Första gången när vi besökte Herault bodde vi på ett fint B&B i Lieuran-lès-Béziers som drevs av två trevliga damer från England. Vi bodde bara där i 3 dagar, lämnade stället tidigt på morgonen och kom tillbaka sent på kvällen. Vi var nog de perfekta hyresgästerna för det rara paret, de märkte inte mycket av oss. Trots att vi bara träffades vid frukosten som serverades vid polen och på kvällarna när de bjöd oss på förfriskningar lyckades vi skapa en varm relation till dem. Efteråt hade vi hållit kontakten, men tyvärr blev deras dröm kortvarig. Jag tänker på dem ibland och på deras historia.
De letade efter B&B i Languedoc i 3 år, till slut hittade de en villa i ”ett befintligt skick ” som de skulle renovara och anpassa till B&B. De anlitade bra hantverkare och efter 1,5 år var deras rörelse i gång, år 2009. Att leva på en pension och på intäkter från B&B verkade då vara helt realistiskt. Tyvärr, kom pensionen från England, och så kom finanskrisen, troligen fanns det andra orsaker också, men de var tvungna att sälja sitt drömhus i Frankrike och flytta tillbaka till England.
Det låter sorligt, men ändå tycker jag att de fick uppleva en bra erfarenhet. Vågar man inte realisera sin dröm, vågar man inte ens försöka vet man inte säkert om drömmen är värd att drömma om
Det är precis så vi känner! Vi kan inte förverkliga våe dröm just nu. Men, om 6-8år, då hoppas vi kunna göra det. Sedan kan det vara så att vi bara får ett begränsat antal år, men då har vi i alla fall fått de åren, 5-10-15....
SvaraRaderaFölj din dröm o njut av det du får! Det är vårt motto :D