Igår såg jag filmen Natalie (La délicatesse). En fransyska, spelad av Audrey Tautou träffar en svensk man, spelad av en belgare. Han verkar vara som en elefant i en porslinsbutik. Jag kommer inte att skriva om själva filmen, utan om klädval. Det är träffsäkert på ett roligt sätt, tycker jag. Så som vår svenska medelålders man brukar klä sig - i illasittande byxor, för stora skjortor, urtvättade tröjor. Och mycket beige. (Kanske regissören hade sett Galenskaparnas Beige Boys?) Jämför med fransmän som är eleganta och chicka.
|
Markus från filmen |
Samtidigt njuter man av att se på Andreys kläder (fast man häpnar hur benig hon är). Alla fransyskor i filmen är lekfulla, kvicka och kvinnliga. De ser faktiskt ut så i verkligheten. Jag tänker på min första lärarinna i franska, det var något i hennes stil som direkt avslöjade att hon var fransyska. Jag tänker på min kära 70-årige granne, som alltid går ut från sitt hus i fina kläder med matchande väska. Jag tänker på de förtjusande kvinnorna vi såg på ett franskt bröllop i Gruissan.
Dessvärre är jag övertygad om att även om jag skulle få tag i Audreys kläder så skulle ingen ta mig för fransyska. Det är nog den medfödda konsten att bära kläderna och själva attityden som gör någon till fransk eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar