TV-lisens

Häromdagen fick vi ett brev från Ministère du Budget des Comptes Publicus et de la fonction Publique. Utan att kunna franska, kunde vi konstatera att brevet handlar om skatten för TV och påminner om breven från Radiotjänst. Vi trodde att vi redan hade betalt denna skatt i höstas, men vi trodde tydligen fel.
Efter att hade "läst" brevet förtår vi att vi har två val. Om vi har haft TV 1 januari 2013, behöver vi inte göra något utan att slänga brevet och invänta en TV skatt som tillkommer till taxe d'habitation nästa höst.
Om vi tror att vi kan få undantag, måste vi fylla i det bifogade formuläret, välja en av följande punkter och skicka tillbaka brevet:

• att vi har ingen TV apparat i huset; 
• att vi är studerande etc; 
• att vi betalar TV-licens på vår permanenta adress i Frankrike och detta hus är vårt fritidshus; 
• att vi är utlänningar och har flera hus i Frankrike och betalar licens där (om vi förstått detta stycke rätt)

Jag tror inte att vi redan betalar TV-licens i Sverige och tittar på fransk TV i max 8 veckor per år kan fungera som orsak för att befria oss från denna skatt. Om man inte slänger ut TV:n förstås.

Kylan och längtan...

Det verkar vara som om våren är inställd här i Sverige i år. Med den ständiga kylan som bara fortsätter och fortsätter  Sedan kommer kanske högsommaren mitt i maj som det var förra året och därefter kommer kanske hösten redan i juli...

Vad jag längtar till Marseillan. Fast vädret där nere ser inte lovande ut heller, i alla fall lovas det regn i slutet av nästa vecka när vi kommer. Vilken tur att vi har regnjackor hängande i huset om den prognosen håller i sig. Men jag längtar efter ostron, färsk baguette, rosévin och våra grannar. Jag längtar efter höra ljudet från våra gamla fönsterluckor när man öppnar fönstret, jag längtar efter att springa i den smala trappan upp till tredje våningen och jag saknar att höra kyrkklockorna. Det har gått tre månader sedan vi var där nere och det känns som en evighet.

Parker

I Marseillan finns det flera parker - en lekpark Le Tabarka, en park Gaujal, gömd bakom höga murar, och en allé Les Allées Général Roques. Vi passerar hörnet av den sistnämnda allén varje gång vi går till Carrefour. På ena sidan av allén står det en byst av Marseillan födde Pierre Roques, grundare av det franska flygvapnet. På andra sidan finns det ett monument över stupade i första och andra världskriget och där ligger det också färska blommor – det är beundransvärt att folk kommer ihåg sina hjältar. Stora almar ger skugga på somrarna och här samlas ofta äldre monsieurs för att spela boule.

Les Allées Général Roques

I närheten av allén ligger ett av mina favorithus som jag kunde tänka mig att bo i när vi flyttar till Marseillan i framtiden. (Jag vet inte om det kanske är dags nu att meddela nuvarande ägare om mina planer och ”förboka” huset. Fast det är inte säkert att vi kommer att ha råd). 

Franska

Jag har slarvat ordentligt med franskan. Hela förra hösten med all stress på jobbet och till slut ett jobbyte gjorde att jag bara gick på kursen i franska utan att vara engagerad. Luften gick ur helt enkelt. Så denna vår bestämde jag mig för att hoppa av studierna på folkuniversitet och kanske fortsätta till hösten igen. Men nu trots mitt tidigare beslut fick jag kontakt med en tjej från Belgien som eventuellt ska bli min privatlärare i franska. Hon pratar fyra språk flytande, helt avundsvärt. När vi satt på språkcafet och jag försökte kommunicera på franska, förstod jag plötsligt hur mycket har jag saknat detta underbara språk. Det låter så fint från en belgiska, hon pratar inte med samma snabba tempo som de gör i södra Frankrike. Inte heller sväljer hon slutet av orden innan man förstått vad som sagts.
Enligt henne pratar fransktalande schweizare ännu långsammare än belgare. Synd bara att våra grannar är riktiga sydlänningar. Jag hoppas att jag inte bli lärt något som katastrofalt avviker från det riktiga franskan. (Jag vet, jag ska inte lära mig att säga septante istället det krångliga soixante-dix eller nonante för quatre-vingt-dix)

Nerja

På jobbet fick vi besök av en tidigare anställd men numera pensionerad man. Jag hörde att han berättade för någon att han har köpt en lägenhet i Nerja. Jag slutade omedelbart arbeta och vände mig till den för mig okända mannen. Nerja, var min förra förälskelse! För fem år sedan firade vi nyår i denna lilla spanska by och det var som jag för första gången på allvar började fundera på att vi borde köpa ett hus utomlands.

Nerja

Den vackra andalusiska byn med sina vitmålade hus med delvis kaklade väggar, smala gränder, mosaiklagda trottoarer, små vikar och med sin befolkning som lever ett normalt byliv är en pärla på den annars så exploaterade Costa del Sol. Jag gratulerade mannen till hans goda smak.

När jag tänker efter, så påminner vårt lilla Marseillan om Nerja. Samma storlek, känslan av att vara genuin och närheten till all service. Det den största skillnaden är att i Nerja fanns inga förfallna hus. Varför har så många franska små byar så många husruiner och övergivna hus mitt i den äldre delen?

Kvinnodagen

Jag vill uppmärksamma att idag är det den 8 mars, den Internationella Kvinnodagen. Jag har fått ett mail med gratulationer från en italiensk kollega med en karta som visar i vilka länder dagen firas.

Sverige och Frankrike liksom resten av Väst Europa är inte med. Med det intressanta är att i Kina, Madagaskar och Nepal är det en heldag bara för kvinnor. 

Förresten, min man kom ihåg dagen och jag fick en söt blombukett från honom. 

En fin bild

I Midi Libre såg jag den här bilden som tagits i Marseillan vid 8-tiden på morgonen utifrån Étang de Thau.

Kan man verkligen se Pyrenéerna från vår lilla by? Kanske måste man befinna sig ute på sjön för att se det majestetiska Canigou. Vi får nog skaffa en båt för att kunna kontrollera detta.