Renoveringsplaner

Vårt hus behöver lite omvårdnad. Det går utmärkt att semestra där utan att göra något, men vi är ju så rediga och ansvarsfulla. T.ex hade den förra ägarinnan låtit isolera taket men har lämnat isoleringsmaterialet synligt, så taket på tredje våningen ser ut som något från en rymdstation. Ett nytt innertak måste nog på. De franska fönstren på andra våningen måste så småningom bytas mot dubbelfönster. Egentligen är det synd att byta de gamla fönstren som har gamla glasrutor där man ser att glaset är olika och skiftar lite. Vi vi vill nog inte har nya dörrar i aluminium eller plast utan måste nog undersöka om det finns hantverkare som kan göra fönsterramar av trä.

På första våningen bör vi höja upp vår diskho som är anpassad till kortvuxna fransmän och som är i höjd någonstans vid våra lår. Diskhon är in kaklad i ett litet rum bredvid köket, så då måste vi kakla om det rummet också. Samtidigt fungerar vi på att göra vårt lilla badrum större med hjälp av detta lilla utrymme. Detta innebär att vi måste göra om både badrumet och köket, och kanske även passa på att byta golvet som är lite ojämnt. Så det lilla projektet med att lyfta upp diskon kan resultera i ett gigantiskt projekt. Så vi får nog funderar på det lite till..

Badorter i Herault

Vi har besökt flera av turist fällorna längs kusten t.ex. La Grande-Motte, Cap d'Agde, Marseillan-plage och förundras över dessa badorter. I och för sig tyckte vi att det stora turistkomplexet i Grande-Motte hade en ovanlig och fräckt arkitektur. Allra minst tyckte vi om Marseillan-plage som påminner om ett turistgetto och som såg ut som en kopia av t.ex. Playa-de Ingles på Grand Canaria.
Detta får mig att tänka på en rolig episod. Vi bodde på B&B Le Porte Ouverte, de engelska damerna var väldig sällskapliga som engelsmän brukar vara. En dag fick de ett besök av en släkting från England som fick bo hos dem i några dagar. Han hade kört hela vägen från England på motorcykel. En kväll satte vi alla vid poolen och småpratade. Den yngre killen var helt exalterad efter att ha besökt Cap d’Agde, hans ögon lyste och vartannat hans ord som han sa var ”Cap d’Agde” med epitet ”WOW”. Hela hans attityd gav uttryck för att det var synd att hans moster eller vem damen nu var hade köpt ett B&B i den här lilla byn istället för i hans ögon det underbara Cap d’Agde. Ironiskt nog hade vi suttit kvällen innan tillsammans med damerna och diskuterat just Cap d’Agde som ett skräckexempel på massturism.
Tur att vi alla är så olika och har olika smak, om alla skulle tycka likadant som vi så hade vårt Marseillan varit överbefolkat.

Le Cerisier

Ett tredje B&B Le Cerisier som vi har bott på ligger i byn Saint-Geniès-de-Fontedit, i närheten av Malagas. Vi hyrde en lägenhet på översta våningen med en stor terrass och en fantastisk utsikt. Ett engelskt par driver detta B&B. Denna välutrustade lägenhet var nästan perfekt, men lite för modern för vår smak. Det visade sig att huset låg på fel sida av byn med hänsyn till den förhärskande vindriktningen och eftersom det var ovanligt svalt mitt i juli så blåste den kyliga vinden rakt in i vår våning. Terrassen fick vi tyvärr inte så mycket användning av och fleecetröjorna åkte på inomhus, inte direkt vad man tänker sig i södra Frankrike i mitten av juli.

Saint-Geniès-de-Fontedit

Själva byn tyckte vi var lite för liten, det var också ganska lång väg till Marseillan vilket var opraktiskt eftersom vi då hade hittat vårt hus.

Att äga ett hus..

Att äga ett eget byhus i det vackra Herault ger en speciell känsla. Jag tror inte att man får samma känsla om man har ett boende i en utpräglad turistort, där är ju alla andra tillfälliga besökare. Känslan av att tillhöra byn, den lokala befolkningen, dela deras bekymmer är nytt, spännande och annorlunda. Har man skaffat ett hus där nere har man skapat ett försprång till nästa etapp i sitt liv om man planerar att flytta dit för gott, som vi gör. Det är känsla att ha ett hem, med våra egna möbler, med våra egna kläder, med våra egna bekymmer. Därför känns själva tanken med att hyra ut huset främmande för oss, i alla fall för stunden. Man har fått ett ansvar att bevara det gamla huset som har sett så många generationen komma och gå, och som säkert överlever oss också.

Natt i Marseillan

Jag skulle vilja se mig själv i framtiden och höra mina åsikter om huset och Marseillan om 5 år, kanske när nyhetens behag lagt sig. Skulle jag fortfarande sjunga lovsånger om vårt funna paradis?

Innan husköpet...

Under den ångervecka som man fick vid husköpet i Frankrike drabbades vi plötsligt av ångest. Gör vi rätt att köpa ett hus utomlands? Vi kan inte ju språket! Är vi inte kloka? Då började jag anteckna de som kunde vara negativt med att köpa ett hus utomlands:

• Lite valuta för pengarna för att man använder huset en så kort tid under året
• Bristande språkkunskap, svårigheter med all kommunikation 
• Extra kostnader – skatter, underhåll, oväntade utgifter 
• Extra börda med underhåll av huset under semestertiden, semestern blir aldrig som en riktig semester
• Man binder sig till ett och samma ställe, kanske känner man sig tvungen att åka dit istället att åka till andra destinationer 
• Resekostnader tillkommer alltid och man vet inte hur framtida reseförbindelse ser ut
• Orosmoment, man kommer att vara orolig för att något händer med huset är man långt borta 

Men sedan kom övertygelsen tillbaka om att kunna förverkliga drömmen. Skulle de små ovannämnda bagatellerna stoppa oss? Vi hade inte gjort några glädje kalkyler, så det bara vår vankelmodighet som spökade. Men sedan tänkte vi att om vi av någon anledning inte kommer att trivas där så är bara att sälja huset och dra vidare. Möjligt prisfall? Detta faktum har aldrig bekymrat oss, vi tänkte inte göra en kortsiktig investering och har avsikt att behålla huset i minst 10 år.
Börjar man analysera för noga, skulle man kanske inte lämna sina fyra väggar?

Prisras?

Läste häromdagen i The Connexion att stora mäklarfirmor som OPRI rekommenderar sina kunder att skänka utgångspriserna med 5-15% för att få fart på den stillastående bostadsmarknad i Frankrike. På ett år ökade tiden för en husförsäljning från 70 till 120 dagar. Det finns inga specifika siffror för just Herault, men jag har noterat ett stort utbud av småhus med bra prisläge i området när man läser genom bostadsannonserna. För två år sedan var det nästan helt omöjligt att hitta ett bra hus med ett rimligt och lågt pris. Jag har sett några hus som var till salu redan då och nu är deras priser sänkt med 35%. Det är trist för säljaren, men samtidigt har andra hus också blivit billigare för eventuell nästa köp. Det påstås att prisuppgång har varit 140% under föregående decennier (tror inte att så var fallet i Herault), så ett prisras skadar inte. Och med euro som ligger lågt jämfört med den svenska kronan är det bara gratulera eventuella svenska husköpare.
The Connextion annonserar att det kommer ut en special rapport om Languedoc-Roussillon i april, så håll utskick!

Lou Cantou

Ett annat B&B som vi bodde på i några omgångar finns i Caux, i en liten by mellan Pezenes och Rojan. Andrea från Tyskalnd och hennes franska man var mycket trevliga och hjälpsamma. Deras stora hus med flera innegårdar ligger mitt i byn. Det var hos dem som jag till min stora förvåning hörde min man säga att han skulle vilja ha ett typiskt franskt hus, inte sönder renoverat utan ett hus med sin ursprungliga charm. Och jag som trodde att min man älskade det minimala, de rena ytorna, den sterila skandinaviska stilen!

Lou Cantou, Caux

Genom Andrea träffade vi några mäklare, fick tips och tricks om området och blev bekanta med en svensk man som äger ett pampigt hus i Caux. Hon blev en av de första besökarna i vårt nyinköpta hus
Enda nackdelen som vi hittade med Caux är att byn ligger så avsides. En smal väg leder till byn, så flera gånger missade vi avfarten och fick vi köra på olika ”kostigar” för att komma fram.

La porte ouverte

Första gången när vi besökte Herault bodde vi på ett fint B&B i Lieuran-lès-Béziers som drevs av två trevliga damer från England. Vi bodde bara där i 3 dagar, lämnade stället tidigt på morgonen och kom tillbaka sent på kvällen. Vi var nog de perfekta hyresgästerna för det rara paret, de märkte inte mycket av oss. Trots att vi bara träffades vid frukosten som serverades vid polen och på kvällarna när de bjöd oss på förfriskningar lyckades vi skapa en varm relation till dem. Efteråt hade vi hållit kontakten, men tyvärr blev deras dröm kortvarig. Jag tänker på dem ibland och på deras historia.
De letade efter B&B i Languedoc i 3 år, till slut hittade de en villa i ”ett befintligt skick ” som de skulle renovara och anpassa till B&B. De anlitade bra hantverkare och efter 1,5 år var deras rörelse i gång, år 2009. Att leva på en pension och på intäkter från B&B verkade då vara helt realistiskt. Tyvärr, kom pensionen från England, och så kom finanskrisen, troligen fanns det andra orsaker också, men de var tvungna att sälja sitt drömhus i Frankrike och flytta tillbaka till England.
Det låter sorligt, men ändå tycker jag att de fick uppleva en bra erfarenhet. Vågar man inte realisera sin dröm, vågar man inte ens försöka vet man inte säkert om drömmen är värd att drömma om

Påskfirande 2012

Förra året blev vi åskådare till en påskparad i Marseillan. Det var en häftig upplevelse – massa folk, musik, tal från borgmästaren och sol, men det bästa med allt var själva paraden. Stora utsmyckade bilar föreställde någon franskt , så som Charles Perrault sagan Vargen och rödluvan, filmer om kommisarie Cruchot, Jacques Cousteaus undervattensfarkost , Argonauternas skepp (fast de tillhör ju det Grekiska eposet). Några bilar med tema som vi inte kände igen, några var lätta att lista ut, så som gamla brandbilar. Både vuxna, barn och gamlingar var med – det kändes som om hela byn och hela Herault deltog.

De tjusiga damerna var bedårande. Vid närmare titt var det flesta av dem i övre medelåldern.

Grupp från filmen Le Gendarme de St. Tropez

Båten med Cousteau fastnade under de lågt hängande elkablarna och började riva ner armaturen från närliggande hus. Tydligen fastnade den ansvarige för upplyftning av kablarna i allt prat med alla bekanta. Hela paraden avstannade - ingen brådska, ingen oro för säkerhetsrisker (observera mannen på taket som håller kablarna )

Hoppas att vi kan se ett likadant skådespel i år också.

Resan hem är bokad

Nu har vi äntligen bokat resan till vårt franska hem. Det blir några dagar under påsk och några dagar efter. Efter att ha kört många mil till flygplatsen i Barcelona i vintras bestämde vi att flyga via Oslo Rygge igen. Rutten Oslo-Bezies är hälften så dyr som Göteborg-Girona hos Ryanair och det funkade bra förra gången.

Centrala Marseillan

Det är lurigt med Ryanair. För 2 veckor sedan kollade jag priserna; efteråt började priserna klättra upp för varje dag som gick. I förrgår stod det i klar text att det är bara 2 platser kvar med det angivna priset. Igår kostade resan 600 kr mer än för 2 veckor sedan. Idag är priset lika billigt som från början. Slår de tärning varje dag för att se vilket pris som ska gälla?

En mission..

Det bästa med det nya jobbet är att jag fått så många nya åhörare att berätta om Marseillan och Languedoc för. Varje gång känner jag mig som Columbus som berättar om det nya landet för att det är så få som känner till Languedoc. Det verkar som att Marseille är det ”sista franska stoppet” som gränsar direkt till Spanien i mångas ögon. Då tar jag glatt fram min iPhone eller datorn och skriver sökordet Marseillan. Voila, mina damer och herrar, här är den underbara plats som ni bör känna till. 

Hamn i Marseillan

Även hela vårt Herault med söta Circulade-byar, med kanal Midi, med klipporna i Cevennerna , med de oräkneliga vinodlingarna och sandstränderna är inte alls dumt, eller hur?