Gott Nytt År!

Gott Nytt År! Bonne Année!

Le village de Nöel

Byborna verkar älska att fira jul, varje år blir det mer och mer julaktiviteter här i Marseillan. Festligheter pågår från 10 till 30 december i år med julkrubba, julmarknad, julparader och föreställningar för att nämna något. I år har de även byggt en liten skridskobana utanför kyrkan där isen består av plast och i högtalarna spelas det julmusik på ganska hög volym.
Det känns lite för mycket för min smak, det blir helt enkelt lite för kommersiellt.

Den nya polisstyrkan 

Årets julkrubba

Den nya skridskobanan av plast

Konsten att åka kommunalt

Nu är vi i vårt franska hem. Vi var här för tre månader sedan, med det känns som evighet.
Denna gång valde vi att skippa vår vanliga resväg via Barcelona, flera timmar i hyrbil kändes jobbigt.
Så vi flög med KLM via Amsterdam till Montpilleir.  Därefter åkte vi hela vägen till Marseillan med kommunala transportmedel. Jag ville efter alla eftersökningar på nätet bevisa för min skeptiske man att det går. Särskilt när vi bara reser med lite handbagage. 
När vi hade landat i Montpellier hann vi precis med bus 120 som stod redo för avgång in till stan. Bussen går en gång per timme, tråkigt om man skulle ha kommit några minuter försent. Kombibiljett bus-spårvagn kostar 2.60 €/per person, det får man väl kalla ett bra pris. Bussen körde till Place de la Europe där vi tog linje 1 till stationen. 
I biljettautomaten på stationen köpte vi tågbiljetter till Agde för 10€/pers. På en av tablåerna såg jag skymt av namnet Agde och att tåget skulle gå om två minuter. Det bar av nerför trappan till perrong E, mycket riktigt stod ett tåg inne på perrongen men vi kunde inte sе några skyltar. 
I fönster på loket såg jag huvudet  på tågföraren och frågade honom om  tåget gick mot Agde.  Oui sa han och vi hoppade på tåget och precis efter oss stängdes dörrarna. På tåget upptäckte vi att man måste stämpla biljetterna, tydligen skulle vi ha gjort det på perrongen för att det fanns inga automater ombord på tåget. Ojdå.
Efter 30 min anlände vi till Agde och som tur var kom bus 210 från Baziers tio minuter senare så vi kunde ta den till Marseillan. Som vanligt, var vi enda passagerare i bussen, alla andra brukar kliva av i Agde.
Och när vi kom fram hälsade Marseillan oss välkomna med parad och musik, byn verkar ha saknat oss så som vi har saknat byn

À bientôt Marseillan

Tre veckor har gått sedan vi kommit tillbaka från Marseillan. Det svenska vädret har varit inte det bästa, det känns som att men inte bara förflyttat sig från ett land till ett annat, utan även bytt årstid – från sommar till sen höst.
Vår franska semester var lugn, skön och avslappnad. Det blev inga tidskrävande husrenoveringar eller stora utflykter. Vi har träffat en del svenskar och norrmän som har hus i vår byn, det verkar som att vi blir fler och fler. Jag har upptäckt nya maträtter som kanin och ankbröst filé, dessa finns att köpa för överkomligt pris på Carrefour och Aldi. Vi har konstaterat att Marseillan fortfarande håller på att rustas upp för fullt med nya hus- och fasadrenoveringar, nya butiker och restauranger mitt i byn och inte minst den nyöppnade svenska B&B på rue Galilee.

Bäst av allt är att vi åker till vårt smultronställe igen om en månad, känns riktigt skönt

Resa hem

Nu är vi hemma igen efter en bilresa på tre dagar genom Europa. Första etappen genom Frankrike förflöt ganska smidig om man bortser från en oförklarlig halvtimmas kö vid Montelimar och ett lika långt trafikstopp vid Nancy. Däremot såg vi gigantiska köer på väg söderut vid Lyon och en vid Nancy i riktning mot Strasbourg pga en bilbrand enligt varningsskyltarna.

Bilkö söderut

Andra dagen stannade vi för en kort stund i Luxemburg. Vi besökte staden för 7 år sedan, det var kul att friska upp minnet. Luxemburg är en bilvänlig stad med stora breda gator och erbjuder en stor centralt placerad parkeringsplats som är dessutom avgiftsfri på helgerna.

Luxemburgs shoppinggata

Luxemburg gamla delen

På väg hem genom Tyskland körde vi A1 och som vanligt körde vi på en lördag. Det var inte något problem denna gången heller. Vi stannade i Oyten, en förort till Bremen. En prydlig, söt liten by där de flesta gator verkade ha ritas med hjälp av linjal.

En sagohus i Oyten

När vi äntligen anlände till Sverige så hamnade vi i det första riktiga långa trafikstoppet och det varade mer än 1,5 timme pga av en olycka längre fram. Motorvägen var helt avstäng så vi fick sitta och njuta av det svenska vädret. Som tur var hade det just slutat regna.

Canal Midi

Canal Midi - en sydfransk stolhet och en modern turistattraktion. Kanalen löper ut i Etau du Thang och förr i tiden gjorde den Marseillan till välmående byn. Idag passerer många små och stora kanalbåtar mynningen på vägen från Agde till Sete och det är troligen de vackra vyerna som man beskådar

Eller kanske inte. Man ser många vrak av båtar som ligger längs kanal Midi: båtar som är övergivna, till hälften sjunkna vid kanalbanken och som förvandlats till rent skräp. För att inte nämna miljöaspekten med dessa vrak som riskerar att förorena vattnet. Detta är väldigt tråkigt och man undrar vem som har ansvarеt?

Runt Marseillan

Häromveckan när vädret var lite svalare och havet var inte så lockande gjorde vi några cykelutflykter runt Marseillan. Vår ambition var att hitta en cykelväg till Meze, men efter några försök hamnade vi tyvärr alltid på ganska trafikerad väg så vi förstår att någon sådan cykelväg troligtvis inte existerar.

Vi cyklade även mot Pomerols, och också här fick vi dela vägen med enstaka bilister. Vi såg stora öppna ytor och överallt fanns vinstockar, bokstavligen överallt. Kanske var det Picpoul, vår mest kända druva?

Fest på rue Emile Zola

Vi har haft många festligheter i Marseillan i juli. En av dem - festen på rue Emile Zola, den långa gatan i byn, bjöd på en oväntad överraskning. Och vem såg man där? Två svenska artister, nämligen Anna-Lena Bergelin (f.d. Brundin) och Jan Sigurd. Det var många svenskar som stannade för att lyssna på den oannonserade föreställningen. Även fransmännen samlades nyfiket och visade artisterna sin uppskattning med varma applåder. Alla verkade ha kul oavsett nationalitet.

Hos Claude

En av våra grannar är 92 årige Claude. Varje gång när vi kommer till byn undrar vi om han finns kvar. När vi kom denna gång var hans hus igenbommat. Under en vecka gick vi i olika tankar tills vi träffade Madame Granne som förklarade att hans fru fick en stroke till och de var tvungna att flytta till ett modernare hem. Dagen efter såg jag Claude på vår gata. Det gjorde mig verkligen glad. Han meddelade att de bor hos hans dotter och att vi absolut skulle hälsa på. Så klart gjorde vi det dagen därpå

Det lilla enplanshuset låg i den nyare delen av Marseillan. När vi kom, väntade Claude på oss ute i trädgården och bad oss komma in. Hans dotter, hans fru i rullstolen och en av grannarna satt redan i köket. Vi blev bjudna på kakor och förfriskningar. Vi småpratade, ofta med teckenspråk eftersom min franska är fortfarande bedrövlig. President Hollande med frisören som tjänar 9000 euro i månaden,  myggor och Marseillan var några av samtalsämnena. 

Claude tog fram en gammal bok om Marseillan. Han pekade på en av fotona i boken och frågade om jag kunde känna igen honom. Fotot som föreställde runt 40 unga killar var tagen för 70 år sedan. Jag trodde att jag var diplomatisk när jag sa att jag inte hade glasögonen med. Claude skrattade och hämtade ett förstoringsglas. Jag fick erkänna att det var en omöjlig uppgift. Då pekade han på en grann pojke i mitten av fotot. Det är jag, 23-år gammal, sa han. Det fanns faktiskt likheter mellan de två. Alla andra på fotot är redan döda, tillade Claude. 

Claude i mitten, för 70 år sedan

När vi gick hem senare funderade jag på den gamle mannen. Jag fascineras fortfarande av hans energi, nyfikenhet och hälsa. 

Stränder

Första veckan av vår semester brukar vara den bästa eftersom att det är innan turistsäsongen som drar igång runt den 14 juli. Då är det är relativ tyst i byn och de långa stränderna är nästan tomma på folk. I år var den första veckan även det varmaste, sedan dess har det blivit behagligt svalare

Min äldsta väninna som bor i Italien klagar på smala och överbefolkade stränder, sådana problem har vi inte i Languedoc

Blommande kaktus

Nice, 14 juli 2016

Jag skulle precis publicera mitt nya inlägg om Nationaldagsfirandet när jag läste om händelsen i Nice igår. Tänker på alla människor som har förlorat livet, på människor som har skadats, på människor som har mist sina nära och kära i det vansinniga dådet. I Nice, den vackra staden med den fina promenaden som har förvandlats till en kilometerlång mordplats.
Det finns inga ord för att beskriva denna ondska, som hotar och förtär vår värld...

Miss Marseillan

Igår var det en show i vår by, nämligen val av Miss Marseillan 2016. Till detta var även Miss Languedoc och Miss France, båda av årgång 2015 inbjudna. Allt detta var lite patetiskt, tycker jag, men man fick se lite  show i alla fall. 

Miss France 2015

Tjejen med nummer 6 (sista i raden) blev vald till Miss Marseillan

Del av show

Rocka

Idag cyklade vi till havet tidigt på morgonen. Nu har vi börjat leva som byborna gör - man gör saker på morgonen och kvällen där emellan tillbringar dagen hemma bakom stängda fönsterluckor.
På stranden såg man tydligt att det fortfarande inte är säsong - det var bara några få enstaka människor där.
När jag promenerade längst vattenbrynet såg jag plötligt en stor platt fisk som simmande precis in till  strandkanten. När nästa våg slog över fisken hamnade den på stranden. Det var en stor ljusbrunn rocka, den försökte styra sig tillbaka till havet med hjälp av svansen men det var lite tufft. Jag hjälpte till lite genom att gräva en grop framför fisken - så till slut lyckades den och simmade ut på djupare vatten.
Tyvärr hade jag inte med mig kamera, men den såg ut exakt som på bilderna jag har sett på rockor fast mycket större än jag trodde

Hemma

Vi kom igår kväll. Det Marseillan som mötte oss kändes ovanligt tyst. Det verkade som om alla byborna gömde sig bakom de stängda fönsterluckorna. Fast det var svårt att hitta parkeringsplats trots allt.
Huset stod kvar och var i samma sick som vi lämnade det för halvår sedan. Dock hade TV-boxen slutat fungera, så vi missade matchen mellan Frankrike och Island. Men vi kunde i varje fall höra varje franskt mål genom de öppna fönstren. Sedan åkte någon och tutade för att fira den franska segern
Skönt att vara hemma...

Äntligen framme

Melsungen

Jag gillar små tyska medeltidsstäder. På våra tidigare resor genom Europa har vi sett många sådana, men det finns många fler att upptäcka. I år stannade vi i Melsungen, en liten stad söder om Kassel. Fast egentligen hittade vi ett bra och modernt hotel där, vilket var den egentliga orsaken till vårt stopp där.
Den lilla staden ligger vid floden Fulda och har ett gammalt slott och korsvirkeshus. Staden påminner mycket om Hann. Munden, fast jag tycker Hann. Munden var mysigare.  När vi spatserade på de breda gatorna fick jag en känsla att allt gammalt i  staden var fejkat.  Breda gator mitt i medeltida by, raka väggar på korsvirkeshus? Sedan läste jag att mitten av staden blev nedbränd på 15-talet och sedan återuppbyggd.
Gatorna var nästan tomma på folk trots fredagskväll. Vi reagerade  på att det fanns massor av parkeringsplatser överallt. Troligen lever upp staden i augusti när alla semestterfirande tyskarna kommer.

Bra att veta om man kör pansarvagn

På väg ner

Nu var det dags igen. Vi lämnade regniga Göteborg på eftermiddagen och styrde kossan söderut. Bagaget blir mindre och mindre för varje år vi  reser samtidigt som sakerna i huset i Marseillan blir fler och fler.
Någonstans vid Helsingborg kom vi på att vår vägatlas ligger kvarglömd hemma. Man har GPS i bilen men ändå är det bra att ha papperskartan med. Det har hänt flera gånger att vi fått navigera med kartan när vägen varit avstäng och GPS hänvisade till att köra rakt fram. 
Först kollade vi om det finns någon bokhandel i närheten, sedan dök det briljanta iden upp att kolla om det finns några appar med kartan offline. Och så klart finns sådana, både för Tyskland och Frankrike, så vi laddade ner dem på Ipaden. 
Första stoppet blev i Danmark vid Rödby, på en liten gård. Det känns skönt att börja semestern med en kortare körning den första dagen.

Damen lämnar Göteborg

Nu var det dags. Den stora flytdockan Damen, som använts för att reparera fartyg, lämnade Göteborg idag. I somras blev den sålt för 30 miljoner kronor till holländska Dutch Marine, Dockan ska placeras i  Dunkerque i norra Frankrike. Damen har imponerade mått: den är 254 meter lång och har lyftkapacitet på 25 000 ton. Bogseringen planeras ta omkring sju dagar längs Danmarks, Tysklands och Nederländernas kuster.

Damen lämnar Göteborg

Det sägs att det blir tomt utan den stora dockan i centrala Göteborg och en epok gick i graven. Fast är jag inte så nostalgisk. Undrar om den kommer att målas om där nere i Frankrike och om den ska behålla sitt namn?

Le Chantecler, Nice

Bordet i den fina restaurangen Le Chantecler med 2 Michelin-stjärnor i hotell Negresco fick vi reservera hemifrån. Man fick lämna sitt kreditkortsnummer för att får reservera ett bord, detta för att de skulle kunna debitera eventuellt uteblivet besök. Och vi fick väldigt strikta rekommendationen i klädval, annars blir man inte insläppt.
Den vackra hallen i hotell Negresco var helt tom, vi gick runt utan att se någon personal eller andra gäster. 

Negresco

Efter 20 minuters väntetid fick vi komma in i restaurangen. Salongen var inte så stor, borden hade rosa dukar med dekorativa tallrikar. Väldigt tjusigt men kanske lite väl pråligt. 

Hovmästaren i mörk kostym följde oss till vårt bord. Först kom den obligatoriska champagnevagnen om vi önskade någon aperitif, sedan kom menyn. Menyn för damer var utan priser i motsatts till meny för herren, är det inte lite väl gammalmodigt? Vi valde meny Chantecler, då ingick 6 rätter. Maten och vinet var mycket gott, fantastiskt upplagt och presenterat, men någon rätt var kanske lite för komplicerad. Det ingick 2 desserter. När vi trodde vi var klara kom kyparen med en vagn. I vagnen fanns macarons, chokladpraliner och annat sött. När jag frågade efter enbart chokladpraliner blev kyparen nästan ledsen. Ne pas macarons?  Ok då, jag fick även beställa en macaron.
Vi blev iakttagna och uppassade av personalen hela tiden, det kändes nästan som vi var med i någon slags teaterpjäs. Om man smulat lite på duken kom kyparen strax fram med en liten silverspade och städade försiktigt bort smulorna från duken. Övriga kypare stod i givakt redo för att rycka in vid minsta gest

L’éveil des papilles (Appetizer)

Noix de coquilles Saint-Jacques grillées  (Grilled sea scallops)..

Det var en kul upplevelse, men jag tror inte att vi skulle göra det en gång till. Vi är för simpla för enkelt.

Nice i mars

För några veckor sedan kom vi hem från Frankrike, dock inte från Marseillan utan från Nice. Vi hade en jubilar att fira, därför blev det den Franska Rivieran. Vi var där för exakt 10 år sedan. Det hade inte ändrats så mycket. Man har rustat upp Promenade de Paillon, nya spårvagnar rullar på gatorna, men annars var Nice sig likt. 

Promenade de Paillon

Pianist på Place Massena

Rue de Chateau

Bussbiljetterna kostade 1,2 EUR för 10 år sedan och nu kostar de 1,5 (i jämförelse har priserna för kollektivtrafik  tredubblats i Göteborg)

Vi bodde i en gammal lägenhet inne i gamla stan med fyra meter i takhöjd och med utsikt mot Place Saint-Francois. Vi försökte följa samma rutiner som vi brukar ha hemma i Marseillan. Till fyra fikat handlade vi våra obligatoriska pain du chocolat i ett bageri som fanns på nedre våningen i huset.

Utsikt från vår lägenhet

Omedvetet jämförde jag matpriserna i Nice med priserna i vår by. Till min förvåning kostade varorna lika mycket på Carrefour här som i vår by. Men undantag för ostron. På gatan kostade de 27 euro per kilo i jämförelse med 6 i Marseillan. Yes, där slog vår fina byn den flotta Rivieran
Nice är fint, men det var mycket folk på gatorna. Undrar hur det är här under högsäsong?