Un cauchemar..

Imorse vaknade jag gråtfärdig från en mardröm (un cauchemar). Jag drömde att vi plötsligt inte hade vårt lilla hus i Marseillan med den vackra trappan och solterrassen. På något konstigt sätt hade vi fått en enrumslägenhet på första våningen i ett höghus i ett turistiskt getto. Genom hela drömmen försökte jag lista ut hur och när det gick snett: jag mindes våra önskemål på huset, möten med mäklaren, kontraktsskrivningen hos notarien. Men jag kunde minnas något byte av vårt hus till den hemska lägenheten, och jag längtade så mycket att få huset tillbaka. När jag vaknade var det rena rama lättnaden att det bara var en dröm. Och man börjar undra när vi far till vår lilla huset och älskande Marseillan igen

Ledighet

Det är det där med semesterdagar. En av mina f.d. kollegor resonerade med mig apropå ägande av semesterhus utomlands. Det låter fantastiskt, men man kan bara använda huset under ganska begränsad tid om man jobbar. Det påståendet tänker jag på nu när jag har bytt arbetsgivare och upptäckt att trots bättre vilkor har jag fått mindre semesterdagar. Eller rättare sagt, min förra arbetsgivare var mycket generös med semestrar. Och som en smolk i bägaren existerar inte någon tidsbank på min nya arbetsplats och man kan inte ta ut övertidstimmar som en hel ledig dag. Punkt slut. 

Så plötsligt har jag begränsade lediga dagar att leka med så nu försöker jag pussla ihop de dagar som finns för att uppfylla vår önska att vara i huset i Marseillan minst 4 gånger om året. Och förra året då vi vistades en hel månad i huset kanske inte kommer att upprepas i år om vi även vill åka dit under andra tider på året

En vinterdag i Göteborg

Den senaste veckan i Göteborg har bjudit på kyla och sol. Jag är en ”värme” människa, så snö och kyla är inte riktigt min grej, speciellt inte när termometern faller ner till -11ºC. Men till och med jag kan beundra en vacker vinterdag i Göteborg. Helst genom ett fönster.

Utsikt från  skybar på hotel Riverton

Agde

Agde var den första stad som jag fick lära känna i Languedoc område. För några år sedan, när drömmen om ett sommarhus någonstans vid Medelhavet inte riktigt hade mognat hittade jag en annons på Hemnet om en liten etta i Agde. Då började jag leta efter information om staden, studera kartorna och höra runt bland bekanta om någon visste något. Det gjorde min f.d. chef som brukade köra i sin husbil runt om i Europa. ”En fräck stad”, sa han. Då fick jag även lära mig att Agde var en av de äldsta städerna i Frankrike.
Som jag minns kostade den lilla ettan lika mycket som vårt hus i Marseilllan då priserna låg på topp där nere. Lägenheten låg högst upp i ett gammalt hus precis vid den bron mitt i staden, där all trafik passerar förbi. 

Mitt i gamla Agde

Men när vi såg Agde på riktigt, något år efter min research, blev jag inte så imponerad av staden. Tyvärr, lämnar  staden ett kaotisk och lite sjabbig intryck. Höga hus i de trånga gränderna i gamla stad släpper inte in något ljus, det är inte alls lika mysigt som i Marseillan. Men det finns några fascinerade trompe l'oeil-målningar som gör gamla stad lite gladare

 

Fransk vs svensk

Igår såg jag filmen Natalie (La délicatesse). En fransyska, spelad av Audrey Tautou träffar en svensk man, spelad av en belgare. Han verkar vara som en elefant i en porslinsbutik. Jag kommer inte att skriva om själva filmen, utan om klädval. Det är träffsäkert på ett roligt sätt, tycker jag. Så som vår svenska medelålders man brukar klä sig - i illasittande byxor, för stora skjortor, urtvättade tröjor. Och mycket beige. (Kanske regissören hade sett Galenskaparnas Beige Boys?) Jämför med fransmän som är eleganta och chicka.

Markus från filmen

Samtidigt njuter man av att se på Andreys kläder (fast man häpnar hur benig hon är). Alla fransyskor i filmen är lekfulla, kvicka och kvinnliga. De ser faktiskt ut så i verkligheten. Jag tänker på min första lärarinna i franska, det var något i hennes stil som direkt avslöjade att hon var fransyska. Jag tänker på min kära 70-årige granne, som alltid går ut från sitt hus i fina kläder med matchande väska. Jag tänker på de förtjusande kvinnorna vi såg på ett franskt bröllop i Gruissan.

Dessvärre är jag övertygad om att även om jag skulle få tag i Audreys kläder så skulle ingen ta mig för fransyska. Det är nog den medfödda konsten att bära kläderna och själva attityden som gör någon till fransk eller?

Vindar och översvämningar

När man pratar om husköpet i Languedoc måste man tänka på 2 saker: vind och översvämningar. Detta fick vi höra från en fransman som har bott där i många år.
Languedoc är Frankrikes blåsigaste plats, där finns vindar som Tramontane (mildare version av den kända Mistralen), Cers (västvind), Scirocco (sydvind), Autan (östanvind) och Marin (bris från havet). Men om man ser från kartan nedan, ligger Herault mellan de 2 vindkorridorerna, så här blåser det inte lika kraftigt och ofta som i t.ex. Aude, runt Narbonne.

Mistral och Tramontane

Mitt i den gamla delen av en by utgör oftast husen ett naturlig skydd från vinden, i utkanten, eller på fel del av byn kan det vara riktigt blåsigt även på somrarna för att inte nämna hur blåsigt det kan vara om vintrarna..

Flera byar runt floderna Herault och Orb ligger inom översvämningszon och detta kan orsaka riktigt kostsamma katastrofer. Under processen med husköpet får man en rapport om huset (och byn) ligger inom riskzonen. Personligen skulle jag inte sova gott om nätterna om mitt hus befann sig i inom ett sådant området med tanke på avståndet från Sverige

Norrmannen igen

Det var kul att hälsa på norrmannen som övervintrar i sin lilla 29-fot båt vid kajen i Marseillan. Vi hade pratat med honom i oktober. I början av januari sitter han fortfarande på sin stol vid sin båt och dricker vin. En lycklig person som en glad pensionär kan bli. Vi småpratar igen. Han är fortfarande nöjd med tillvaron, trots några kalla nätter. Båten är inte isolerad, så på natten är det lite”småkyligt”. Trots att kajplatsen kostar 230 € per månad är det inte hela världen. Vi frågar honom om han blir kvar när vi kommer på påsken. Nej, då planerar han att styra båten till Grekland. Norge då? Han tittar på oss som om vi är tokiga och yttrar filosofiskt : ”Om man har hittat paradiset, vill man väl inte tillbaka”

En liten norsk båt på andra sidan hamnen..

Beziers

Andra dagen på det nya året besökte vi Beziers. Konstigt nog har vi aldrig varit i själva staden, utan har handlat flera gånger i köpcentrum runt omkring. Det var en solig men vindig dag, vi strosade runt på smala gator i gamla stan, beundrade utsikten från Katedral Nazareth och kyrkan St-Jacques.

Utsikt från kyrkan St-Jacques

Fina utsmyckade hus på de centrala boulevarderna påminde om Montpellier, det fanns mängder av små caféer som var stängda nu på vintern. Det var lätt att få parkering mitt i stan, strax bortom huvudgatan ligger de stora parkeringsytorna.

När vi kom till katedral Nazareth var portarna till den lilla trädgården öppna för allmänheten. Där var vindstilla och varmt, och vi trodde att vi kunde få en trevlig paus mitt på dagen. Just det, mitt på dagen. Efter 5 min kom en väktare ut och talade om att nu stänger trädgården för lunch. Mellan 12 och 14 är det den heliga rasten som gäller.

Trädgården vid katedralen Nazareth

Svenskar i Marseillan

Nu har vi börjat att bli bekanta med några andra svenskar som också har hus i byn. Vi firade in det Nya året med en familj som bor inte så långt från oss. Det var trevlig kväll (eller snarare natt), och det känns nästan som att vi följer varandras spår – vi köpte hus ungefär samtidigt och vi brukar besöka Marseillan vid samma tidpunkter. Enligt dem finns det ytterligare tre svenska familjer som har hus på deras gata. Gatan är i för sig lång och ligger centralt, men det är ett konstigt och kul sammanträffande. 

Kanske kommer den gamla delen av byn att bli bebodd bara av skandinaver/andra utlänningar och inhemska gamlingar. De unga fransmännen verkar flytta ut i utkanterna av byn och in i moderna hus. Man brukar som bekant inte uppskatta vad man har, det som vi tycker är mysigt och genuint tycker de kanske är obekvämt och omodernt

Gamla delen av Marseillan

Julmarknad

Det är fullt med liv i Marseillan även nu efter julen. Det finns mängder av små stånd som erbjuder julläckerheter; karuseller för de små; julkrubba med dockor som rör sig och det finns t.o.m. en modell av ett gammalt lok som i mina ögon inte har någonting med julen att göra.

Stora skaror av finklädda familjer med barn spatserar runt, stannar vid andra grupper och pussar varandra på kinderna. Det är en ljuvlig och familjär stämning, det är kul att uppleva ett riktigt franskt lantliv vid högtiden.
Men det som vi tyckte var underligt att fyrverkeriet genomfördes den 30 december istället för Nyårsafton. Hela byn samlades på torget vid kyrkan för att beskåda detta skådespel.

Lunch på terrassen

30 december var det en fin morgon. Klarblå himmel, solen lyste och luften blev vårvarm. Då passade vi på att äta lunch på vår terrass. Det är helt overkligt att man kunde sitta ute i en tunn tröja i slutet av december. Hur länge dröjer det innan vi kan göra samma sak där hemma i Sverige?
När vi senare samma dag promenerade runt lagunen, såg vi att det blommar för fullt igen eller det kanske aldrig att slutade att blomma.

Huset på vintern

När vi kom till huset var temperaturen ute +16, men inne vare det bara +13. Vår granne har inte satt på värmen som hon lovade, kanske har hon glömd eller helt enkelt inte klarat att klättra upp på stegen för att nå huvudbrytaren. Vi satte på elementen, det är inte så trevligt att vistas i ett kallt hus, speciellt när vi vana att ha +25 hemma i lägenheten i Sverige. Efter några timmer steg temperaturen, men vi är medvetna att vårt hus är inte så energisnål som man önskat sig. Kanske skulle man byta de enkla fönstren mot dubbla och byta de vanliga el elementen mot oljefyllda. Å andra sidan är vi här bara max 10 dagar på vintern, så kanske kan man tåla lite kyla?