Jättefartyg på besök

Ingen i Göteborg kan ha missat att världens största containerfartyg, Maersk Mc-Kinney Møller har anlöpt till vår stad. Vad jag läste i tidningen så är hon 400 meter lång, 59 meter bred och 73 meter hög och rymmer 18 000 containrar och är på sin jungfruresan. Så klart kunde vi inte missa denna händelse så på lunchen åkte vi till Nya Varvet för att se fartyget. Då kunde vi konstatera att vi var inte ensamma om detta, det verkade som att halva Göteborg var där och beskådade denna jättebåt. Fast på långt håll såg fartyget inte alls stort ut, jag blev nästan besviken. Men när de små fritidsbåtarna dök upp då kunde man få en uppfattning om fartygets storlek.

Vy från Hisingen

Tillbaka till vardagslivet

Nu har livet återgått till gamla rutiner. Kollegor som just har kommit tillbaka till jobbet denna veckan lever fortfarande med semesterminnena, vi som har börjat förra veckan känner att semestern nästan är bortglömd. Det fina sommarvädret som vi såg en glimt av när vi kom hem från Frankrike är redan försvunnet, det regnar, det är svalt och det börjar mörkna på kvällarna. Är det hösten som redan är på väg? Genom fönstren ser jag de stora Stena båtarna som passerar och jag är lite avundsjuk på de som far iväg.

Nästa gång det blir vår tur att resa är det kanske oktober, men det blir ett väldigt kort besök i huset. Hur mår det förresten? Skulle vilja ha en webbkamera i närheten, att bara kolla på när längtan tillbaka blir för stor. 

Marseillan då och nu

En kväll var det en fest i hamnen. På en sida av hamnbänken fanns det en utställning om Marseillan historia. Vi kom för sent, de redan börjat packa och det var mörkt. Men jag hann ta några bilder på foton av gamla Marseillan. Jag skulle vilja samtala med de människorna, med det blev kanske en annan gång. Liknande bilder händer på bageriet La Manne Dorée.

Det är intressant att jämföra en och samma plats nu och då. Jag tror det bilderna tagits på 1920 talet

Upprustning i Marseillan

På senare tiden har vi sett positiva upprustningar i Marseillan. Gator odränerades, nya stenar lagts på torget, nya cykelbanor anlagts. Men det som glädjer oss mest är att flera ruckel blev renoverade eller hålles på renoveras, i radie bara på 200 m från vårt hus såg vi minst 5 hus under renoveringen. Förra sommarn var ett hus på rue Auber en riktig ruin, i år ser det mycket tjusigare ut. 

sommar 2012

sommar 2013

Två dagar innan vår hemresa upptäckte vi att även ett övergivet hus på vår lilla gata tydligen hade blivit såld och nu jobbade två energiska fransmännen med det. Betyder det att krisen är över eller att husen har blivit billigare så att folk kan köpa de? Eller är det tvärtom, att hus i bra skick är fortfarande dyra så är det lönsammare att köpa ett ruckel och restaurera det? Eller är det bara så att fler och fler upptäcker Marseillan och hit strömmar folk som faktiskt gillar att ge ett hus ett nytt liv?

Bagerier

Vi har flera bagerier i Marseillan, men vi handlar oftast på tre av dem. Efter att testat deras baguetter kom vi fram till vår egen topplista.
Den godaste baguetten bakas på Les Saveurs d’Eugéne. Folk köar där, speciellt på morgonen och bageriet har ganska begränsade öppettider. Deras bröd är lika gott på kvällen, däremot är deras croissanter inte lika goda tyckte vi.

På andra plast hamnar La Manne Dorée. De har den godaste croissanten och väldigt hövlig personal.

En riktig "gummi" baguette köper man på bageriet vid hamnen. Men butiken har goda små kakor och bakelser och som ett extra plus har den nästan alltid öppet.

Resumé

När jag tittar tillbaka på vår sommarsemester tänker jag på ett ord – avslappning. Trots att vi målat fönstren, ytterdörrar och köksmöbler, trots vi har rest på jakt efter möbler har vi slappat större delen av vår semester. Vi har cyklat och badat i havet. Vi har besökt Pezenas och Montpellier. Vi har ätit och druckit gott, umgåtts med några svenskar som också har hus i Marseillan. Vi har myst på vår terrass och läst en massa böcker. Det kanske är så en skön sommarsemester skall vara. 

Cykeltur till Sète

Näst sista dagen på vår vistelse i Marseillan fick vi den kanske lite tokiga idén att cykla till Sète. Man ser orten från Marseillan och cykelvägen dit ser fin ut. Så istället för att svänga in till vår vanliga strand cyklade vi vidare mot nya djärva mål. Att det är 20 km till Sète tänkte vi inte så mycket på. Först passerade vi en stor campingplats och sedan var det mest buskage och några vinodlingar. Vi kom fram vid den flotta Plage du Lido med sin breda strandpromenad som nästan kan jämföras med promenaderna på Rivieran. Här såg man både finklädda människor på väg till lunchrestaurangerna och badgäster direkt komna från stranden. Vi tyckte att detta ställe var mer tilltalande än Cap d'Agde, det känns mer genuin badort på något sätt. När man såg längs kusten kunde man se "kullen" vid Agde borta vid horisonten.
Det var lätt att cykla till Sète, men man skall ju cykla samma sträcka tillbaka också. Så hemvägen var inte lika trevlig och dagen därpå kändes det i hela kroppen.

Cykelväg till Sète

du Lido de Séte

"Kullen" i Agde syns vid horisonten

Hemma igen

Nu har vi kommit hem. Det känns overkligt att semestern redan är över. Denna gången körde via A75. Den krokiga vägen går via Central Massif och är vackrare än A7 som går via Lyon. 

Efter Frankrike passerade vi Belgien, som nästan var helt tomt på bilar och med hela motorvägen utrustad med lyktstolpar. Däremot var det betydligt mer trafik i Tyskland, speciellt var det mycket lastbilar. Det var köer vid flera olika vägarbeten, så det tog längre tid än förra året att komma hem.