Sorgligt...

Det är inte mitt år i år. Igår skulle vi flugit till Barcelona, vi skulle hyrt en bil och styrt mot Marseillan till vår väntade hus. Vi skulle firat Nyår med bekanta där nere, vi skulle promenerat runt lagunen, vi skulle ätit ostron, vi skulle ... Men för några dagar sedan skadade jag mitt knä. Det är helt otroligt och löjligt. På ett vanligt kontor. Jag snubblade på en papperskorg. Papperskorgen var inte en vanlig mjuk och rund, utan designad och med vassa kanter. Den stod inte på sin plats och jag hade för bråttom. Och det var mitt sedan tidigare skadade knä som med full kraft träffade papperskorgen.
Så nu sitter jag hemma i Göteborg istället för i Marseillan, har svårt att gå, har värk och känner mig sur och orättvist behandlad av någon där uppe. Men som min man säger för att trösta mig, huset finns kvar.

La Maison Française

Nyligen har vi upptäckt en fransk butik i centrala Göteborg. På Södra Larmgatan 18 en trappa ner ligger den mysiga  La Maison Française. Enligt reklamen erbjuder butiken "en del av den Franska kulturen i Sverige". Dekorartiklar förknippade med Frankrike, ank- och gåslever, sniglar, ostar, oliver, senap kakor, honung, maracons... På den lilla ytan verkar de att ha samlat det bästa från Frankrike. 
På senare tid känns det som att Frankrike har börjat sprida sina influenser i vår stad - det finns flera franska caféer, franska bagerier, franska restauranger. Då och då stötar man till och med på franska entusiaster som spelar musik och bjuder på franskt tilltugg. Eller kanske är det vi som öppnat våra ögon och börjat se saker efter vi själva blivit del av Frankrike? 

Borgmästaren kallar...

Igår lördag 6/12 skulle vi ha gjort vår plikt som boende i Marseillan. Under de senaste veckorna av oväder spolades en massa skräp upp på stränderna vid Marseillan-plage. Situationen var så allvarlig så att borgmästaren kallade på alla invånare i Marseillan att göra en insats för att städa stränderna innan allt skräp hamnar i havet igen. Handskar och sopsäckar skulle tilldelas till de frivilliga och på morgonen bjuds det på kaffe och på eftermiddag på förfriskningar.
Tyvärr kunde vi bara sitta hemma i Sverige och önska att vi kunde hjälpa till. 250 mil är väl lång väg att åka för att städa stranden. Man kanske skulle diskutera med borgmästaren om att be Ryanair ha linjer från Sverige öppna året om, då skulle kanske en last med svenskar komma ner för att att hjälpa till?

Bilden från MidiLibre

Syndafloden?

Jag fick den här bilden från våra bekanta, den var publicerad på MidiLibre. Den är tagen 29 september 2014, centrala Marseillan står under vatten.  Jag måste säga att vi fick en smärre chock. Vi har inte någon flod i närheten, så de här vattenmassorna måste ha kommit från himlen. Skulle vi ha sett bilden i september skulle vi nog varit väldigt oroliga för vårt hus som ligger ganska nära. Som tur är var vi ovetande om ovädret så det förstörde inte vår nattsömn. När vi var i Marseillan två veckor efter denna syndaflod märkte vi inget konstigt med huset. Det enda som var annorlunda var att vattennivå i hamnen var mycket hög och att flera hus hade brädor vid ytterdörrarna som om man ville skydda husen från vattnen. 

Om man tittar närmare på bilden, ser man att bilarna i bakgrunden har vatten upp till däcken. Kanske går det lite nedför precis utanför Maire, vi måste nog undersöka Marseillans topografi nästa gång.

Centrala Marseillan under vatten

Serviceinrättningar

Vår by är fullproppad av olika slags serviceinrättningar. Vi har en stormarknad, Carrefour och en mindre Spar butik. Inom en radie av 500 m har vi 4 banker (Credite Agricole, CIC, Banque Dupuy de Parseval, Caisse d'Epargne), 3 grönsakshandlare, minst 5 bagerier, 3 optiker. Vi har 2 apotek som ligger på samma torg mitt emot varandra.

Vi har en blomsterbutik, två slaktare, minst 3 ostronhandare som ligger mitt i byn. Vi har en skobutik, några djurbutiker och några butiker som säljer ortopediska produkter och hörapparater. Vi har ett bibliotek, ett ålderdomshem och flera läkarmottagningar samt ett antal skönhets- och frisörsalonger. Hur många restauranger och kaféer det finns i byn vet vi inte riktigt, men de är ganska många..
Men det det verkar finnas allra flest av är mäklarkontor, närmare bestämt 10 stycken eller fler.

Hemma i Göteborg

Vi kom hem till Sverige i måndags. När vi tidigt på morgonen satt och väntade på bussen i Marseillan så dök upp ett pensionärspar som hade vandringsutrustning med sig. Sedan kom några till, sedan några till tills hela det lilla torget fylldes med glada pensionärer i vandringskängor och med vandringstavar. De pussade och kramade varandra samtidigt som jag blev orolig för om hur vi alla skulle få plats på bussen som redan var lite försenad. Med jag hade fel, de hade beställt en alldeles egen buss. Trevlig tillvaro de franska pensionärerna verkar ha, det är inte utan att man känner sig lite avundsjuk.
Vi landade i den soliga Rygge, men ju närmare kom vi till Göteborg desto molnigare och gråare blev det. Nu är man tillbaka till vardagen, men det känns mycket lättare att möta hösten efter vår korta semester i vårt lila paradis.

Marseillan hamn

Etang de Thau

Idag var det lite dis på morgonen och vyn över Etanga de Thau påminde mig om det traditionella kinesiska tuschmåleriet som med några få penseldrag ger en förtrollande bild

På eftermiddagen fylldes lagunen med båtar, det pågick någon tävling. Färgglada segelbåtar seglade fram och tillbaka till Sete så man kunde följa tävlingen från första parkett på bänken vid strandpromenaden.

Myggor!

Sköna kvällar på terrassen blir störda av myggor. Vi har inte märkt av några myggor sen vi köpte huset. Det sägas att de sprutar med något bekämpningsmedel tidigt på våren och vår region är befriad från de elaka små varelserna. Men nu är de här. Är det p.g.a. av det ovanligt varma vädret och det mycket regnandet tidigare eller finns det andra orsaker? Men i huset har vi i alla fall hittat en konstig spiral som utlöser något slags rökelse när man tänder på och som skrämmer bort de små elakingarna. Husets f.d. ägarinna lämnade kvar ett oöppnat paket med myggspiraler, så vi funderar på om inte mygginvasionen bara är tillfällig.
När vi grejade med rökelsen mot myggor såg vi plötsligt en betydlig större varelse på taket lång borta över takåsarna. En katt satt på en skorsten och kanske tyckte han att det var en helt naturlig plats för honom.

Cykeltur till havet

Igår var det enastående väder. Strålande sol, vindstilla och upp till +30. Om inte bladen på träden varit lite torra och brunna skulle man tro att det var mitt i sommaren. En extraordinär L'été indien. Då cyklade vi till havet.

Läste i svenska tidningar att det är ruggigt väder i Västsverige med stora mängder regn och översvämningar. Skönt att ha uppehåll från detta nu och bara njuta av tillvaron.

Små konstigheter

Igår när vi promenerade i byn såg vi några konstiga saker . Man undrar vad fransoserna har tänkt sig egentligen?
På en ny hållplats för sommarbussen som går mellan Marseillan och Marseillan-plage. Räcket har placerats mellan busskuren och bussen. Hmm...

En skylt med P på för parkering står mitt i infarten till parkeringen. Originellt eller?

Oktoberväder

Idag har Cap D`Agde slagit något slags värmerekord, det var tydligen 15 varmare än det brukar vara under en normal oktoberdag. I alla fall sas detta på TV och vi kan intyga att det är sant, det var väldigt varmt idag, kanske + 30 i solen? Och imorgon blir det ännu varmare. Vi har varit fyra gånger i Herault under oktober månad, det brukar regna en eller två dagar under en vecka, men att det skulle vara så soligt och varmt var en trevlig överraskning för oss. Speciellt när vi befinner oss just här, just nu.

Hemma i Marseillan

Jag sitter i vardagsrummet, som är fyllt av solljuset. Dörrarna till den franska balkongen står öppna och släpper in varm luft. Det är så tyst, fast vi bor mitt i byn. Det är skillnad mot sommaren, då är ljudnivå högre. Vi kom igår imorse, resan från Rygge funkade som vanligt, fast denna gången landade vi 20 min för sent. Ryanair brukar ju vara extremt punktliga. Varje gång vi blir lite förvånade över att bussen kommer till flygplatsen och hämtar oss fast vi är enda passagerare som åker till Marseillan. Bussen som går åt Bezier har betydligt fler passagerare. Huset står kvar, och har inga som helst tecken på att det var översvämningar i Herault för några veckor sedan. Jag blev trevligt överraskad av de förbättringar som vi gjorde i somras, och som jag konstigt nog förträng. Nu kan vi göra som vi brukar göra på hösten - göra inget.

3 år har gått

Igår var det exakt tre år sedan vi köpte vårt hus. Det känns som det var länge sedan och samtidigt som om det var igår. Man kommer ihåg pirret i magen, spänningen och overklighetskänslan. Det var en väldigt fin, solig och nästan sommarvarm dag. Det var tre överlyckliga första dagar som vi tillbringade i vårt franska hus.
Sedan dess har vi varit i huset ungefär var tredje månad, och bott där i 143 dagar. Huset har fräschats upp, möblerats och inretts enligt vår smak. Vi har blivit väl mottagna i grannkretsen på vår gata, och fått nya bekantskaper med ett svenskt par som har att hus inte så långt från oss. 

Expediten i fiskdisken på Carrefour känner igen mig och rättar tålmodigt min obegripliga franska. Kvinnan i bageriet Les Saveurs d’Eugéne vet exakt vilket bröd jag vill ha,  mannen i ostronbutiken Ches Richard alltid hälsar glatt när jag köper ostron och musslor hos honom. 

Huset har inte blivit till något börda, kanske för att det ligger så långt borta och vi inte sticker dit varje helg för att fixa något. Det känns som om vi har hittat vårt hem och vi stormtrivs där, för att inte tala om den franska livsstilen som vi har blivit en del av.

Husläge

Förra veckan fick jag ett mail från den franska husmäklaren Fredda Rueda. Trots att jag sagt upp prenumerationen på hans massutskick för mer än tre år sedan får jag hans brev då och då. Hans mail brukar sorteras direkt som skräppost, men denna gång hamnade det i min inkorg. Ok då, jag tittar på de hus som han erbjuder.
Som vanligt finns det inga namn på byarna angivna i annonserna, bara några konstiga abbreviaturer. För oss var själva byn avgörande för vårt val av huset. Jag känner igen några hus som annonserades för fyra år sedan och som fortfarande är till salu. Fyra år! Det är helt ofattbart från svenskt perspektiv med en så överhettad bostadsmarknad som vi har. Är priset alldeles för högt eller är det fel läge? T.ex. ett fint mindre hus, som vi tittade på och som ligger i en större by norr om Beziers har alldeles för hög prislapp. Priset har faktiskt blivit dyrare på 3,5 år. Det ligger vid en hårt trafikerad väg och alla fönstret vetter mot den vägen. Skulle trafiken läggas om, så skulle huset kunnat säljas snabbare, tror jag. 

Läste i Karins blogg Brev från Servian att det var stora översvämningar i Herault nyligen. Flera byar har drabbats, byar som hade en liten bäck men som blev till en stor flod. Personligen skulle jag inte vilja ha ett semesterhus som ligger i område med översvämningsrisk.

Är det ändå inte läget som är avgörande vid valet av hus? 

Läget på detta huset vid lagunen skulle jag inte tacka nej till.

Höstplaner

Efter flera veckors regn har äntligen värmen kommit tillbaka till Göteborg. Kanske får vi behålla det soliga vädret i en vecka till, sedan blir det höst och vinter. Fast de senaste åren efter det att vi skaffade huset i Frankrike känns det inte alls lika trist att vänta på den mörka och kalla tiden. I oktober blir det en veckas resa till vårt älskande Marseillan, därefter ska vi som vanligt fira Nyår i vårt andra hem. Det har blivit som en trevlig liten rutin. Biljetterna för bägge resorna är redan inhandlade, först flyger vi med Ryanair från Rygge i Norge, direkt till Beziers. Vinterresan gå med Norwegian via Barcelona. Idag sänkte bolaget oväntat priserna över julledigheten, så vi slog till. Så det är inte lång kvar tills vi ses igen, vårt lilla Marseillan

Hamn i Marseillan

Hus i Marseillan

Tre gamla ruckel i närheten av oss hålls på att renoveras. Ett hus verkar renoveras bara under augusti och det går väldigt långsamt. Vår Madam Granne kommenterade detta med en suck ”trop grave travail”. Som vi tror renoverar ägaren huset själv. 

Ett annat ruckel annonserades till salu förra sommaren. Under ett tillfälle frågade jag en granne, den stora karlen med lilla fågeln om detta hus. Skulle han vilja köpa det? Absolut inte, svarade han, det är ett mycket dåligt hus och saknar toalett. Trots hans omdöme blev huset sålt väldigt snabbt. Två hantverkare har jobbat flitigt med huset sedan dess, varje gång när vi kommer ner har huset blivit bättre och bättre. 

Det tredje huset ligger framför det kända bageriet Les Saveurs d'Eugene. Min man fascineras av fasaden som de tagit fram. Han skulle vilja göra samma sak på vårt hus, men har ingen förståelse från min sida.

Varje gång när jag har stått i kö efter bröd har jag tittat på de som jobbar med huset, man ser rakt in i vardagsrummet. Samma sak gör alla i kön. Jag undrar om hur det blir att leva i ett vardagsrum som vetter mot bageriet. Tur att bageriet oftast är stängt på kvällarna

Våra grannar, del 2

Del 1 läs här

På vår gata bor Madam Granne, gamle Claude, en storvuxen karl med liten kanariefågel, en snobb, en kvinna med opererad näsan, ett ungt par, en irländska, några mystiska personer som vi aldrig har sett och några till.
Vår Madam Granne syntes mindre på gatan i somras, det tog nästan två veckor innan vi sågs. Men som vanligt har hon koll på allt och alla. Gamle Claude är fortfarande pigg och har äntligen skaffat glasögon. Det var på tiden för att han har misstagit en stor sten på gatan för sin hund vid flera tillfällen. På gatan bor även en riktig snobb, som inte verkar tillhöra byn, han sitter hela dagarna i sitt hus och umgås inte med de övriga grannarna. Jag har sett honom i en långärmad pyjamas mitt i den heta sommaren. Det är nog inte så konstigt att hans ”girlfrend” har lämnat honom. Hon gillade inte ens färgen på hans hus, beklagade han sig en gång för min man. 

I ett litet hus bor en storvuxen karl. Han har haft en söt liten kanariefågel som brukade kvittra i sin bur i fönstret. Men i somras var fågeln borta och jag vågade inte fråga om ödet för denna för jag hade glömt vad fågel heter på franska.
Irländskan har vi sett enda gång, det var dagen när vi köpte huset. Enligt Madam Granne har hon svårigheter att komma ner till byn. Det finns inte längre någon bra förbindelse från hennes hemstad till vårt område. En schweizisk familj som har haft ett stort hus i 20 år brukar komma ner i augusti, men mannen i familjen är ”trés malade” enligt Madam Granne.
Huset bredvid oss till vänster har två lägenheter och där bor ett ungt par och en kvinna som verkade ha opererat sin näsa. I alla fall gick hon med ett bandage förra sommaren. I huset till höger som har ingång från en annan gata har sommargästerna byts ut emellanåt. I år bodde det någon där med mycket bra musiksmak och som spelade fina franska låtar.
I somras när jag passerade ett hus som såg obebott ut märkte jag plötsligt en gammal kvinna i fönstret. Jag hoppade till av förvåning. Bor någon där? Det är som ett avsnitt ur programmet ”Där ingen skulle tro att någon kunde bo”. Gumman verkade bli förvånad själv, för henne är det nog vi som är de mystiska personerna som bor på hennes gata.

Läkarbesök, del 2

Jag ringde vårt försäkringsbolag efter vi kommit hem. Jag undrade om man kunde få ersättning för det oplanerade läkarbesöket i Frankrike som jag beskrev här. Jajamän, sa någon på andra sidan luren, berätta bara när och vad som har skett och hur mycket som du har betalt. Vi har tydligen en sådan försäkring som ersätter nästa allt och som dessutom inte har någon själrisk. Ska jag skicka in läkarintyget som bevis? Nej, det behövs inte. Jag blev förvånad över att man bara kunde ringa och få pengarna insatta på sitt konto bara så där. Antingen var det en för liten summa de skulle återbetala eller så har de kanske inte tid att hantera alla inkommande intyg?

På väg hem

Vi åkte från Marseillan på fredag morgon förra veckan. Resan gick via Lyon, Nancy, Luxemburg och Bremen. Det var inga större köer på vägen men däremot hade vi några intressanta händelser.
Först fick vi sällskap av en diskret grå bil. Jag som trodde att alla Ferrari var röda hade nog fel.

Mellan Dijon och Nancy kom plötsligt en skur med massor av vatten och hagel.  

I västra Tyskland hamnade vi inne i dimman.

På sista etappen fick vår GPS fnatt och dirigerade in oss i Hamburg. Som tur var det söndag morgon och det var inga bilar i stan.

Hamburg

Nancy

På väg hem besökte vi Nancy. Det är kul att se städer som man annars bara passerar förbi. Då får den platsen ett ansikte istället för att vara bara en prick på kartan
Vi kom lite sent till hotellet. Av recensioner hade vi fått bilden att centrum låg 10 min med trådbuss från hotellet. Tyvärr var det fel, det tog över 30 min + väntetider, så vi kom till stan ganska sent på kvällen.
Det som vi såg via bussfönstret var en kaotisk blandning av gammalt och nytt och nytt verkade inte ha något genomtänkt arkitektoniskt ide, det var riktigt fult. Men centrala delen av staden var harmonisk och elegant. Vi hann att se den vackra Place Stanislav och Place de la Carrière som är med på världsarvslistan. När vi gick runt på det enorma torget var det lätt att föreställa sig paraderna som ägde rum här för 300 år sedan.

Entré till Place Stanislav

Place Stanislav

Mot Place de la Carrière

Fontänen på Place Stanislav

Små missöden

Vår sommarsemester i år var annorlunda mot tidigare semestrar. Vi hade några små missöden. Först fick jag problem med handleden, vårt lilla ombyggnadsprojekt i köket blev lite längre än vi tänkt oss, sedan blev min man sjuk i två dagar, därefter fick jag punktering på cykeln två gånger – den första 2 km hemifrån, den andra gången 7 km hemifrån sent på kvällen, så blev det en lång hempromenad.
På en lördag bestämde vi oss att åka till Montpellier. P+R fungerar ju utmärkt, man behöver inte ha bilen till stan utan man kunde parkera i utkanten av staden och ta spårvagnen för billig peng. Vi svängde in på St Jean Vedas, parkerade bilen och gick för att betala biljetten. “Your ticket is not valid” stod det på skärmen. Vadå ”not valid”? Vi hade tagit ju den för 2 min sedan. Vi tittade omkring oss - inte en enda människa. Vi provade att åka därifrån, men grinden öppnades inte för att biljetten var ju inte giltig. Var gör man? Parkeringsplatsen var helt tom på folk och ingen satt vid entré. Det fanns inga telefoner som vi kunde se. Det tog nästan 40 min innan en kvinna dök upp. Hennes biljett funkade utan problem. Hon pekade på en liten knapp på automaten som man kunde ringa på. Den som svarade pratade inte engelska. Han mumlade något om att köpa biljett på spårvagnen. Tills slut öppnade rösten grinden och vi kunde åka därifrån. Vi körde till nästa större hållplats Sabines. Vi kom in, servicedisken var stäng där också. Vi tog en biljett, kom till betalningsautomaten och fick en chock igen “Your ticket is not valid”. Ganska snabbt hittade vi en engelsktalande fransyska, som ringde till service igen. “Vi öppnar grinden, kör ut och kör in igen och prova ta en ny biljett, kanske den skulle funka”- sa rösten. Vid detta läge fick min man nog, han rev biljetten och vi körde därifrån. Vi åkte till Ikea istället. Dessvärre hade de inte lampan som vi skulle köpa i lager. Snacka om en misslyckad dag..

Tisdagsmarknaden

Varje tisdag kommer marknaden till Marseillan. Halva stan är avstängd och man kan köpa nästan allt: mat, kläder, böcker, hemprylar, tyg, sängar mm.Vi har flera butiker i byn som Carrefour och Spar, men ändå väljer folk att handla på marknaden, en trevlig tradition. Fast det ställer till med problem för trafiken och parkeringen  Man måste komma ihåg att flytta på bilen på måndag kväll om man har ställt bilen på torget, annars blir det stora problem. Och man ska helst inte välja tisdag för hemleverans heller.

Möblerna del 4

Vi har haft vårt hus i snart 3 år. Vi köpt det möblerat och byter successivt ut möblerna som inte var något att ha eller inte passar vår smak. Vi försöker inreda huset på ett franskt sätt om man vet vad är det för något.
Jag är väldigt nöjd med hur vårt sovrum ser ut nu. Det tog tid att hitta de rätta inredningsdetaljerna. Sängöverkast med fransk touche hittade jag på Indiska i Göteborg, matchande prydnadskuddar på Monteleone nära Castorama i Beziers, tavlan och dylikt på Casa i Agde.

Men vårt vardagsrum var ett problem, jag kunde inte se bilden framför mig hur det skulle ser ut. Rummet var svårt att möblera och det underlättade inte att vi hade köpt en soffa från Ikea med lite udda färg. Men en dag, när jag var på en konferens i en herrgårdsmiljö fick jag en klar bild av hur vårt rum skulle se ut. Veckan efter såg jag på Åhléns city en matta som var med i min inre bild. Några dagar senare föreslog jag till min man att vi skulle leta efter ett triangel format soffbord som fanns på 60-talet. Och voilà, Ikea har fått ett liknande bord i sitt sortiment. Och den tunga guld rammade tavlan hittade vi på vår vind, en arv från forna tider
När vi hade köpt huset trodde jag inte att det skulle ta så lång tid att hitta rätt grejer. Min tips till alla husletare är att köpa rubbet om säljaren föreslår detta och om man kan tänka sig att leva med möblerna tillsvidare.

Tournoi och Capelet 2014

Som vanligt hade tävlingen Tournoi de jotes lourdes anordnats på söndagen innan Frankrikes nationaldag. Det är fjärde gången som vi beskådar detta skådespel. Rolig tradition, lite tjatig kanske, men varje gång dras man med av deras entusiasm och glädje

Glada besättningar hade börjat paradera på stan och festat flera timmar innan själva tävlingen

På självaste nationaldagen var det Capelet. En ny rolig detalj, en präst välsignade tävlingen. 

Och det inte så lätt att hämta un chapeau på den väl in tvålade stången

Diskhon

Vädret var lite konstigt de senaste dagarna. Det har inte varit lika varmt som förut, det har blåst en kall vind och det känns som att vi har en typiskt svensk sommar här i södra Frankrike. Sverige har däremot tropisk värme enligt pålitliga källor.
Så var gör man när vädret är si så där? Man renoverar huset så klart. Närmare bestämt en del av köket. Vår diskho har varit väldigt lågt placerad och man har inte haft någon bra ergonomisk ställning när man diskar. Och vår diskho är inte vilken diskho som helst utan är rejäl keramikdiskho som väger säkert minst 100 kg och är 150 cm lång. Vi velade fram och tillbaka om vi skulle behålla den eller byta mot något mer modernt men kanske tråkigt, till slut bestämde vi oss för att den gamla diskhon hör till huset.
Så då var utmaning att lyfta monstret med tanke på att i huset fanns det en man och en klen kvinna med omlindad höger hand. Nästa utmaningen blev att hitta en kran som kunde passa till det speciellt utformade hålet i diskhon, men efter 2 dagars letande hittade vi en på Lapeyre i Beziers. Så nu är diskhon på plats, tio cm högre en förut, vi har tillgång till vatten och kan diska igen. Det återstår bara små bagateller som att kakla om lite i rummet, bygga ett skåp under diskhon mm. Efteråt hoppas jag att vi tar semester.

Fiskdisken

Vi brukar regelbundet köpa färsk fisk i vår Carrefour. Tyvärr kan jag inte tillaga så många fiskarter , så blir det oftast forell, havsabborre (på franska bar eller loup de mar) eller kummel. 

En del av fiskdisken i Carrefour

Förra veckan såg vi en blå haj i fiskdisken. Den såg inte så farlig ut tyckte jag och det skulle vara kul att prova något nytt. Min man var tveksam, men som vanligt vann jag diskussionen. Tydligen är blå haj populär i Medelhavsländerna, så att hitta ett receptet på Internet var inte något problem. Den blev stekt i olivolja med vitlök, gott och enkelt. Köttets konsistens var inte riktigt som fisk, utan påminde snarare om kyckling. När vi i helgen besökte Carrefour hade priset på den blåa hajen gått upp med 30%. Vad? Man borde ju istället skänka priset på tre dagars ”färsk” fisk eller hur? Men det visste ju inte de nytillkomna turisterna för det var lördag och bytesdag så fritt fram för att höja priset.

Blå hajen med det nya priset

De som flyger uppe...

I tre år har vi misstagit oss. När vi satt på vår terrass på kvällarna och kollade på fåglarna som flög omkring över hustaken med gälla skrik trodde vi att det var svalor. Nyligen märkte min man att det åtminstone verkar vara minst två olika arter av fåglar. Fram till Internet - och sanningen kom fram. 

Det är tornseglare som flyger över våra huvuden och inte alls svalor. Från samma källa fick vi veta att tornseglare har den snabbaste horisontella hastigheten bland fåglar (upp till 200 km/t) och de övernattar oftast flygande. De kan inte sitta på en trädgren eller en telefontråd p.g.a. utformningen av sina klor, däremot kan de klänga sig fast vid trädstammar eller takrännor istället. 

Svala

Tornseglare

Igår kväll trodde jag mig se en liten svala som fladdrade fram över taken, men det kanske bara är tornseglare som ockuperat vårt luftrum?
Bilderna lånade jag från Internet

Saint-Guilhem-le-Désert

Igår besökte vi äntligen Saint-Guilhem-le-Désert. Att besöka byn har stått på vår önskelista ganska länge, men av olika anledningar har resan dit alltid nedprioriterats. Igår blev det äntligen av, det tog nästan en timme att köra dit från Marseillan. En påfart till A75 var avstängd så vi fick åka via Pezenas.
När vi kom fram så förstod vi varför byn räknas som en Frankrike vackraste. Söt, mysig och genuin (bortsett av de många butikerna som är avsedda för turisterna) . Det är bara vandra längst de smala gränderna och njuta av omgivningarna. Byn påminde mig mycket om italienska medeltidsstäder, men det är kanske är inte så konstigt med tanke på i vilken tidsepok byn grundades.

Kloster från 11 talet. Påminner inte bilden lite om Italien? 

På väggarna i klostret kan man fortfarande se spår av färggranna väggmålningarna