Strasbourg

Vi besökte Strasbourg och Alsace för första gången för 3 år sedan. Då regnade det hela dagen vi var i Strasbourg. Denna gången är det sol och otroligt varmt. Här är massor av turister trots att det är relativt tidig på säsongen.

Området Petite France är litet och sött, men kanske förlorar lite i charmen gentemot Colmar. När vi flanerar mellan trånga gator med gamla korsvirkeshus så undrar jag hur det är att bo här inne i staden. Hur ser rummen ut, hur funkar vardagen, störs man inte av turisterna året om?

Det verkar pågå medeltidsfestligheter i Strasbourg, munkar, riddare, prinsessor, musiker och bönder med gäss invaderade staden. Det är faktiskt roligt att beskåda alla dessa människor i dåtida kostymer och liksom förflytta sig flera hundra år bakåt i tiden

Hur kunde det blir så fel?

Jag som är alltid så ordningsam och påläst, har bokat fel hotell. Eller snarare sagt, bokat fel plats. Jag planerade i förväg stopp för första övernattningen, kollade avstånd med Google maps, tänkte på tidigare resor och till slut hittade en lämplig plats. Men när vi kom fram visade sig att hotellet låg 80 km NORR om Hannover istället för 80 km söder, som jag trodde. Så kom vi hit kl 4 på eftermiddagen efter väldigt smidigt resa - inga köer , direkt ombord på båda färjorna, förvånansvärt lite trafik på vägarna. Vi hade kunnat köra ett tag till. Men det alldeles för tidiga stoppet var redan bokat. Säkert satt jag den dagen vid datorn med ett glas vin (eller kanske var det flera?) av rosévin Puycheric och glömde zooma kartan, så hela Tyskland var en liten prick med Hannover i centrum

Skönt att vi är på väg åt rätt håll

På väg...

Tja, nu har vår efterlängtade semester börjat. Resväskorna är packade och vi åker imorgon bitti. Vi kör via Rödby - Putgarten, Hamburg och Hannover, där vi övernattar. Sedan stannar vi i Strasbourg i två dagar för att sedan åka vidare till vårt Marseillan

Bazoilles-sur-Meuse

Tyvärr kör vi inte denna gången via Bazoilles-sur-Meuse, som ligger mellan Nancy och Dijon, och som vi passerade två år i rad tidigare. I Frankrike finns det många små smultronställen, som inte finns med i guideböckerna och som inte syns från motorvägen. Att spara tid eller köra långsamt genom nya outforskade platser - vi brukar välja det senare alternativet

No comments...

25 juni, mitt i sommaren. Vädret i Marseillan och i Göteborg

Möblerna

Vi köpte vårt hus av en fransk dam via en fransk mäklare. Madam bodde i självaste Paris och hade haft huset i sin ägo i 16 år. Efter en hård förhandling om priset fick vi även möblerna inkluderade i det redan sänkta priset. Mäklaren var väldigt noga med att notera varje pryl som ingick i köpet och bifogade sedan listan i kontraktet. Vi fick även 3 tv apparater på köpet, hon tyckte om att ha en tv i varje rum. Dagen innan kontraktsskrivningen träffade vi ägarinnan och tillsammans med mäklaren kontrollerade vi att allt som ingick i köpet var kvar i huset. Hon var väldigt gullig, och hon lämnade kvar mycket mer än vad som var tänkt från början, hon sydde t.o.m. nya gardiner till fönstren, lämnade den fina grillen, köksporslin, strykjärn med mera. Huset var välstädat, så vi kunde flytta in direkt.
Så klart skulle vi så småningom byta ut möblerna. Köksmöblerna och vitvarorna bestämde vi att behålla ett tag och även soffan på 3 våningen. Sängen fick vi byta ganska snart för att den var alldeles för smal för oss. Tack vare närheten till IKEA i Montpellier fick vi fina sängar och möbler i sovrummet.
Men möblerna i vardagsrummet skulle bort direkt. Efter mailväxling med Emmaüs i Servian kom 2 killar på avtalat tid och tog med allt som vi inte behövde. Roligaste av allt var att några möbler inte gick ta ut från huset via den som vi trodde var ”ganska” breda trappan, så killarna öppnade fönstret på andra våningen och tog ut alla möblerna via fönstret istället.
Så nu står vårt vardagsrum helt tomt. Att köpa Ikea möbler passar liksom inte ihop med huset. Vi besökte andra möbelvaruhus i Herault och konstaterade att vi ännu inte hittat den perfekta butiken som säljer möbler i ”äkta fransk stil” (i alla fall så som vi tror att fransk stil är). Men sedan hittade vi blocket på franska. Det finns en del gamla möbler à la  Louis Philippe eller à la Napoleon till överkomliga priser:  Blocket  Vi får se om vi handlar därifrån

Vårt hus

Från början drömde vi om ett hus med en stor terrass med utsikt över hav eller berg, och med ett garage. Det skulle vara huset som vi skulle flytta permanent till efter pensionering. Men efter att vaknat upp från den drömmen, bedömde vi vår situation lite mer nyktert – det är långt till pensionen och vi kunde utnyttja huset cirka åtta veckor om året. Vi tänkte inte köpa huset för att hyra ut, i alla fall inte till en början (med undantag av bekanta och vänner som kanske vill låna vårt hus) – Vi ville ha ett eget litet ställe dit vi kunde åka när andan faller på.
Då insåg vi att vi behövde ett litet och prisvärt hus med ett minimum av underhåll. Ett semesterhus, helt enkelt. Vi ville inte binda oss vid ett stort projekt.
Vi gillade inte huset när vi såg det utifrån för första gången. Den mörka fasaden, inte tvättad på troligen 100 år tittade ner på oss med sin dysterhet. Vi besökte tidigare några andra bostäder i Marseillan, som låg inom vår budget - och vi blev besvikna över trånga hus, mörka rum, låga tak och branta trappor. Husen var som djupa grottor på insidan, smala och långa inåt.

När vi klev in i huset  var det första vi såg en vacker mosaikmönstrad trappa med trappräcke i smide. De höga taken gjorde de små rummen luftiga och fulla av ljus. Som grädde på moset fanns det en liten takterrass och så var vårt största krav uppfyllt. Visst har huset några brister men vi gillar det ändå

Således blev vi ägare till 74 m³ i 3 våningar - perfekt för semester och för uppleva det riktiga franska livet i Languedoc.

Varför Frankrike?

Jag har länge drömt om eget hus vid Medelhavet. Där finns de långa somrar, milda korta vintrar, frukt och grönsaker som mognat under solen, ett avslappnat liv.

Vi älskade Grekland, men inte tillräckligt för att vilja flytta dit. Södra Spanien och Andalusien lockade oss väldigt mycket, och jag minns fortfarande mysiga Nerja, en liten stad öster om Malaga. Men avståndet passade inte oss - långt att köra från Sverige, som vi tänkte göra ibland. För Italien har jag  en oförklarlig motvilja, oavsett hur många gånger jag rest dit, så var detta land inte ens med på listan. Vi funderade aldrig på Frankrike, förmodligen på grund av det svåra språket. I princip visste vi ingenting om fransk geografi heller. Man kunde nämna stora städer som Paris, Nice, Lyon och Bordeaux - det var allt. Tidigare besök av Côte d'Azur och Alsace hade inte lämnat något bestående intryck på oss

Men sommaren 2010 beslutade vi att ge Frankrike en chans. Vi tvekade vart vi skulle styra kosan – till det välkända Provance eller det okända Languedoc. I sista stund bestämde vi oss för ett ännu oupptäckt resmål. Vi körde genom Frankrike från norr till söder, undvek motorvägar för att se det lantliga Frankrike - och vi blev positivt överraskade av vägkvaliteten på landsbygden, pittoreska byar – och att runt varje hörn gömde sig den fantastiska arkitekturen. Redan före ankomsten till Languedoc insåg vi att Frankrike hade allt som vi letat efter. Vår vistelse i Herault har stärkt vår vilja att flytta dit permanent, åtminstone i framtiden.

Det finns platser som man utan någon orsak blir kär i vid första ögonkastet. Men även efter att den första förälskelsen lagt sig består vår kärlek till Languedoc – det var helt enkelt mitt i prick, här finns allt som vi har drömt om. 

Languedoc, utsikt från Saint-Genies-de-Fonedit

Våra grannar

Vår gata  är en av de äldsta i Marseillan. Jag kommer att skriva om stadens historia en annan gång, nu skulle jag vilja berätta om  våra grannar
Den första grannen vi mötte var Madame Nånting. Hon kom till oss i samma ögonblick som  vi satte in nyckeln i låset för första gången på vårt nyss köpta hus. Hon ville bli bekant med oss i all sin enkelhet som grannar. Det enda problemet är att jag inte uppfattade hennes namn. Sedan  träffades vi och småpratade på gatan, men jag vet fortfarande inte vad hon heter. Det intressanta är att hon är född i huset som hon fortfarande bor i, 70 år på samma gata i ett och samma hus. För mig, som ständigt är i rörelse är det otänkbart. Men jag kan tänka mig att om jag skulle varit född i Marseillan, kanske jag inte skulle ha flyttat någon annanstans heller

Vår gata

En annan granne till oss är Claude, han är snart 90 år och talar med en stark sydfransk dialekt. Han har bott i sitt hus i över 50 år. Jag skulle aldrig gissat att han var så pass gammal - varje morgon sätter han ut krukorna med sina växter utanför huset, promenader med hunden, kör som en biltjuv med sin välskötta bil på de smala gatorna och på kvällarna klär han upp sig och går någonstans. Vi har blivit vänner med honom, han är den ende grannen som hittills har besökt oss i vårt hus
Mittemot oss bor en fransk snobb, eller kanske är det en blyg människa. Fast han kommer dit bara på helgerna, för att han bor annanstans i  Herault. Claude har berättat för oss var han bor men som vanligt förstod jag inte det franska ordet. Denna granne nummer 3 undviker oss noga.
 Den enda utlänningen som har ett hus på vår gata, förutom utom oss då – är en dam från Irland. Vi har ännu inte haft möjlighet att bli bekanta med henne. Enligt granne nummer 1, talar hon inte franska
Grannarna på hörnet av vår gata  är en fransk familj med två barn. Ingången till deras hus ligger på granngatan, så vi har inte sett dem så mycket ännu
Huset på högra sidan om oss tillhör de mest mystiska grannarna på vår gata. Vi vet inte om någon bor i huset , är det lägenheter eller ett privat hus. Vi borde ta reda på mer om detta från granne nummer 1

På husjakt

Jag är praktiskt lagd – innan jag investerar i dyra saker, undersöker jag marknaden, jämför priser, läser olika omdömen etc. Att välja plats för huset var grunden för vårt husköp – för oss var det viktigare var huset låg än själva huset. Från början bestämde vi oss för Marseillan – närheten till havet, den mysiga hamnen, ett stort köpcentra i själva byn, kollektiv trafik – allt detta vägde tungt. Tyvärr var ett stor minus att priserna i Marseillan var betydligt dyrare än i andra byar i Herault. Efter att ha övervägt alla nackdelar och fördelar, bestämmde vi oss för att inte begränsa oss till Marseillan, utan att också undersöka andra ställen , som låg max 30 km från havet
Jag lämnar sällan något åt slumpen – så jag har själv sökt upp all information på internet och gjort en lista över alla byar i Herault – som antal invånare, närheten till shopping, kollektivtrafik etc. Men avgörande var ändå mys- och trivselfaktorerna – hur mycket vi tyckte om byn
Vår andra resa till Herault i oktober 2010 blev en riktig upptäcktsresa – vi besökte över 40 byar och efteråt minskade vår urval av byar där vi kunde tänka oss att bo. Samtidigt träffade vi den första svensktalande mäklaren och besökte några hus för att förstå vad vi kunde få för pengarna
Redan från början insåg vi att vi måste minska våra krav – priserna verkade vara högre än vi förväntat oss. Kravet på garage fick stryka på foten ganska snart. Men kraven på uteplats eller terrase och frånvaro från biltrafik i närheten av huset hade vi kvar hela tiden
Tredje gången besökte vi Herailt i april 2011. Då utvidgade vi våra sökningar – jag brevväxlade redan med franska mäklare på min mycket dålig franska. Totalt besökte vi 16 hus i 10 olika byar och träffade 9 mäklare
Här är några av byar som vi besökte och i några av dessa tittade vi även på hus. (Obs, husen på bilderna har ingenting med vårt husletande att göra).
Tyvärr, har alla dessa byar ingen närhet till havet. Och med min man som är uppvuxen vid havet är det en avgörande faktor

Bassen

Caux

Nissan-lez-Enserune

Magalas

Pouzolles

Murveil-les-Beziers

Servian

Cazouls-les-Beziers

Far in the sunrise-land…

Man blir rätt trött på det ständiga regnandet i Göteborg. Det verkar som om att sommaren aldrig kommer. Jag tänker på min favorit dikt av Heine ”Ein Fichtenbaum Steht Einsam” (”There stands a lonely pine-tree”) som handlar om en tall som står ensam i Norden och drömmer om en palm i solens land. Marseillan är som den palmen i dikten för mig.
För att slippa den tröttsamma känslan bläddrar jag bland bilderna från Marseillan

Hamnen som grundades av grekerna och utvecklades av romarna. På 1700-1800 talet var det den livligaste hamnen i Languedoc

Boulevard Lamartine

En av de centrala gatorna

Intressant fakta: i Languedoc är det 300 soldagar per år, i Göteborg – 300 timmar

Marseillan, vårt nya hem

Marseillan är en liten sydfransk by som ligger vid en étang (havsvattenslagun), ca 5 km från havet i departement Hareult.

Jag blev kär i Marseillan i juli 2010. Vi tillbringade en vecka i Languedoc i Frankrike, bodde först i Nimes, sedan i en liten by utanför Beziers. Vi besökte bl.a. Camargue, Carcassonne och Agde och svängde in i Marseillan, som jag hade hört var ”en mysig by” . När jag klev ut från bilen på en stor parkeringsplats med stora träd, såg ett övergivet köpcenter, en offentlig toalett och bolébana, så kände jag plötsligt att jag hittat hem. Jag blev kär i en parkeringsplats, helt enkelt….
Ett år senare, i september 2011, stod vi där med nycklarna i handen till vår eget litet hus…