Påskresa

Nu har vi äntligen bokat resan till Marseillan och det bär av runt påskhelgen. Som vanligt, om man väntar lite, så skänks priserna hos Ryanair, i alla fall från norska Rygge till franska Beziers. Det blir skönt att slippa hyra bil. Jag känner mig stressad av att ha bil där nere, som om man är tvungen att åka någonstans bara för att man har hyrt en. Eller kanske har jag helt enkelt blivit van att klara mig utan någon bil sedan jag sålde min efter att jag bytte jobb. Nåväl, vi kommer hem till vårt by snart igen...

Marseillan från andra sidan av Étang de Thau

Marseillans fastigheter

När man går runt på de smala gatorna i Marseillan funderar vi ofta på storleken på de hus som vi passerar. Utifrån fasaden kan man inte lista ut hur pass stort eller litet huset egentligen är. Husen ligger ju vägg i vägg och har oftast grannar på 3 sidor. Vi har hört att det finns hus som ser pyttesmå ut från gatan men har stora innergårdar. Nyligen hittade vi en fastighetskarta över Marseillan så nu är lite av den gåtan löst. 
Kartan visar fastighetsbeteckning och fastighetsgränser i centrala Marseillan. Vi blev förvånade över alla vinklar och vrår på några hus, över hur långa och smala eller hur stora husen är. Nu kan vi se på vår stad med nya ögon.

Marseillans fastigheter

Länk till franska sida Fastighetsregister

Frankofiler

Ju mer bekant man blir med människorna på mitt jobb desto mer upptäcker man att de finns flera som tycker om Frankrike. På jobbet finns det två unga tjejer som hade pluggat franska och bott i Montpellier i några månader utan att veta om varandra. Jag däremot försöker nämna Frankrike nästan i varje samtal. Kanske berättar någon om sin förkärlek till Frankrike? Och vips, en ung praktikant hos oss berättar att hennes pappa äger ett hus i en by inte så långt från Pézenas. En tjej från vår samarbetspartner visade sig prata flytande franska. En annan engelsk kollega har en syster som har ett hus nära Perpignan. Det känns som att det är fler och fler som har någon anknytning till Frankrike även om många håller det för sig själva...

En vinterdag

Nu är det fint vinterväder i Göteborg. Solen kom äntligen fram och människorna på mitt jobb började förvånat titta ut genom fönstren. På fikarasten pratade alla om det fantastiska vädret. Flera gick ut för en lunchpromenad. Andra gick ut på terrassen för att med sina mobiltelefoner dokumentera ett sådant i Göteborg ovanligt vinterfenomen. Jag var en av dem. Jag förundrades över hur lite det egentligen behövs för att man skall känna sig lycklig och glad. Lite sol räcker långt.

Vinterdag i Göteborg

Nyårslöfte

Det var för två veckor sedan vi kom tillbaka från Marseillan. Vädret i år var bättre än de två föregående åren, så vi njöt av solen och värme. Det är något med ljuset där nere som gör att man känner sig lycklig och uppfylld på något sätt. Man känner sig livligare, yngre och mer energisk . Under våra långa promenader i Marseillan fick jag flera idéer som jag skulle vilja uppnå i år. I Sverige kallar vi det ju nyårslöfte. För att inte glömma bort dem spaltade jag upp dem som ”Mina mål 2014”. Där nere verkade de helt genomförbara och lätta att uppnå. När vi kom hem till Sverige och hamnade direkt i det eviga mörkret blev de plötsligt svåra och komplicerade. Nåväl, jag gav inte upp och redan är flera mål på listan avbockade. Fast jag måste erkänna att ju längre tid det går från min ”upplysning i Marseillan” desto latare blir jag. Kanske bör jag åka oftare till den ”källa” som ger mig kraft och energi

Sète

Vädret var vårvarmt och soligt den sista söndagen i december och då bestämde vi åka till Sète. På somrarna är det hopplöst att hitta en parkeringsplast där, då är den högljudda staden proppfull med turister, bilar och måsar. Idag var det helt annorlunda. Det var mysigt, tyst och fridfull, till och med de stora fiskbåtarna låg tysta och stilla längs kajerna. Vi klättrade upp till kyrkan, spatserade på de branta gatorna och satte oss tillslut på ett hamncafé och bara njöt av solen. Trots att det var söndag var Monoprix som ligger på en av kanalgatorna öppet och folk strömmade in dit, mest tjejer så klart. Idag blev jag förälskad i staden, men det kanske går över när sommaren kommer och allt blir som vanligt igen.

Jul i Marseillan

I år sparar byn inte på julpyntet Julkrubban har blivit betydligt större och innehåller mekaniserade figurer och även levande paradisfåglar. Staden fick även en ny stadsport med renar och nissar som också rör på sig. Kan renarna vara en vinkling åt att många skandinaver har semesterhus här? På torget finns mängder av bodar som säljer olika läckerheter och julsaker. Det är mycket folk ute på gatorna om kvällarna, troligen kommer de hit från byarna runt omkring. Enligt traditionen anordnades det även fyrverkeri vid kyrkan på den sista söndagen på året. Det är så mycket energi och pengar som Marseillan lägger på firande av högtider , mycket fascinerande.