Amphicar i Marseillan

För några dagar sedan fick människor som befann sig i Marseillan hamn bråttom att ta fram sina kameror när en ovanlig bil dök upp. Det som hände var som ett klipp från någon gammal James Bond film. Bilen körde direkt ner på båtrampen i hamnen och ut i vattnet. Den slutade då vara bil och blev till en båt istället. Den simmade stolt runt bland de vanliga båtarna, tog en sväng i l'Etang du Thau och sedan tillbaka in i hamnen. Ägaren och bilen verkade minst sagt vara vana att bli fotograferade. Till slut förtöjde han sin amfibiebil på utsidan av en riktig båt. Han och hans sällskap skulle nog avnjuta en bit mat i hamnen. Jag vände mig helt fascinerad till min man och sa att exakt en sådan bil måste vi skaffa. Amphicar heter den.

Möblerna del 3

Nu ger vi upp. Vi har inte hittat någon hylla/bänk till vårt vardagsrum. Så enkelt det skulle vara, men det visade sig att den hylla som vi letar efter inte finns, i alla fall inte i vårt område. Vi har varit på Ikea, BUT, Conforama, Casa, flera inredningsbutiker, Emmaus och kammat noll. För tillfället har vi den förra ägarens fula bokhylla stående i vardagsrummet och varje dag som jag ser den vill jag rusa iväg och köpa något annat. Men den får står tillsvidare. Jag såg några bänkar hemma i Sverige som skulle passa perfekt. Så vi måste nog inhandla den eftertraktade hyllan i Sverige och transportera den hela vägen hit ner.

Kriminalitet?

En liten väg på ca 2 km leder från motorvägen till Cap d'Agde. Den är väldigt dåligt underhållen med stora vass ruggar på bägge sidor om vägen. Vi träffade några cyklister som tog denna genväg på väg ner till Cap d'Agde. När vi skulle cykla tillbaka, precis innan vi skulle svänga in på den lilla vägen dök det från ingenstans upp en moped med två tonåringspojkar i svarta hjälmar. Det var något skumt med pojkarna. Vi släpper förbi dem, sa jag och stannade. De stannade också och tittade på oss. Jag tog fram en vattenflaska och började dricka, de väntade fortfarande. Sedan svängde de in på den vägen. Vi avvaktar, bestämde vi och tog cyklarna åt ett annat håll. Efter 2 min hörde vi mopeden igen, det var pojkarna som kom tillbaka och tittade på vad vi gjorde. Sedan körde de åt ett helt annat håll. Skulle vi blivit rånade av de små vägpiraterna? Helt overkligt för att i Marseillan med omnejd har vi alltid känt oss trygga. Nu förstår jag bättre de extra säkerhetsåtgärderna med alla grindar och staket i Cap d'Agde

Cykeltur till Cap d'Agde

Nu finns det även en cykelbana från Marseillan-plage till Agde. Tidigare cyklade man på vägrenen, men nu har de lagt dit en barriär som avgränsar bilvägen från cykelbanan. Vägen är inte den vackraste, men vi ville undersöka var man kom fram om man följde den nya cykelbanan. Från korsningen i Marseillan-plage till vägen till Cap d'Agde tog det bara 10 min att cykla. Fast man hamnar vid ville naturista, där allt är inhägnat och det går inte komma till havet. Vi cyklade vidare och förundrades över att alla residens hade staket, grindar, vakter omkring. Till slut kom vi till en marina och ett turistisk getto. Nåja, det är inte vårt favorit ställe. 

Vi cyklade tillbaka. Och det hände något. Detta händelse beskriver jag i ett separat inlägg

Havet

När det har varit så varmt de sista dagarna är det så skönt att cykla till havet och ta ett dop. På vår favorit strand nr 76 är det inte riktigt lika tomt som förra året, nu delar vi stranden med 3-4 familjer. Vattnet är underbart varmt, runt +25, och sval en bris blåser bort den heta i luften. Fast vi är lite för rastlösa för att bara ligga under en parasoll på stranden så efter par timmar brukar vi cykla tillbaka.

Runt Etang du Thau

En kväll cyklande vi runt lagunen. Vårt mål var att komma till Les Onglous som ligger på andra sidan av kanal Midi. Man var tvungen att cykla 2 km till ett bro och cykla de 2 km tillbaka. När vi kom över bron så upptäckte vi att vägen var privat och det var förbjudet att köra in med bil, moppe eller cykel. Tydligen finns det inte allemansrätt här som i Sverige. Vi tvekade ett litet tag och bestämde att vara lydiga. 

Vi försatte att cykla till den lilla ort med samma namn som ligger strax innan Marseillan-plage. Där var det en konstigt blandning av campingar, skjul på små tomter och stora pampiga villor bakom höga murar. Till slut kom vi till platsen där kanalen som förbinder l'Etang du Thau med medelhavet mynnar ut. Därifrån kunde man se Marseillan på motsatt sida av lagunen.

Båtuthyrning

Vi har alltid undrat varför det inte finns någon båtuthyrning i Marseillan. Det skulle vara trevligt med en liten båttur på egen hand. Tydligen har någon annan kommit på ”vår affärsidé” för att nu finns det en båt och cykel uthyrning nere vid hamnen. Fast priserna är väldigt höga för en sådan liten båt med elmotor. Det kanske är därför som de för det mesta ligger still i hamnen.

Grannpojke

Nu har även ett av de större husen som vi trodde var övergivet fyllts med en stor familj. En av deras pojkar stannade och tittade nyfiket på hur min man målade fönstergallerna. Till slut hamnade nästan hans näsa i färgburken som min man hade i handen. Jag gick ut och börjat småprata med honom. De hade kommit från Belgien och stannar i det stora huset med farföräldrarna i två veckor. Jag nämnde att vi är från Sverige. Var Suede ligger visste han inte. Jag kunde inte komma på något som skulle associeras med Sverige för en pojke i hans ålder. ABBA? IKEA? Han var för ung att känna till de svenska ”produkterna”. När pojken tackade för sig, sa min man ”Men Zlatan då?” Men då hade pojken redan försvunnit.

Regn

När de första regndropparna kom från himlen kändes det som en riktigt befrielse. De första veckorna har varit så heta här nere, jag har inget minne av att det var så varmt förra året (och året innan var det riktigt svalt i juli). Vi uppskattar mer och mer att huset ligger mot öst och vi slipper den heta solen på terrassen på kvällarna. Man ser till och med att det oftast är de hus på gatan som vetter mot väst/syd är de som har luftkonditioneringar. Nu har vi lärt oss att hålla fönsterluckorna stängda på dagen, ju mindre sol desto svalare i huset. Det sköna regnet varade inte så länge. Efter en timme var det lika varmt igen fast man kunde höra dån och åska någonstans i bergen.

2 CV Citroën entusiast

Idag har vi äntligen besökt den verkstad som verkar renovera gamla Citroën 2 CV. Vi har kört förbi detta ställe så många gånger och varje gång blev min man helt salig bara för att få se på bilarna. Tänk om de inte pratar engelska, frågade min man. Vi går och kollar, för att du har tjatat så länge svarade jag. När min träffat herr Mekaniken som arbetar där var det som om två tvillingsjälar äntligen träffas. Han hade arbetat med annat i 25 år tills en dag då han bestämde sig för att starta ett företag och att renovera gamla 2 CV som han hade passion för. Han visade oss de skrotbilar, donatorer som de hittar och köper upp, ”mellanstadiet” med bilen i delar som gås igenom och renoveras och till slut den fulländade skönheten. De använder sig bara av de original delar och original färger som 2 CV hade en gång i tiden. Jag tror att vår besök där varade över en timme. Om min man köper en 2 CV efter att ha köpt ett hus i en fransk by, så är det väl bara en basker som saknas sedan?

Skrotbil

"Mellanstadiet"

Klar för leverans

Emmaüs

Förra året lämnade vi några möbler till Emmaüs. Deras butik ligger på väg mot Servian, så vi har besökt den flera gången utan att hittat något fynd. Idag gjorde vi ett nytt försök, kanske kan vi hitta någon fin gammal möbel som vi kan måla om och återanvända? Det mesta som finns där är bara skräp med några få undantag. T. ex. har de fina stora skåp som nog passar bäst i ett maison du maître och inte så bra i vårt lilla hus. 

Det är ofta fint hantverk och av riktig trä och säljs nu för under tusen lappen. Men som sagt har vi tyvärr inte plats för de stora skåpen. Lite tur hade vi denna gång och hittade ett litet bord som skulle passa som sideboard. Det kommer att bli jättefint efter lite arbete med slippapper och färg.

Inblick i historien

Jag sitter och läser en bok. Labyrinten av Kate Mosse. Min man läste den för några år sedan och tyckte att den var bra men rörlig. Men jag har börjat irritera mig på den krångliga intrigen, den tunna påhittade handlingen, Indiana-Jones-Da-Vinci-koden influenserna, men fortfarande slukar jag varje sida av boken. Varför? För att boken handlar om katarrer, som bodde i Languedoc för 800 år sedan. Själva namnet Languedoc härstammar från språket langue d'Oc som talades här till skillnad från langue d' öil som talades i norr. Det blev som aha upplevelse att förstå att trubadurernas språk occitanska, ett annat namn på langue d'Oc används just här. Tidigare kunde jag inte placera detta språk geografiskt. I boken nämnts städer och byar som vi lärt känna på sista tiden och dessa platser är inte längre anonyma punkter på kartan. Carcassonne som vi besökte för drygt 3 år sedan skulle jag uppleva på annat sätt om jag var mer påläst då.

Marseillan på franska och occitanska

Fête nationale

På lördag dag innan 14 juli har firandet av den Franska nationaldagen satt igång i vår by. Det var konserter, parader, uppvisningar och så klart fyrverkeri. En stor folksamling trängde ihop sig vid hamnen där fyrverkeri avfyrades halv elva på kvällen. Orkestern Bernard Becker spelade musik på place du Theatre. Jag har aldrig sett så mycket folk i Marseillan, det har säkert kommit en del folk från grannbyarna också. Semestertiden har också börjat på riktigt. På söndag är det dags för det årliga spelet Capelet i hamnen som jag skrev om förra året.

Måleri

I sex dagar håller vi på att måla fönster och ytterdörr på nedersta våningen. Fönstret har 3 fönsterbågar inklusive fönsterluckor, så det ta sin tid. Våra grannar går förbi, stannar lite och kommenterar ”Pas vacances?”. Claudes dotter skojar och föreslår att vi försätter och måla deras hus. Vår granne Madam pekar på våra fönstergaller och tillägger att även de behöver målas. Sedan säger hon att vi nog borde ta en paus och åka till havet. Så det gjorde vi.

Ankomst

Vi kom fram till Marseillan vid fyra tiden på söndagen förra veckan. Resan via Lyon gick förvånansvärt bra, inga större köer. Fast precis efter vi passerat Lyon ombad GPS:n oss att svänga av från motorvägen efter ”er rutt omräknats” så vi lydde utan något större eftertanke. Tydligen fick fyra bilar framför oss också samma meddelande från sina gps:er för att de svängde också av mot en fin stad som heter Vienne. Samtidigt gick fransk trafik information igång och vi uppfattade att det var något som hänt vid Lyon i riktning mot Marseille. Då var vi tacksamma för informationen från vår GPS.
I Marseillan mötte oss med olidlig värme, säkert +36. På kvällen småpratade jag med dottern till gamle Cloude, hon sa att värmeböljan hade börjat för någon dag sedan, innan dess var det ganska svalt. Hon nämnde att det är så varmt i deras hus att de var tvungna att befinna sig på nedersta våningen, där det var lite behagligare temperatur. I vårt hus märkte vi att det var nästan omöjligt att sitta på terrassen.

Strasbourg igen

Mitt på dagen igår kom vi till Strasbourg. Resan hit skulle ta 3 timmar men i verkligheten tog det hela 6 timmar. Vi svängde lite fel någonstans runt Mannheim, hamnade i flera bilköer, sedan ledde GPS:n oss  på ut på landsbygden, så det tog lite extra tid att komma hit. Jag älskar denna stad, det är vårt tredje besök här. Staden är så vacker, kompakt, behaglig att vistas i och så europeisk.  Idag när vi strosade runt på gatorna bland kanaler, fina hus, tysta spårvagnar, undrade vi om inte vår resa kommer att ske via Strasbourg även nästa år.

Det skulle inte vara så dumt att bo i det här huset

Första stopp

På första dagen passerade vi halva Tyskland utan hamna i en enda kö. Däremot såg vi en gigantisk kö i motsatt ritning  vid Hamburg, den var säkert 20 km lång. Det känns som att tyskarna ändå har börjat köra mer förnuftigt än de gjorde för några år sedan, eller är det vi som har börjat vänja oss? I varje fall så blir tyska autobahn lite bättre för varje år som vi har färdats på den. Vi övernattade på ett litet hotell nära Hann Munden, hotellet låg precis vid floden och en liten bit in i skogen.  En kvällspromenad i skogen var inte alls dumt efter 11 timmar i bilen.

Utsikt från hotellfönstret

Äntligen resdag!

Nu är vi snart äntligen på väg, imorgon styr vi kosan till Marseillan. Det blev flera ändringar av avresedagen och  mina kollegor har börjat tvivla på att jag far iväg överhuvudtaget. Jodå, men man behöver inte alltid följa den ursprungliga planen eller hur? Första stopp blir det utanför Kassel, sedan två nätter i Strasbourg och därefter Marseillan. Jag har till och med bokat hemresan som denna gången också går via Bremen, det blir totalt två övernattningar.