Utan el

Våra missöden fortsatte när vi kom till huset. Efter att vi satte på spisen, värmeelementen och ljuset, så  löste säkringarna ut . Det händer ofta när man startar alla elgrejer samtidigt. Men denna gång gick det inte återuppleva elen. Det verkar som att allt lagt av.  Där satt vi i ett kallt hus i mörkret med några stearinljus tända klockan åtta på kvällen. Vad gör man, med tanke på otillräckliga kunskaper i franska?
Tur att vi har goda vänner som bor i byn och som pratar franska. De bjöd in oss till sitt hus, vi fick varm mat och de ringde till EDF. Elleverantören meddelade att de kommer att skicka elektriker till oss först imorgon bitti.
Det var inte så stort problem att sova i huset trots innetemperaturen på +11. Allt varmt gick på, jag sov med mössa på. Dagen därpå fick vi frukost hos vännerna. Men EDF kom först vid två tiden. Två unga männen bytte huvudbrytaren på 5 minuter, men först bröt de elen till huset på ett för oss bisarr sätt. På fasaden intill vår ytterdörr hänger två svarta kontaktdon, som vi inte hade tänkt på innan. Tydligen är det de som används för att koppla bort huset från det övriga nätet. Elektrikern bara vred på och kopplade isär en av kontakterna och vips så kunde de arbeta säkert med att byta huvudbrytaren. Lite primitivt kanske men det verkar ju fungera.
Elektrikern tyckte själva att det var konstigt att vi inte fått hjälp av EDF redan igår kväll med tanke på hur kallt det var. Till slut fick vi i alla fall elen tillbaka. Man blir verkligen varse hur sårbar man är i det moderna samhället.  Hemma har vi gasolkök i reserv , kanske måste vi skaffa oss ett även här. Eller byta ut elspisen mot en gas spis

Resa ner

Vi kom till vårt franska hus förrgår. Flygtur  med KLM via Amsterdam till Montpellier gick som planerat, allt i tid. Bussen från flygplatsen tog oss på 15 min till Montpillier, vi hann även med kort promenad i den julpyntade staden. När vi kom till centralstationen för att ta lokaltåget till Agde förstod  vi att något var fel. Det var mycket folk på stationen och många stirrade på informationstavlorna som visade kommande avgångar. Vi tittade också, fattade inte mycket, köpte biljetter i automaten och gick ner till perongen D, som vi brukat åka i från vid tidigare resor. Där var det ännu mer folk. Jag frågade en person om tåget går till Agde, oui svarade hon. Till slut fattade vi att det var stora störningar i tågtrafiken pga "de gula västarna" som blockerade stationerna någonstans i norr. Alla tåg var försenade med flera timmar. Vi väntade kanske en timme tills tåget äntligen kom. Folk rusade in, det var lite kaotiskt, det kom flera tåg samtidigt och det var lätt att ta fel tåg.

Det är besvärligt med de ständiga protesterna i Franrike. Det är en sak att läsa om protesterna i Paris hemma i soffan och en helt annan sak att själv bli drabbad av dessa konflikter. I våras kunde vi inte ta tåget från Barcelona till Beziers pga två månaders strejk. Vi ska ta tåg på hemresan också så man måste nog ha en plan B om det tåget också blir förenat på grund av protesterna. Den franska hetsiga viljan att med en gång klättra  upp på barrikaderna vid minsta missnöje känns väldigt destruktiv. Hur kan de reformera samhället om de motsätter sig allt direkt? Det verkar ju inte heller som om gemene man uppskattar aktionerna eftersom de gör deras dagliga liv besvärligare

Extremväder

Igår dog 13 personer i de kraftiga och plötsliga översvämningarna i Aude, kring Carcassonne.  I Marseillan blev det skyfall och starka vindar, medan vi har haft strålande sol hemma i Göteborg

15 oktober 2018, webbkamera

I år var det extremt väder i Marseillan så som på många andra ställen i världen. Hela maj var regnig och kall. I slutet av februari förvandlades en varm och solig dag till ett snöoväder som i sin tur följdes av en regnig och stormig dag.
Det känns lite overkligt att så kraftiga vädersvängningar kan hända i så vacker fransk idyll,  trots vi vet att gamla Languedoc är känt för sitt häftigt vädertemperament. 

Trafikstockning i centrala stan, februari 2018

Översvämning vid teatern

*Bilderna är från nätet, från Marseillans officiella sida och privata personer

El och vatten

I år höjdes priserna på vatten och elektricitet rejält, vi fick en smärre chock efter det senaste beskedet om beräknad förbrukning. Elen gick upp med nästan 50% och likaså med vatten, trots att vi vistas mer sällan i huset på senare tid. Först trodde vi att någon granne på något sätt hade kopplats in på vårt nät och vårt vatten. Sedan fick vi höra att alla hade fått saftigt höjda räkningar.

En protestkommitté  har bildats i byn. Den försöker bestrida höjningen av avgiften på vatten med nästan 143% och anklagar borgmästaren som har bevisligen röstat för beslutet. 

EDF/GDF hade monopol på att distribuera el fram till 2018, men nu finns flera aktörer att välja emellan. Bra länk om olika alternativ finns här. Vi kommer säkert att byta leverantör, ska rapportera hur det går

Bilden hämtat från nätet

Konsten att bli en VIP

En dag när vi passerade ett bageri blev vi stoppade av damen som jobbar och äger bageriet. Hon gestikulerade och pekade med darrande händer på hörnet längst ned vid dörren. Där låg en storvuxen tornseglare. Vid det här laget är vi redan rutinerade tornseglareräddare, vi brukar rädda minst en tornseglare per år (läs här) Min man plockade försiktig upp fågeln och vi gick ut på ett öppet torg och kastade den rätt upp i luften. Tornseglaren, lycklig och oskadd flög sin väg och allt var frid och fröjd igen.
Dagen därpå nämnde jag för damen i bageriet att fågeln hade klarat sig. "Je suis très contente", svarade hon med lättnad. Efter denna händelse har jag blivit en slags VIP hos henne. Varje gång när jag kliver i bageriet, plockar hon en baguette direkt från ugnen istället för  att ta den från den välfyllda hyllan. Vid flera tillfällen när brödet varit slut och hon avvisade kunder, har hon gestikulerat till mig att vänta och sedan trollat fram en baguette, när övriga kunder hade lämnat lokalen.  Det kändes väldigt märkligt och gött.
Hoppas att vi förbli samma speciella kunder när vi kommer ner nästa gång

Marseillan, lika vackert som vanligt

Våra grannar, del 5

Vår gata har förändrats genom åren, några flyttat in och några flyttat ut.
Det är bara Madame Granne som är sig lik, trots hon blivit lite skröpligare och mer tystlåten. Varje söndag går hon med sin man ut på restaurang, en tradition som de flesta fransoser verkar följa strikt
Gamle Claude bor fortfarande kvar hos sin dotter, genom åren vi byggt upp en nära relation och blivit vänner trots stora språkbegränsningar.
Snobben i huset mitt emot har vi inte sett på ett år. Kanske har han börjat undvika den mest turistiska perioden i byn eller kanske blivit för gammal för att resa.
Den storvuxna mannen med de sedan länge döda fåglarna hade någon bekymmersam kärleksaffär i somras.
Det unga paret med barnet hade flyttat till Provence där mannen fick tjänst som gendarm. Det senaste vi hörde är att de har de separerat och att tjejen och barnet är tillbaka i byn. Deras hus köptes av ett medelålders par från någonstans utanför Strasbourg. De pratar begriplig riksfranska. Kvinnan är väldigt sällskaplig, det kändes som om hon blev bekant med varenda människa som passerat vår gata. Mannen visade sig vara snickare, deras hus fick fina utsmyckningar som är vanligast i Alsace.
Ett annat gammalt hus som renoverades under två långa år har omvandlades till 2 lägenheter och en ny granne har flyttat in. Det påstås att han är från Paris, men vi har bara sett honom via fönstret.
Ett gammalt ruckel till hus har totalrenoverats och nu är till salu. Spännande, undra vilka som blir våra närmaste grannar

Det var länge sedan...

Det var ett tag sedan som jag skrev sist. Fick skrivkramp, som om ämnen och ord var slut. Har inte öppnat bloggen på mer än ett år och vet inte om jag kommer att skriva regelbundet igen eller det blir enstaka gånger
Vi har huset kvar och åker fortfarande till Marseillan och tillbringar Juli och julledigheter där.
Vi har under det senaste året blivit bekanta med många människor i Marseillan, många fler på bara ett år än under alla år som vi haft huset. Så nu får vi höra det lokala skvallret ganska regelbundet. 
Det har blivit svårare och dyrare att komma ner från västkusten, så vårt mål att vistas i huset var tredje månad blev för optimistiskt. Det har också skett stora förändringar i byn och på vår gata, men det tänker jag berätta om en annan gång.
Så  bienvenu till min blogg igen 😉

Marseillan juli 2018