Våra grannar, del 6

Det har hänt mycket sedan vi köpte huset för 8 år sedan. Det är inte bara byn som har ändrats, utan även vår lilla gata.
Madame Granne har fyllt 83 år och åldern har inte skonat henne, hon har blivit mycket magrare och nästan tynat bort. Hon har fått någon åldersjukdom och har nyligen blivt opererad, så man hör inte henne på vår gata längre.
Gamle Claude som är 96 år bor fortfarande hos sin dotter. Även han har opererats för glaukom.
Våra nya grannar från Strasbourg har målat sin fasad i en obegriplig grå färg. Under renoveringen klippte målaren av telefonkabeln till grannarna, så det var kalabalik på gatan när detta senare upptäcktes, men husägarna och målaren var redan borta.
En ny granne har flyttat in i ett nyrenoverat hus nära oss, dock är huset till salu igen, han tydligen köper-renoverar-säljer hus, så vi får nog nya grannar så småningom.
Den storvuxne mannen som visade sig arbeta som lastbilförare var borterst hela juli.
Det andra renoverade huset som har bytt ägare två gånger, står nu utan någon försäljningsskylt, så antligen är det sålt eller så har huset tagits bort från marknaden.
I lägenheterna bredvid vårt hus bor fortfarande två mystiska kvinnor, som vi ännu inte lärt känna.
Den franska snobben från huset mitt i mot oss har vi inte sett till på två år

Det har blivit betydligt fler måsar på taken, och jag saknar de katter som tidigare gick på sina nattvandringar på taken och ibland kom in i vårt hus. Jag saknar två barnsfamiljen som bodde på vår gata, jag saknar Cloude med hans hund Robin, jag saknar Madam Granne, som satte ute på gatan, läste deckare och hade koll på allt som skedde på garan

Jag har nog blivit äldre själv och lite nostalgisk på kuppen.

Avignon

Hemresan körde vi på 3 nätter istället för 2 som vi brukar göra annars. Vi ville se något nytt, så vi svängde in i Avignon. Det tog bara 1,5 timme  på motorvägen, ganska smidigt för kostnad av 7€
Det finns en stor gratis parkering Relay Piot där erbjuds även gratis bus till stan. För övrigt så tar det bara 10 min att promenera, som vi gjorde på tillbakavägen
Avignon är vacker ljus stad, med fina torg med talrika kaffer under spretande träd, gator med vit marmor och vacker arkitektur. 

Det var skönt att promenera inne i parken Rocher des Doms i den heta sommarluften. I parken finns en engelsk trädgård och därifrån får man en fantastik utsikt över Rhone och staden. 

Vi hann inte besöka Påvepalatset för att det var vänligt lång kö dit och vi skulle åka långt norrut. En annan gång kanske.

Vi kommer definitivt att komma tillbaka.

Husköp

Vid köp av en bostad i Frankrike är det bra att känna till några nyanser som mäklare kanske inte alltid berättar. Enligt fransk lag tilldelas 30% av alla nybyggda lägenheter till kommunen. Kommunen i sin tur ger lägenheterna till köpsvaga personer, med helt andra villor. Tanken är att blanda "rika och fattiga", "infödda och invandrare" och minska segregation i landet.
Idéen är säkert bra, men när en person lägger sina livsbesparingar för att köpa en bostad, så vet man inte alltid vilka grannar man får. Vi har t.ex. hört att flera lägenhetsinnehavare i det nybyggda lägenhetskomplexet på Rue Hospital har problem med stökiga familjer som fått sitt boende av kommunen.

Det andra som är intressant är att kommunen har förköpsrätt för alla objekt som är till salu. Nyligen har vår kommun lagt veto på försäljningen av ett stort hus med en stor trädgård som skulle säljas till en privatperson. Huset ligger mitt i stan i ett jättefint attraktivt område. Kommunen planerar att riva huset och bygga en lägenhetskomplex på tomten. Skulle jag vara ägare till ett av de fina grannhusen där, skulle jag vara väldigt förbannad😡

Ostrike

Den svåraste uppgiften när man befinner sig i en fransk butik är att välja vin och ost, för att det finns en uppsjö av olika sorter. Man står där som är en åsna mellan två hötappar, kollar och dubbelkollar och oftast väljer man den sort som man redan testat och var nöjd med.
Det finns nog en viss logik i hur ostarna ligger i butikshyllan. Först kommer ostar gjorda av komjölk och sedan getmjölk och fårmjölk. Raden börjar med mindre smaksatta ostar och förstätter med mer starka ostar och avslutas med Roquefort

Hårdostar presenteras i lite mindre utsträckning,  i alla fall i vår Carrefour, våra favoriter är Comte vieux och Cantal vieux, med betoning på vieux

Oktobersfest i juli?

Vår by gillar att festa. Häromdan anordnades det en Bayersk fest. Japp, det var en mini tysk oktoberfest mitt i juli, mitt i en fransk by vid medelhavet. Det låter väldigt konstigt med tanke på att vi inte verkar ha så många tyska turister här, men folk kom ändå
Ett band uppklätt i bayerska folkdräkter spelade en glad tyskinpeterad musik med sång på franska, stora fat med surkål och korv var redo för av avsmakning och ölen serverades i gigantiska sejdlar.  För mer försiktiga gäster bjöds lika stora fat med kokta musslor och ölet utbytt mot vin så det fanns säkert något för alla smaker.

Meze

Vi har gjort några utflykter i omgivningarna runt Marseillan. Först var det Meze
Meze har blivit riktigt fint, eller kanske var det alltid så fint. Mitt i gamla stan finns det vackra stenlagda gator, små mysiga torg och prydliga hus. Staden andas välstånd och välmående på något sätt. En ny stadsdel har vuxit på sluttningen mot motorvägen, man ser de nya villorna när man lämnar byn på väg mot Marseillan

Vi tyckte bäst om den stora hamnen med havspromenaden och playan mitt i byn. Det känns som att det är bekväm by att semestra i. Bara man undviker den tråkiga och bullriga huvudleden som går via byn

Viva la France!

Igår började de årliga festligheterna för den Franska nationaldagen. Nu förstår jag varför de skapade så stora ytor vid hamnen, för att fira, festa, umgås. Det var mycket folk, från närliggande byar, men det blev inte trångt

Fyrverkeriet i vår by går alltid av stapeln dagen innan själva Nationaldagen, kan vi kalla det Nationaldagsafton?

Sedan spelade ett liveband vid teatern, det verkade så att de tidvis hade problem med datorn, för det var långa pauser mellan låtarna. Men folk dansade, som unga som gamla, det var härlig känsla

Sete

Idag åkte vi till Sete igen. Vi körde upp till St Clair med panoramiskt utsikt över stan. Det är bäst att följa skyltar, vår GPS envisades med att köra oss på de smalaste och brantaste gatorna. Från den höga berget förundrades man hur stor staden egentligen är.

Därefter körde vi ner, hittade en ledig plats vid Citadel, annars brukar vi parkera på en parallell väg till huvudleden. Vår regel är att inte köra in i stan, trafiken verkar vara hopplös där.

En liten paus i den fina parken

Sedan utforskade vi en ny del för oss, kvarter runt Teatern. Förvånande nog var det en annorlunda stadsdel, med breda gator och pampiga hus.

Det behövs nog flera besök att förstå denna stad

Den nya hamnen, del 2

Nu har vi besökt flera gånger den nya hamnen. Jag har inte ändrat min uppfattning, de försökte göra något stort och modernt istället för att bevara en genuin hamn. Vad jag hört, så gillar inte den lokala befolkningen heller den nya hamnen
På västra sidan har de tagit bort en trädäck och ersatt med betong, det är riktigt trist. Det nya vattenfallet orsakar smutsigt skum i vattnet och det stora sterila torget gapar tomt och livlöst. Det ser ut som hamnen förlorat sin själ och ersatts med något konstgjort

En skulptur som föreställer en våg (och inte ett fiskben som man kan tro)

Les Gorges d'Heric

Ravinen Les Gorges d'Heric ligger drygt 1 timmas resa från Marseillan, närmaste by är Mons la Trivalle. Man parkerar ca 1,5 km från Mons, parkering kostade 4,5 €. En fin gångväg i ravinen leder upp i berget. Nere i botten på ravinen rinner vad som idag var en liten bäck men som säkert är en stor fors på våren och hösten när det regnar i bergen. Överallt i bäckfåran finns små dammar eller pölar och trots att det har varit varmt fanns det strömmande friskt vatten att svalka sig i. Det var ganska mycket folk men genom att vandra upp längs ravinen kunde man hitta sin egen privata pool. Några ställen var svårtillgängliga då sidorna i ravinen stupar brant.

Vi klättrade ända till slutmålet D' Heric. Det var en besvikelse, där finns en gammal by och en byggnad som är en kaffe nu. Inga utsikter eller storslagna vyer

När vi gick ner så hittade vi en "ledig" pöl med kristallklart vatten. Svalkande bad i den heta luften var ett rent nöje. Små fiskar simmade runt våra fötter och gjorde nästa pedikyr med sitt nafsande

Nästa gång, om vi åker dit, tar vi med oss böcker, matväska och ockuperar första bästa pöl. Det är just vattnet som är själva attraktionen här

Canicule

Canicule betyder värmeböja på franska. Förra veckan var det extremt varmt i södra Frankrike. När vi passerade Lyon i söndags visade termometern skrämmande +41. 

När vi kom ner till Marseillan, var temperaturen på +30 inne i huset. Alldeles för varmt, vi brukar ju ha svalt i vårt hus som ligger i skuggan. 
Tack och lov har den extrema hettan börjat avta nu, men det är fortfarande lite för varmt för oss nordbor.  Hoppas att vädret stabiliserar sig och att vi får lite svalkande nätter vad det lider, annars kanske det är dags att investera i en luftkonditionering? 

Luxemburg

Vi körde ner A1, det var mycket trafik vid Dortmund och Leverkusen. Inga trafikstopp direkt, men långa  krypande pass. Denna gång bestämde vi oss för att tillbringa en hel dag i Luxemburg, som inte bara är känt för sin billiga bensin o diesel.( Förresten, diesel kostade 10,91 i jämförelse med 13 i närmaste ort i Tyskland)
Det är en vacker kompakt stad med en fina shoppingkvarter och en tjusig gammal del som kräver en viss motion. Det är gratis parkering på lördagar på den stora parkeringen i city och vad vi hört är även bussresorna i stan är betalfria. Hit vill jag gärna återvända igen.

Vakterna vid en av palats

Lübeck

På väg hem till Frankrike provar vi att stanna på olika platser och återkommer gärna  till favoriter. Två år i rad det blev Lübeck. Det kanske är lite for kort strecka att köra från Göteborg, men vi brukar inte stressa på vår väg söderut. Resan blir en del av målet.
Lübeck är en mysig stad med fin medeltida arkitektur och avslappnad atmosfär. Givetvis är marsipan från Lübeck  är ett måste.

Den nya hamnen

Den nyrenoverade hamnen i Marseillan hade invigts för några veckor sedan. Efter 3 års arbete är den äntligen färdig. Jag har följt omvandlingen på nätet, så vi får se resultatet i verkligheten i juli när vi kommer ner. Vad tycks? Tyvärr har den lilla parken med palmer som gav skugga minskats till hälften, den nya betongen är väldigt vit och blänker starkt i solsken, detta upplevde vi redan förra sommaren. Det känns lite sterilt på något sätt. Men biltrafiken på västra sidan är borta nu, det är ju positivt.

Den halverade parken

Olargues

Runt Herault finns flera platser som är värda att besöka och några som man gärna vill återvända till om och om igen. En av dessa är Olargues, som ligger ca en timme bilresa från Marseillan. Byn är med på listan över Frankrikes vackraste byar och man förstår verkligen varför.
Olargues var bebodd redan under romersk tid. Byn är vackert belägen på sluttningen av en berg och med floden nedanför. 

Olargues

Den gamla bron "Pont du Diable" byggdes 1202 och enligt legenden med hjälp av Djävulen själv. På höjden över byn ligger en ruin av ett gammal klocktorn från samma period. 

Pont du Diable

Byn består av smala gränder med medeltida hus. I ett av husen, som till hörde orden Hospitaliers, finns nu ett litet museum som är värt att besöka. Här bodde krigarmunkarna som beskyddade pilgrimer på väg till och från de heliga platserna. Man kan sitta på den grova stentrappan och dyka in i den medeltida gåtfulla atmosfären

Trappa i "Maison des hospitaliers"

Medeltida gobelen från museet

Invånarna måste ha haft bra kondition för att gå upp och ner på de branta gatorna. Kvinnorna gick ner till floden över Djavulens bro för att tvätta kläder så sent som på 50-talet. Nuförtiden svalkar sig barnen i floden istället

Nya tider

Marseillan har ändrats under de åtta år som vi har haft huset. Det har verkligen skett stora förändringar, både positiva och negativa. Från en mysig fransk by med sjabbiga fasader och genuin stämning håller den på att förvandlas till en mer prydlig och tillrättalagd by. På gott och ont. Den äldre befolkningen försvinner från stadskärnan, yngre generationer renoverar husen och säljer de vidare till turister och  utlänningar. Husen i stadskärna står nu tomma stora delar av året.  Däremot byggs nya flashiga områden runt om Marseillan. Område med vinproducent  Richemer vid hamnen har rivits för att lämna plats för nya bostadsrätter  Marina Spirit och försäljningen är i full gång..
Vart är vi på väg?

Meze

Under vår senaste vistelse i Marseillan besökte vi Meze. Det var länge sedan som vi såg själva staden, vi har bara passerat förbi på väg till Montpellier. Egentligen ville vi cykla dit. I hamnen såg vi en cykelkarta som visade en ny cykelväg till Meze. Äntligen, tänkte vi, men vi hade fel. Cykelvägen övergick i blöt sumpmark en bit utanför Marseillan. I bra, torrt väder och på riktig mountainbike kunde man kanske passera genom träsket, men med våra cyklar från Cazino var det omöjligt.
Vi kom till Meze tillsammans med kompisar i en bil istället. Fin prydlig hamn, renoverade hus, palmer. Det är väldigt mysigt ställe, bortsett från den tråkiga och bullriga huvudgatan där all trafik fortfarande passerar igenom  

Meze hamn