Hemlängtan

Den gick fort, veckan efter att vi har kommit från Marseillan. Nu känns det overkligt att förra söndagen hade vi en bjudning för våra vänner som är permanent bosatta i departementet Aude. Vi åt ostron, gratinerade musslor, ostar och andra läckerheter från Frankrike. Sedan träffade vi ett svenskt par som också har köpt ett hus i Marseillan, nästan vid samma tid som vi och i närheten av var vi bor. Vi ses säkert i nyårsveckan som både vi och de ska tillbringa i vår by.
Men nu känns det vemodigt att vara så långt borta från en plats som man verkligen har förälskat sig i.

Rue de l'Amour

Huset är borta

I somras förundrade vi oss över ett hus i Marseillan. Det såg livsfarligt ut. Man hade försökt att stötta väggarna för att rucklet inte skulle rasa samman 

Nu i höst letade vi efter huset igen och kunde inte att hitta det. Det var bokstavligen borta. Undra vad de tänker göra med tomten?

Husen i Marseillan

Under vår senaste vistelse har vi strosat mycket på gatorna i Marseillan. Ibland passerade vi samma gata flera gånger och varje gång häpnade vi över nya detaljer, som om man såg gatan för första gången
Det finns många små hus i Marseillan som består av ett rum på varje våning. Men man kan inte avgöra utifrån om huset verkligen är litet, för att ibland har de små husen en innergård.
Oftast står dörrarna på dessa små hus halvöppna för att släppa in ljuset. Detta är för att första våningen som innehåller kök/vardagsrum sällan har separata fönster. 

 Man kliver direkt i ett vardagsrummet, lite ovant för oss här i Sverige. Man vill ju ha en hall för att hänga sina sommar-, höst- och vinterjackor. Fast de har ju inte såna problem med kläder där nere

På Beziers flygplats

Flygplatsen var liten och påminde om Säve flygplats i Göteborg. Bussen till flyget kom för tidigt så vi var nästan en av de första som skulle till Rygge. Då satt man där och observerade inkommande passagerare. Jag måste erkänna att jag har aldrig sett så många Louis Vuitton väskor på ett och samma ställe. Det är nog den största skillnaden mot vårt lilla Säve.
Framför oss satt en ung norska, hon var inte äldre än 20 år. Hon hade sommarkläder på sig och tunna ballerinaskor. Efter ett tag kom hon på att hon skulle till Norge, öppnade sin väska och tog fram en stövlett. Hon måste ha packat sina kläder som hastigast för att allt låg huller om buller. Hon letade vidare men snart insåg hon att den andra stövletten inte var med i väskan. Då ringde hon något och berättade att hon hade glömt sin andra sko på hotellet.
Det kändes nog inte så kul att hamna i Norge i oktober med bara tunna ballerinor på fötterna eller hur? Då är mina problem med olika färg på skor var bara en liten bagatell

Hemkomst

Just nu har vi kommit tillbaka hem till Sverige från vårt hem i Marseillan. Att flyga till Beziers via Norge fungerade alldeles utmärkt - det var bra bussförbindelse från flygplatsen i Vias till Marseillan och bra väg till Norge från Göteborg. Kanske kommer vi att flyga flera gånger den här vägen istället för via Girona. 

Det har varit en väldigt avslappnad vecka. Vi gjorde i stort sätt INGENTING. Det var så skönt att bara vara. Ingen bilkörning på jakt efter möbler, inget Internet som vi är så beroende hemma och inga shoppingrundor som jag brukar lägga lite för mycket tid på i Sverige. Vi åt god mat, drack gott vin och promenerade på gatorna i Marseillan och runt Étang de Thau. Ibland är det befriande att inte hela tiden behöva tänka på plikterna som man har som husägare

Fyr vid Étang de Thau

Höst i Marseillan

Nu på hösten ser man tydligt vilka som är bofasta eller som äger hus här. På sommaren är det lätt att göra misstag för att det är så många som turistar här nere. Nu känner man igen lite människor, inte bara de som bor på vår gata. Tisdagsmarknaden har betydligt färre besökare, flera restauranger i hamnen är öppna bara under lunchen. De unga grannflickorna har också försvunnit, kanske var de här bara på sommarlovet hos sina morföräldrar. Det är mycket tystare på gatorna nu. Samtidigt märker vi att det finns flera besökare hos de olika mäklarfirmorna. Vi minns att vår mäklare poängterade att de riktiga husköparna anländer hit just på hösten. Och priserna har stagnerat något, nu tyckes de ligga på en mer realistiskt nivå. Även många renoveringarna av hus är igång, vi ser och hör ljud av borrmaskiner och hammare här och där. Till och med det unga paret som bor granne med oss håller på att renovera. Positiva tecken tycker vi.

Rue Ledru Rollin

Räddningsinsats

På vår gata är det inte bara grannar utan även katter som är observanta på saker som händer här. En av våra grannars katt passerade som vanligt vår dörr men sedan stannade hon vid stupröret på vårt hus. Jag skulle inte sett det om jag inte stod och småpratade med grannen som uppmuntrade oss att åka och sola. Katten var väldigt intresserad av stupröret, hon satt och stirrade på det.

Jag gick in och ut från huset men katten satt kvar. Jag blev också nyfiken och gick fram. Katten hoppade upp på fönsterbrädan och släppte inte röret med blicken. Jag också började stirra på röret. Då hörde jag svagt krafsande ljud inuti röret. Satt det en mus där inne, 2,5 m upp från marken? Jag ropade på min man. Vi knackade på röret och hörde ljudet igen. Då bestämde vi oss för att spola vatten genom röret. Vattnet passerade utan hinder, inget annat kom med. Kanske satt det en fågel där inne? Alltså borde vi försöka oss på att ta ner stupröret. Det tog en stund, för rören satt fast i varandra och var inte utbytta på många år. I den första delen av stupröret satt det en stor sten, i den andra en tennisboll. Och när vi tog ner försiktigt den tredje delen kom det ut två små fåglar ur röret, troligen svalor och flög iväg. De flög precis ovanför marken så svaga (och genomblöta?) var de. Och vi som spolade dem med vatten! Tur att katten redan hade försvunnit.

Hoppas att de överlever . Om fåglarna hamnade i vårt stupröret genom hålen från vår terrass måste vi nog sätta ett nät över för att förhindra flera missöden...
På kvällen stannade en annan granne för att prata med oss. Plötsligt ställde hans hund sig i en ”jaktposé” och stirrade in i vår hall. O nej, vad ska vi ta ner denna gång?

Norskt igen

Norge och norskt verkar förfölja oss. I hamnen såg vi en norsk båt, en 29 fots snipa. På kajen satt en barfota, glad norrman och solade trots den kalla vinden. Vi stannade och pratade lite. De hade gått via kanalerna i Europa ner till Marseillan. Det hade tagit dem tre månader att segla ner och nu planerade de att stanna här fram till april. Han nämnde att han har träffat många svenskar som har hus här nere, men att han själv inte var ”husmänniska”. Med norska oljepengar man kan man nog leva gott som pensionär även i Marseillan.

Vår kära granne

Strax efter att vi klivit in i huset hörde vi en knackning på dörren. Det var en kille som mäter förbrukning av vatten. Han frågade oss om vi kände grannen som bor i huset mitt emot oss. Grannen är lite av en snobb och han har tydligen inte vattenmätaren tillgänglig för kontroll utifrån huset. Nej, vi var inte bekanta med honom. I samma ögonblick dök upp vår kära bevakande granne upp och jag hörde henne berätta att just den grannen inte umgås med någon på vår gata och att hon inte har nycklarna till hans hus heller.
Så kom en annan av de boende och de fortsatte att diskutera andra saker. Vi fortsatte att packa upp våra väskorna. Sedan knackade på dörren igen. Då var hon där, vår kära granne. Det blev mycket pussar på kinderna, ”ca va?” ”ca va”. Hon beklagade sig över att vädret just idag har blivit mycket kallare. Jag ville tacka henne för hennes vänlighet och gav henne som present en Kosta Boda skål. Jag hade även skrivit ett kort med en beskrivning av glasbruket på franska. Hon blev stormförtjust. Innan hon gick sa hon att varje gång när jag behöver hjälp är det bara att ringa på hennes dörr
Men det var hon som behövde hjälp någon timme senare. När hon höll på att hänga tvätten på tredje våningen, föll ett par byxor ner och fastnade på luftkonditioneringen på andra våningen. Så min man som är ganska lång fick leka ”räddaren i nöden”

Huset

Medan vi gick på det trånga gatorna fungerade vi på hur huset skulle se ut nu efter fasadrenoveringen. Alldeles innan vi kunde se huset stannade jag och tog några försiktiga steg fram. Först kände jag inte igen huset, för att fasaden såg så väldigt ljust ut, tidigare var var nästan svart. Helt otroligt vad en fasadtvätt kan göra. Den små lagningarna på fasaden som skiljer sig lite i färgen från original putsen stör oss inte, det är så franskt. Den franska muraren som även är målare kunde verkligen sin sak och allt som vi önskat att få gjort var utfört.

Fasad innan

Fasad efter

På väg ner

Det norska hotellet visade sig vara riktigt bra och de serverade oss frukost på begäran redan kl 04:30. Frukosten var fantastisk, med massor av olika saker att välja bland, till och med färskpressad apelsinjuice fanns framme

Marché Rygge Vest Airport Hotel

Norska motorvägar var belysta, något som i stort sett saknas på svenska motorvägar. På Rygge flygplats var allt väldigt väl organiserad, vår lilla flygplats Säve kan se sig distanserad med hästlängder. Kanske kunde man tycka att en flygplats så nära Göteborg kunde ha liknande standard som en som ligger ute på landsbygden i Norge

Vi har aldrig flugit till Beziers förut, det var häftigt att se alla bekanta platser från flygplansfönstret. När jag såg Millau, kändes det som om vi var redan hemma. Vi flög förbi Magalas, Murveil-les-Bezires och Beziers. När flyget girade för landning såg vi även vårt Marseillan. Till vår lättnad så fanns byn kvar precis som vi lämnade den i somras.
Efter att ha landat, väntade vi och några få andra passagerare på bussen i några minuter, för att planet från Ryanair hade som vanligt landat lite för tidigt. Bussföraren ropade ”Direction Agde” och vi klev ombord. Det visade sig att det är bara vi som skulle till Marseillan, så för 1,5 euro var hade vi bussen för oss själva. Och efter 20 minuter var vi framme i Marseillan.

Norge

Det blev till slut ett extra stopp i Norge på väg till Marseillan. Från början tänkte vi att köra direkt hemifrån till Rygge flygplats som ligger 230 km bort. Det kändes så enkelt att köra mitt i natten när vi i augusti tittade på olika resvägar. Men nu, på hösten när det har regnat oavbrutet i ett par veckor är tanken att köra klockan två på natten plötsligt inte lika attraktiv längre. Så i sista minuten bokade vi ett hotell nära flygplatsen.

Det var smidigt att köra, det tog exakt 2,5 timmar. Det är motorväg hela vägen från Göteborg till Rygge med undantag av en sträcka på ca 15 km, och sedan tillkommer det en tullavgift på 23 svenska kronor. 

Hotellnatten kostade i och för sig mer än våra flygbiljetter, men det är en upplevelse i sig själv. Det är ett rent och prydligt hotell, men det är så kallt på rummet och alla mina lusekoftor finns kvar hemma. Nästa gång måste man planera bättre om vi först åker norrut för att komma söderut.

Stressigt?

Det har varit en riktigt hetsig höst. Sitter på jobbet och försöker koncentrera mig. Tankarna snurrar som i en Marcel Proust roman. Jag måste tänka på det och på det, och på det tredje. Förresten, mötet men den franska muraren är bokat för slutbesiktning och betalning. En en fin present till vår granne som har bevakat vårt hus måste köpas. En liten uppsats på franska måste lämnas in. Stopp, nu måste jag tänka på jobbet igen...
Min blick glider från arbetsbordet ner till golvet, förbi mina fötter och till papperskorgen. Vänta lite. Jag stirrar på mina skor, det kan inte vara sant. Efter en minut konstaterar jag att det faktiskt är sant. Jag har på mig två olika skor, en brun och en svart stövlett. Hur i hela världen kunde det ske? Om halvtimme ska jag på en fin lunchrestaurang!
Nu förstår jag att jag måste åka till vårt älskande Marseillan, för rekreation.

Slottskogen

Det bästa med Göteborg är Slottskogen som ligger nästan mitt i stan och kan jämföras med Hyde park i London. Om det är bra väder ser man nästan folktåg av alla promenerande göteborgare där.

Vi bor ganska nära, men konstigt nog besöker mer sällan Slottskogen. Man kanske inte uppskattar det som man har tillgång till 

Uppe på bergen finns det hägnar med får, hjortdjur, get och så klart älgar. De är lyckligt lottade just nu med tanke på älgjakten som har börjar i oktober. De verkar trivas där för att varje höst ser man en ny älgkalv 

Och varje gång när jag passerar dammen där de tjocka gässen bor kan jag inte hjälpa att jag tänker på samma sak. Undra om en av dem skulle få plats in i min ugn och hur den skulle smaka då. Så varje gång jag går förbi räknar jag dem för att se om någon annan har fått samma idé. Men som tur är alltid alla kvar

Vatten i Marseillan

Nu har vi äntligen fått tillbaka pengarna för vattnet som bolaget SDEI överfakturerade oss för i våras. Det tog hela 4 månader sedan vi påpekade felet, men det fungerade till slut. Med meddelandet om återbetalningen fick vi även en rapport om vattenkvaliteten.

Ingen bakterier/parasiter eller nitrater rapporteras; det hittades ett liten mängd av bekämpningsmedlet men som ändå ligger under gränsvärdet. 

Men rapporten bevisar även det som vi upptäckte själva - att vattnet i Marseillan är väldigt hårt. Detta orsakar problem som just vi inte har i Sverige. Det bildas kalkbeläggningar i kaffemaskinen, duschhandtagen och i en vanlig kastrull efter kokning, det är svårt att få tvätten ren, man måste ständigt köpa vatten på flaska mm. Men det som mest irriterar mig är att tvätta håret, eller rättare sagt hur håret ser ut efter tvätten. Jag löste problemet genom att köpa ett väldigt dyrt schampo för hårt vatten och det fungerar någorlunda. 

Men vi måste nog läsa på om hur man hanterar det lilla problemet i framtiden