Utan el

Våra missöden fortsatte när vi kom till huset. Efter att vi satte på spisen, värmeelementen och ljuset, så  löste säkringarna ut . Det händer ofta när man startar alla elgrejer samtidigt. Men denna gång gick det inte återuppleva elen. Det verkar som att allt lagt av.  Där satt vi i ett kallt hus i mörkret med några stearinljus tända klockan åtta på kvällen. Vad gör man, med tanke på otillräckliga kunskaper i franska?
Tur att vi har goda vänner som bor i byn och som pratar franska. De bjöd in oss till sitt hus, vi fick varm mat och de ringde till EDF. Elleverantören meddelade att de kommer att skicka elektriker till oss först imorgon bitti.
Det var inte så stort problem att sova i huset trots innetemperaturen på +11. Allt varmt gick på, jag sov med mössa på. Dagen därpå fick vi frukost hos vännerna. Men EDF kom först vid två tiden. Två unga männen bytte huvudbrytaren på 5 minuter, men först bröt de elen till huset på ett för oss bisarr sätt. På fasaden intill vår ytterdörr hänger två svarta kontaktdon, som vi inte hade tänkt på innan. Tydligen är det de som används för att koppla bort huset från det övriga nätet. Elektrikern bara vred på och kopplade isär en av kontakterna och vips så kunde de arbeta säkert med att byta huvudbrytaren. Lite primitivt kanske men det verkar ju fungera.
Elektrikern tyckte själva att det var konstigt att vi inte fått hjälp av EDF redan igår kväll med tanke på hur kallt det var. Till slut fick vi i alla fall elen tillbaka. Man blir verkligen varse hur sårbar man är i det moderna samhället.  Hemma har vi gasolkök i reserv , kanske måste vi skaffa oss ett även här. Eller byta ut elspisen mot en gas spis

Resa ner

Vi kom till vårt franska hus förrgår. Flygtur  med KLM via Amsterdam till Montpellier gick som planerat, allt i tid. Bussen från flygplatsen tog oss på 15 min till Montpillier, vi hann även med kort promenad i den julpyntade staden. När vi kom till centralstationen för att ta lokaltåget till Agde förstod  vi att något var fel. Det var mycket folk på stationen och många stirrade på informationstavlorna som visade kommande avgångar. Vi tittade också, fattade inte mycket, köpte biljetter i automaten och gick ner till perongen D, som vi brukat åka i från vid tidigare resor. Där var det ännu mer folk. Jag frågade en person om tåget går till Agde, oui svarade hon. Till slut fattade vi att det var stora störningar i tågtrafiken pga "de gula västarna" som blockerade stationerna någonstans i norr. Alla tåg var försenade med flera timmar. Vi väntade kanske en timme tills tåget äntligen kom. Folk rusade in, det var lite kaotiskt, det kom flera tåg samtidigt och det var lätt att ta fel tåg.

Det är besvärligt med de ständiga protesterna i Franrike. Det är en sak att läsa om protesterna i Paris hemma i soffan och en helt annan sak att själv bli drabbad av dessa konflikter. I våras kunde vi inte ta tåget från Barcelona till Beziers pga två månaders strejk. Vi ska ta tåg på hemresan också så man måste nog ha en plan B om det tåget också blir förenat på grund av protesterna. Den franska hetsiga viljan att med en gång klättra  upp på barrikaderna vid minsta missnöje känns väldigt destruktiv. Hur kan de reformera samhället om de motsätter sig allt direkt? Det verkar ju inte heller som om gemene man uppskattar aktionerna eftersom de gör deras dagliga liv besvärligare