tisdag 16 oktober 2018

Extremväder

Igår dog 13 personer i de kraftiga och plötsliga översvämningarna i Aude, kring Carcassonne.  I Marseillan blev det skyfall och starka vindar, medan vi har haft strålande sol hemma i Göteborg
15 oktober 2018, webbkamera
I år var det extremt väder i Marseillan så som på många andra ställen i världen. Hela maj var regnig och kall. I slutet av februari förvandlades en varm och solig dag till ett snöoväder som i sin tur följdes av en regnig och stormig dag.
Det känns lite overkligt att så kraftiga vädersvängningar kan hända i så vacker fransk idyll,  trots vi vet att gamla Languedoc är känt för sitt häftigt vädertemperament. 
Trafikstockning i centrala stan, februari 2018
Översvämning vid teatern
*Bilderna är från nätet, från Marseillans officiella sida och privata personer

torsdag 11 oktober 2018

El och vatten

I år höjdes priserna på vatten och elektricitet rejält, vi fick en smärre chock efter det senaste beskedet om beräknad förbrukning. Elen gick upp med nästan 50% och likaså med vatten, trots att vi vistas mer sällan i huset på senare tid. Först trodde vi att någon granne på något sätt hade kopplats in på vårt nät och vårt vatten. Sedan fick vi höra att alla hade fått saftigt höjda räkningar.
En protestkommitté  har bildats i byn. Den försöker bestrida höjningen av avgiften på vatten med nästan 143% och anklagar borgmästaren som har bevisligen röstat för beslutet. 
EDF/GDF hade monopol på att distribuera el fram till 2018, men nu finns flera aktörer att välja emellan. Bra länk om olika alternativ finns härVi kommer säkert att byta leverantör, ska rapportera hur det går
Bilden hämtat från nätet

söndag 30 september 2018

Konsten att bli en VIP

En dag när vi passerade ett bageri blev vi stoppade av damen som jobbar och äger bageriet. Hon gestikulerade och pekade med darrande händer på hörnet längst ned vid dörren. Där låg en storvuxen tornseglare. Vid det här laget är vi redan rutinerade tornseglareräddare, vi brukar rädda minst en tornseglare per år (läs här) Min man plockade försiktig upp fågeln och vi gick ut på ett öppet torg och kastade den rätt upp i luften. Tornseglaren, lycklig och oskadd flög sin väg och allt var frid och fröjd igen.
Dagen därpå nämnde jag för damen i bageriet att fågeln hade klarat sig. "Je suis très contente", svarade hon med lättnad. Efter denna händelse har jag blivit en slags VIP hos henne. Varje gång när jag kliver i bageriet, plockar hon en baguette direkt från ugnen istället för  att ta den från den välfyllda hyllan. Vid flera tillfällen när brödet varit slut och hon avvisade kunder, har hon gestikulerat till mig att vänta och sedan trollat fram en baguette, när övriga kunder hade lämnat lokalen.  Det kändes väldigt märkligt och gött.
Hoppas att vi förbli samma speciella kunder när vi kommer ner nästa gång
Marseillan, lika vackert som vanligt

söndag 23 september 2018

Våra grannar, del 5

Vår gata har förändrats genom åren, några flyttat in och några flyttat ut.
Det är bara Madame Granne som är sig lik, trots hon blivit lite skröpligare och mer tystlåten. Varje söndag går hon med sin man ut på restaurang, en tradition som de flesta fransoser verkar följa strikt
Gamle Claude bor fortfarande kvar hos sin dotter, genom åren vi byggt upp en nära relation och blivit vänner trots stora språkbegränsningar.
Snobben i huset mitt emot har vi inte sett på ett år. Kanske har han börjat undvika den mest turistiska perioden i byn eller kanske blivit för gammal för att resa.
Den storvuxna mannen med de sedan länge döda fåglarna hade någon bekymmersam kärleksaffär i somras.
Det unga paret med barnet hade flyttat till Provence där mannen fick tjänst som gendarm. Det senaste vi hörde är att de har de separerat och att tjejen och barnet är tillbaka i byn. Deras hus köptes av ett medelålders par från någonstans utanför Strasbourg. De pratar begriplig riksfranska. Kvinnan är väldigt sällskaplig, det kändes som om hon blev bekant med varenda människa som passerat vår gata. Mannen visade sig vara snickare, deras hus fick fina utsmyckningar som är vanligast i Alsace.
Ett annat gammalt hus som renoverades under två långa år har omvandlades till 2 lägenheter och en ny granne har flyttat in. Det påstås att han är från Paris, men vi har bara sett honom via fönstret.
Ett gammalt ruckel till hus har totalrenoverats och nu är till salu. Spännande, undra vilka som blir våra närmaste grannar

torsdag 20 september 2018

Det var länge sedan...

Det var ett tag sedan som jag skrev sist. Fick skrivkramp, som om ämnen och ord var slut. Har inte öppnat bloggen på mer än ett år och vet inte om jag kommer att skriva regelbundet igen eller det blir enstaka gånger
Vi har huset kvar och åker fortfarande till Marseillan och tillbringar Juli och julledigheter där.
Vi har under det senaste året blivit bekanta med många människor i Marseillan, många fler på bara ett år än under alla år som vi haft huset. Så nu får vi höra det lokala skvallret ganska regelbundet. 

Det har blivit svårare och dyrare att komma ner från västkusten, så vårt mål att vistas i huset var tredje månad blev för optimistiskt. Det har också skett stora förändringar i byn och på vår gata, men det tänker jag berätta om en annan gång.
Så  bienvenu till min blogg igen 😉
Marseillan juli 2018

söndag 22 januari 2017

Video om Marseillan

På Youtube finns en trevlig video om Marseillan. Den är aningen för lång, men väl värd att se. Det roligaste är att vi är bekanta med flera människor i videon: den bästa bagaren, slaktaren, fotografen mm
Det är inte utan man längtar tillbaka...

lördag 7 januari 2017

Antigone i Montpellier

Vårt flyg tillbaka till Sverige gick på kvällen så vi bestämde oss att utforska lite av Montpellier's centrum innan avresan. Från tågstationen St-Roch är det bara någon km till Place de l’Europa varifrån flygbussen går. Så vi promenerade från Polygone till Antigone, genom två kvarter som ligger i rad efter varandra ner mot floden Lez. 
Det första man slås av är att Antigone  känns lite för pampigt, pseudoklassiskt och att det var nästan tomt på folk trots att det var mitt på dagen. Jag fick lite associationer till de skrytbyggnader som man sett från TV från Ceauşescu's tid. Stora kolosser i neoklassicistisk stil, stora öppna avenyer a’la gamla Rom men inga människor.
På nätet läste jag att Antigone byggts från 1970- till 80-talet på platsen där den gamla militäranläggning låg och hela kvarteret har ritats av en spansk arkitekt, Ricardo Bofill. Kanske hade de lite storhetsvansinne?