillkommer, fast min man tycker att det är mysigare att behålla den gråa putsade fasaden. Priset blev lite dyrare än vi först beräknade. Eller snarare, vi hade ingen aning vad det skulle kunna kosta och oftast underskattar man kostnadsnivån i Frankrike. Gäller det fortfarande ROT-avdrag utomlands eller är det redan kört?
Det var annorlunda att prata med en fransk murare/målare, men med hjälp av vår hjälpsamma franska mäklare, som fortfarande ställer upp och hjälper oss gick det någorlunda bra. Vi har bjudit vår mäklare på middag, han får välja en restaurang. Hoppas bara att vi efter middagen har pengar kvar till renoveringen
Tillägg. Så klart ska vi undersöka renoveringsmarknaden lite närmare, just nu har vi haft kontakt med 3 olika firmor som alla skall komma in med kostnadsförslag

Ostron, musslor och Picpoul

I vår lilla byn finns det en försäljare av ostron och musslor och andra skaldjur från lagunen l'Etang de Thau. Först trodde vi att han var odlare själv men sedan vi har sett en annan butik med samma namn i närliggande Meze. Men är det trevligt att handla hos honom, för att min man behärskar ännu inte riktigt den ädla konsten att öppna ostron så den snälla säljaren fixar det för oss på några sekunder

 

Och priset! 2.50 € för en kilo super goda musslor, 3.7 € för mycket stora musslor och 5.6 € per kilo för ostron. Med stark svensk valuta kostar det ännu mindre i kronor. Och till ostron serverar man ett vitt vin Picpoul, vars druvor växer runt lagunen – de passar utmärkt till varandra, ostronen och vinet!

Stränderna

Det är ca 5 km från Marseillan till Marseillan-plage som ligger vid havet. Något av det första som vi gjorde i våras var att inhandla cyklar. Det är så skönt att inte vara beroende av bilen.

Väg mellan Marseillan-plage till Sete

Det är en ganska fin cykelväg som går ut med lagunen och att man kan cykla till stränder som inte kan nås med bil. Först trängdes vi på en bevakad plage med barer och dylikt på en av stränderna i Marseillan-plage. Sedan upptäckte vi de stränder som sträcker sig hela vägen till Sete, kanske 20 km och nästan helt tomma på folk.

Strand nr 76

Så på en söndag nu mitt på sommaren, vid Medelhavet satt vi på strand nr 76 helt ensamma även om det bara var 1 km från samhället. Det kändes som vi var Robinson och Fredag. Härligt, det gillar jag

Tournoi de joutes lourdes

Dagen efter Capelet var dags för årliga turnering (Tournoi de joutes lourdes) Vinnaren av den lokala turneringen går vidare till final i Sete. Först paraderade sjömannen i vita kostymer rund gatorna i Marseillan med musik och otaliga åskådare som följde efter. Sedan började själva spelet nere i hamnen.

Två båtar, en med det röda laget och en med det blå rodde så snabbt det kunde rakt mot varandra. En man på vardera båten ställde sig längst ut på ”trampolinen” i aktern och beväpnade sig med sköld och en lans. Precis som i en vanlig tornering gällde det att träffa motståndaren och välta ner honom i vattnet.

Varje båt hade ett väl utrustat lag – roddare, ”riddare” och två musikanter som spelade trumpet och trumma. Det fanns en livbåt med men bara för att rädda sköldar och lansar som hamnade i vattnet, om ”riddaren” ramlade i sjön fick han rädda sig själv.

Capelet

Marseillan är en livlig byn, här ordnas det mängden av olika aktiviteter och fester. I lördags tävlade man i ett spel som heter Capelet. Reglerna är enkla – att försöka gå på en lutande mast och hämta två hattar som sitter med på olika avstånd från toppen på masten.

Först var det ett lag av unga pojkar som efter 40 minuter och otaliga ofrivilliga bad lyckade hämta de 2 hattarna. Yngsta pojken som deltog var nog 8 år. Svårare blev det för de lite äldre herrarna, för dem tog det nästan 2 timmar att göra samma sak.

När man beskådade det roliga spektaklet, så beundrade man de yngsta killarna djärvhet och de var som fiskar i vattnet. Det fanns inga räddningsbåtar, inga livlinor eller livbojar – undrar om detta skulle vara tillåtet i Sverige. Säkert skulle det ha gjorts en riskgranskning som skulle komma fram till att det allt var lite för farligt att leka på detta sättet, så kan man ju inte göra!

Tour de France

Förra året blev vi fångar under de 3 timmar i den lilla byn Saint-Geniè-de-Fontédit när kortegen och alla cyklister i Tour de France passerade. Det gick inte att komma in eller ut ur byn under ganska lång tid. Eftersom vi ändå inte kunde göra något åt det bestämde vi oss att titta på den berömda touren. Vi tog den bästa positionen vid vägen mitt i byn vid den annonserade tidpunkten. Efter 2 timmars förgäves väntan började jag känna mig hungrig men vågade inte lämna min plats för det var mycket folk som trängdes närmare och närmare till den bästa utsiktspunkten, dvs min plats. Det kändes som om byns befolkning hade tredubblas på bara 2 timmar.

Tour de France 2011

Efter ytterligare en halvtimma började en show med alla passerande möjliga och omöjliga reklambilar, reklamlastbilar, reklammotorcyklar. Några bilar stannade mitt i vägen, sålde reklamartiklar, andra slängde ut en massa saker till publiken så som godis, reklamkepsar, tuggummi och dylikt. Eftersom jag var väldigt hungrig vid det här laget började jag hoppa tillsammans med barnen efter godiset och fick tag på några. Några minuter innan de ledande cyklisterna skulle anlända, kom en stor svart motorcykeln från Kanal 5 och stannade framför den bästa platsen i hela byn, dvs. framför mig för att filma. Så jag såg nästan inget av de som ledde loppet. Sedan packade den svarta motorcykeln sina kameror sa pardon till förbannade mig och försvann efter de ledande cyklisterna. Sedan svischade resten av cyklisterna förbi och därefter var festen över
I år passerar tour de France vår cykelväg till havet, så vi bestämde att titta på spelet Capelet som pågår i hamnen i Marseillan istället.

Båtar i hamnen

Varje gång vi kommer till Marseillan upptäcker vi nya båtar som ligger i hamnen. Det är stora kanalbåtar, kanske inte av samma kaliber som på Rivieran eller Puerto Banos, men ändå häpnadsväckande och samtidigt mysiga. De når Marseillan som är den sista destinationen på resa genom kanal Midi. De senaste tillskotten är 2 båtar med amerikanska turister. För ett tag sedan läste jag i Libre Midi om att några fiskare hade blockerat den lilla sträckan mellan kanal Midi och lagunen l'Etang de Thau., för att enligt fiskarna var kanalbåtarna inte alls miljövänliga för musslor och ostron i lagunen. Hur det hela slutade vet jag inte, för att kanalbåtarna lägger fortfarande till i Marseillan och här säljs fortfarande ostron och musslor.

Båt med amerikaner

Båt med egen bil och egen kran för att lyfta bilen

13 juli, för ett år sedan

Japp, minsann, idag är det exakt ett år sedan vi klev in i huset för första gången. Fast vi såg det en dag innan, utifrån, men den riktiga bekantskapen började fredagen den 13. Om man är vidskeplig skulle man inte tittat på huset den dagen. Då bodde vi i Sete och natten innan regnade och åskade det ordentligt. När vi träffade mäklaren, sa han till oss att vi hade tur som kunde titta på huset efter ett sådant oväder och konstatera att taket var i gott skick och det inte fanns några tecken på vattenläckage. Efter första besöket tittade vi på huset ytterligare 2 gånger vid olika tidpunkter på dagen innan vi bestämd oss...
Idag, ett år senare, får huset äntligen alla fönsterluckorna på plats igen fast nu är de skrapade och nymålade. Och vi äntligen kan börja vårt semestrande.. Fast det ska målas några fönster på första våningen, fasaden runt fönsterkarmarna på andra våningen skall lagas och målas, terrassväggarna tvättas...hoppsan, listan kan göras lång men semestern är kort

Marseillans gator

Marseillan är inte så stor men det är lätt att gå vilse på smala och slingrade gatorna

Husen ligger vägg i vägg på tre sidor och de smala gränderna tycks ha två mål att fylla- skydda mot den brännande solen på sommaren och skydda mot de kalla vindarna på vintern. Vårt hus ligger i skuggan på eftermiddagen och det är vi tacksamma för, det är så härligt svalt inne så man behöver ingen luftkonditionering. När vi promenerar på de trånga gatorna kan man se kontrasterna - flera hus är så söta som om de kommer från ett vykort och några hus är förfallna.

Det finns hus som håller på att renoveras, det finns hus som ser obebodda ut, fast någon bor där och det finns ganska många hus som är till salu.   Samtidigt ser vi positiva förändringar i byn bara på de 3 månader vi varit borta, omläggningen av gatstenarna i centrum är klar, vår och de kringliggande gatorna har fått ny asfalt. Tom den tidigare saknade delen av cykelvägen till Marseillan -plage är klar och har fått ny beläggning.

Fantômas

Vi har fransk TV och betalar fransk tv-avgift genom kommunalskatten. Jag läste någonstans att den är mycket lägre än i Sverige (förresten vad är det som inte är dyrare i Sverige?). Så vi har 21 kanaler och alla på franska. Bra tillfälle att lära sig franska eller åtminstone höra det vackra men krångliga språket. Så på kvällarna efter vi skrapat fönsterluckorna tittar vi på fransk TV. Det visas några amerikanska serier som är dubbade till franska, men för det mesta som sänds är franska filmer tom de riktiga klassiker. Till exempel filmer med Louis de Funès. Igår tittade vi på en film från 1964 Fantômas, som jag var förtjust i som barn. Nu kan jag tycka att den är en löjlig komedi, men det är fascinerande att fransmännen månar så om sin kultur

Fönsterluckorna

På andra våningen har vi stora fönsterluckor som leder till två franska balkonger. Förra ägarinnan verkade inte bry sig särskilt mycket om utsidan av huset. Fasaden ser förfärlig ut, detsamma gäller fönsterluckorna på andra våningen. De har rester av minst tre olika lager färg som flagnat för länge sedan. De är gjorda av ädelträ och man känner fortfarande lukten av kåda. Det är ett gediget jobb att skrapa, slipa och måla om de gamla, tjocka och stora luckorna. Vilken tur att jag har en händig man som kan fixa detta

Drömmen

Sitter nu på vår terrass i Marseillan, dricker Picpoul vin och funderar över livet. Hur hamnade våra förfäder i Skandinavien över huvudtaget när fanns mycket behagligare klimat vid Medelhavet. Och hur kan vi flytta hit utan att vänta på pension. Någon rik farbror som kommer att lämna mig några miljoner har jag inte, ingen vill adoptera mig heller för min höga ålder.

Och jag är redan gift, så det bekymmerslösa ”medelhavs hemmafruars” livet kommer jag inte att uppleva. Chansen att hitta ett jobb här är nog lika med noll, man måste kunna franska, som jag inte kan. Att öppna ett B&B är inget alternativ , vi har flera bekanta som driver sådan verksamhet med tveksam lönsamhet. Men någon dag kanske vi kommer på en ide som kan låta oss att stanna här och inte packa våra väskor om en månad
När vi promenerade i byn såg vi flera svenskar som också verkar ha hus i Marseillan. Har de förverkligat sina drömmar eller har de är som vi, öppnat dörren till drömmen lite på glänt?

WI-FI

Vi har ingen fransk telefon och inget Internet heller, att skaffa detta får bli vårt nästa projekt. I Marseillan finns ett café med gratis WIFI så det är bara att gå dit, ta en kopp kaffe eller en öl och surfa.
Men problemet är det att vi inte hinner dit för att vi verkar vara upptagna hela tiden. Med letande av olika saker till hemmet, renoveringen av huset, cykling till havet. Så jag kommer att publicera flera inlägg på en gång, fast de är skrivna vid olika tillfällen.

Kyrkklockorna

Vi bor ca 500 meter från kyrkan. När vi tittade på hus i Marseillan, sa en av mäklarna att kyrkklockorna inte ringer på nätterna. Han ljög eller var van att inte höra dem för klockorna ringer hela natten. Och inte en gång utan 2 gånger inom några minuter. 12 klockslag mitt i natten, sedan lika många slag efter 3 minuter. Som om man är rädd att människor inte hör klockorna den första gången. Men värst är det vid kl 7 på morgonen. Som om en glad sadist har fått tillgång till klocksträngen så ringer klockorna oavbrutet i flera minuter. Vakna, gott folk, nu är det dags att gå ut och arbeta på fälten. Fast vi har ju semester och inte vill bli väckta så tidigt.

Men mäklaren hade nog rätt, efter att ha blivit störd några nätter vänjer man sig vid allt ringande.