Palavas-les-flots

En dag bestämde vi oss för att utforska området söder om Montpellier. Vi styrde kosan till Palavas-les-flots, som ligger 6 km söder om Montpiller. Vi passerade högljudda Sete, stilla Frontignan och kom in i en dal  omringad av små berg så att det blev helt vindstilla. 

Palavas-les-flots var ett litet fiskesamhälle som försåg Montipllier med fisk förr i tiden, nu är det väldigt populär badort. Bynamnet  nämns i en låt i den franska animefilmen Trion från Belleville, lite onödigt vetande kanske. Byn ligger fint vid havet, men den påminner mig mycket om de spanska semesterorterna på Costa del Sol, ett Fuengirola i miniatyr. I hamnen ligger restauranger tätt, det står inkastare vid varje matställe och det luktar som i en typisk turistort - det luktar nämligen frityrolja. Dock har badorten sin charm och jag förstår varför folk kommer hit. 

Om man inte orkar gå till bron som ligger 50 m längre bort kan man ta linbanan över kanalen, 2 euro/väg. 

Fina breda sandstränder och fint utsikt från närliggande hus. Jag undrar hur det ser ut på sommaren när badsugna från Montpellier och semesterfirare från övriga franska städer invaderar orten?

Våra grannar, del 3

Vi har inte sett våra grannar sedan i somras. I höstas hörde vi deras röster på gatan, men vi råkade inte träffas. Denna gång vad det äntligen dags. 

Först var det gamle Claude. Häromveckan fyllde han faktiskt 91 år. Man skulle aldrig gissa att han är så pass gammal, han är lite krokig i ryggen, men han rör sig och pratar snabbt och har bra minne. Så klart var det puss på kinderna mellan honom och mig och handskakningen med min man. Claude var bekymrad över att vi inte var här i vintras och att han inte heller träffade oss i höstas. Hans hund dog, närmare bestämt 3 september, tillade han. 

Därefter träffade vi vår madame Granne. Först började hon beklaga sig över vår söndergrävda gata, det stör så mycket och ingen som vet när det blir färdig. Sedan undrade hon om vårt uteblivna besök i vintras. I samma ögonblick dök en parant dam upp från det stora huset tillhörande en schweizisk familj. Madame Granne presenterade oss. Den eleganta damen bor någonstans i bergen, antagligen i Schweiz, eller nära Schweiz eller inte alls i närheten av Schweiz, för jag kanske har missförstått allt. Madame Granne pekade på vårt hus, damen tittade på huset som om hon aldrig sett det förut.  Hon frågade hur länge vi haft det. I snart 4 år repeterade damen efter oss. Och vi aldrig träffats! För henne var vårt hus lika obebott som hennes är för oss. 

Ecusson i Montpellier

En vacker stad, jag har börjat gilla den mer och mer. Jag skulle vilja tillbringa mer tid där istället för de snabba besök som vi gör då och då. Förra onsdagen promenerade vi i Ecusson, den gamla centrala delen av staden. Den relativt lilla medeltidsdelen med trånga gränder varvas med fina paradgator och öppna torg och parker. 

'

Vi satte vid Place Saint Roch, beundrade trompe l'oeil målningar och njöt av vårsolen. 

Trompe l'oeil vid Place Saint Roch

Place de la Canourgue med sin lilla park påminde mig mycket om en plats i centrala London där vi bodde för ett tag sedan, också över en påsk. Från terrassen i parken är det fint utsikt mot små mysiga gator.

Fortsätter man på den lilla gatan så kommer man till cathédrale Saint Pierre som har en lite udda entré.

cathédrale Saint Pierre

Hyrbil och flygledarstrejk

När vi hyrde bilen hos Sixt fick vi en stor svart bil. En tanke som slog mig var varför en bilfirma i ett varmt land som Spanien har en svart bil. Det brukar bli snabbt väldigt varmt i en mörk bil och en mörk bil blir snabbt smutsig. Det var bara en tanke som sedan försvann från mitt huvud lika fort som den kom.
När vi svängde in på återlämningsplatsen hos Sixt på vägen hem, stod det minst 10 bilar på deras område och alla var svarta. Hm, det känns lite konstigt tyckte vi. Men när killen från Sixt kom ut för att besikta vår bil och vi vände oss mot bilen så förstod vi varför. I det starka solskenet såg man varje liten defekt, varje liten repa, varje damfläck på den svarta bilen. Killen gick runt och nästan med glädje påpekade en liten obefintlig repa som kanske inte ens skulle synas på t.ex. en grå bil. Det skulle ha kostat oss extra. Tur att vi hade full försäkring på bilen. Den är dyr, men så slipper man otrevliga överraskningar och onödig huvudvärk.
Resan hem till Sverige blev 2 timmar försenad pga. flygledarstrejken i Frankrike. Vi flög via Italien istället. Samtidigt blev många passagerare som skulle flyga med Ryanair till England, Irland och Italien strandsatta. För Ryanair tar inte några omvägar

Nytt i Marseillan

Det har hänt flera nya saker under vår halvårslånga frånvaro.
En ny stor och fräsch Aldi har öppnats några hundra meter från Carrefour. Det är en positiv nyhet, det betyder att vår by växer

Huset som byggs på platsen där L’ancien hôpital låg är nästan färdigbyggt (läs här). Det blev inte så tokigt ändå, in mot byn är det tre våningar högt och ut mot vägen är det fyra.

I det renoverade huset vid bageriet som jag beskrev i somras (läs här) öppnade en bokhandel. Det är trevligt med en sån butik i byn, tyvärr har de nästan bara franska böcker. Kanske skulle man tipsa butiksägaren om att ta in svenska böcker med tanke på att det finns så många svenskar i byn?

Och på vår gata har en fransk familj flyttat in i det nyrenoverade huset. Kul att vår gata får nya invånare!

Påskparaden 2015

Nu var det dags för den årliga påskparaden i Marseillan. Solen sken, folk samlades på gatorna och som vanligt var paraden en timme försenad. Nya kortegefigurer kördes runt och nya deltagare marscherade på huvudgatan. Det verkade vara lite färre åskådare och betydligt kortare kortege

 

P+Tram i Montpellier

Vi besökte Montpellier i onsdags. Trots förra sommarens skräckerfarenhet (läs här) bestämde vi ändå att köra in i P+Tram. Parkeringen vid Sabines var inte bemannad, vi tog en biljett vid entrén och körde in på parkeringen. 

Så här skulle det fungera: man tar biljett, parkerar bilen, går till automat, väljer p+tram, betalar och går på spårvagnen. När man är tillbaka, kör man till grinden, stoppar biljetten i automaten och lämnar parkeringen. Voila.
Trodde vi. När vi kom till automaten för att betala, var vår billett inte giltig, precis som förra sommar. Vi provade på stoppa billetten på alla möjliga håll, det hjälpte inte. En förbipasserande man försökte hjälpa till, han tog vår biljett och sprang till spårvagnsförare. När han kom tillbaka, sa han att vi kunde åka spårvagn ändå. Men på billetten står det betala avant prendre le tram, så vi lydde inte hans råd. Jag stoppade in biljetten i automaten igen och plötsligt kunde man välja att betala. Vi valde porfait P+Tram, betalade 4.6 euro och steg på spårvagnen. Biljetten fick en stämpel med klockslag och någon obegriplig info
När vi kom tillbaka och körde fram till grinden så krävde plötsligt automaten att vi skulle betala ytterligare 6.2 euro. Min man blev irriterad, tog fram Visa-kortet och stoppade in kortet i automaten. Not valid. Förbannad, backade han bilen tillbaka på parkeringen. Då såg jag en gubbe vid ett litet kontor nära grindarna. Jag sprang till honom viftande med vår biljett. Det kom en gubbe till, han tittade på min biljett, skakade på huvud och sa till mig att vänta 2 min. Han gick till det obemannade kontoret vid entrén, och när han kom tillbaka gav han mig en annan biljett, så vi kunde åka därifrån. När vi körde förbi grindarna såg jag en annan förare med förvånat ansikte som också börjat plocka fram sitt Visa kort.
Det jag undrar är om vi gör något fel eller om fransmännen möjligen inte skall ha automatiska system?

Huset

Det var halvår sedan vi var i vårt hus, fast det var inte meningen med så lång frånvaro. Varje gång undrar vi om det hänt något när vi var borta. Men varje gång konstaterar vi att huset håller sig intakt och inte ger oss några större bekymmer, ta i trä..... Dock när vi kom in var innetemperaturen +16, det var kallare inne än ute. När man sätter på alla värmeelementen och samtidigt på med spisplattor för matlagning så går den automatiska huvudsäkringen. Det brukar inte vara något problem annars, men just första gången efter lång urkoppling brukar vår el bråka med oss. Det är nog inte meningen att man skall slå på alltför fullt på en gång, men vad gör man när det är kallt och man är hungrig?