Det känns lite vemodigt att lämna det förra stället där jag har jobbat länge, och nu följer det avskedsfester, avskedslunchar och avskedsfika efter varandra. Förra veckan var det en överraskningsfest som jag gick till i tron att jag skulle äta ute med min väninna. Det visade sig att hela avdelningen var med inklusive min tidigare och numera pensionerade chef.
Jag visste inte att jag hade så många kollegor som ville träffa mig och vise versa innan jag sticker. Nu börjar jag förstå att jag kommer att sakna dem allihop.
Men som fransmännen säger c'est la vie. Livet går vidare, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar