13 juli, för ett år sedan

Japp, minsann, idag är det exakt ett år sedan vi klev in i huset för första gången. Fast vi såg det en dag innan, utifrån, men den riktiga bekantskapen började fredagen den 13. Om man är vidskeplig skulle man inte tittat på huset den dagen. Då bodde vi i Sete och natten innan regnade och åskade det ordentligt. När vi träffade mäklaren, sa han till oss att vi hade tur som kunde titta på huset efter ett sådant oväder och konstatera att taket var i gott skick och det inte fanns några tecken på vattenläckage. Efter första besöket tittade vi på huset ytterligare 2 gånger vid olika tidpunkter på dagen innan vi bestämd oss...
Idag, ett år senare, får huset äntligen alla fönsterluckorna på plats igen fast nu är de skrapade och nymålade. Och vi äntligen kan börja vårt semestrande.. Fast det ska målas några fönster på första våningen, fasaden runt fönsterkarmarna på andra våningen skall lagas och målas, terrassväggarna tvättas...hoppsan, listan kan göras lång men semestern är kort

Marseillans gator

Marseillan är inte så stor men det är lätt att gå vilse på smala och slingrade gatorna

Husen ligger vägg i vägg på tre sidor och de smala gränderna tycks ha två mål att fylla- skydda mot den brännande solen på sommaren och skydda mot de kalla vindarna på vintern. Vårt hus ligger i skuggan på eftermiddagen och det är vi tacksamma för, det är så härligt svalt inne så man behöver ingen luftkonditionering. När vi promenerar på de trånga gatorna kan man se kontrasterna - flera hus är så söta som om de kommer från ett vykort och några hus är förfallna.

Det finns hus som håller på att renoveras, det finns hus som ser obebodda ut, fast någon bor där och det finns ganska många hus som är till salu.   Samtidigt ser vi positiva förändringar i byn bara på de 3 månader vi varit borta, omläggningen av gatstenarna i centrum är klar, vår och de kringliggande gatorna har fått ny asfalt. Tom den tidigare saknade delen av cykelvägen till Marseillan -plage är klar och har fått ny beläggning.

Fantômas

Vi har fransk TV och betalar fransk tv-avgift genom kommunalskatten. Jag läste någonstans att den är mycket lägre än i Sverige (förresten vad är det som inte är dyrare i Sverige?). Så vi har 21 kanaler och alla på franska. Bra tillfälle att lära sig franska eller åtminstone höra det vackra men krångliga språket. Så på kvällarna efter vi skrapat fönsterluckorna tittar vi på fransk TV. Det visas några amerikanska serier som är dubbade till franska, men för det mesta som sänds är franska filmer tom de riktiga klassiker. Till exempel filmer med Louis de Funès. Igår tittade vi på en film från 1964 Fantômas, som jag var förtjust i som barn. Nu kan jag tycka att den är en löjlig komedi, men det är fascinerande att fransmännen månar så om sin kultur

Fönsterluckorna

På andra våningen har vi stora fönsterluckor som leder till två franska balkonger. Förra ägarinnan verkade inte bry sig särskilt mycket om utsidan av huset. Fasaden ser förfärlig ut, detsamma gäller fönsterluckorna på andra våningen. De har rester av minst tre olika lager färg som flagnat för länge sedan. De är gjorda av ädelträ och man känner fortfarande lukten av kåda. Det är ett gediget jobb att skrapa, slipa och måla om de gamla, tjocka och stora luckorna. Vilken tur att jag har en händig man som kan fixa detta

Drömmen

Sitter nu på vår terrass i Marseillan, dricker Picpoul vin och funderar över livet. Hur hamnade våra förfäder i Skandinavien över huvudtaget när fanns mycket behagligare klimat vid Medelhavet. Och hur kan vi flytta hit utan att vänta på pension. Någon rik farbror som kommer att lämna mig några miljoner har jag inte, ingen vill adoptera mig heller för min höga ålder.

Och jag är redan gift, så det bekymmerslösa ”medelhavs hemmafruars” livet kommer jag inte att uppleva. Chansen att hitta ett jobb här är nog lika med noll, man måste kunna franska, som jag inte kan. Att öppna ett B&B är inget alternativ , vi har flera bekanta som driver sådan verksamhet med tveksam lönsamhet. Men någon dag kanske vi kommer på en ide som kan låta oss att stanna här och inte packa våra väskor om en månad
När vi promenerade i byn såg vi flera svenskar som också verkar ha hus i Marseillan. Har de förverkligat sina drömmar eller har de är som vi, öppnat dörren till drömmen lite på glänt?

WI-FI

Vi har ingen fransk telefon och inget Internet heller, att skaffa detta får bli vårt nästa projekt. I Marseillan finns ett café med gratis WIFI så det är bara att gå dit, ta en kopp kaffe eller en öl och surfa.
Men problemet är det att vi inte hinner dit för att vi verkar vara upptagna hela tiden. Med letande av olika saker till hemmet, renoveringen av huset, cykling till havet. Så jag kommer att publicera flera inlägg på en gång, fast de är skrivna vid olika tillfällen.

Kyrkklockorna

Vi bor ca 500 meter från kyrkan. När vi tittade på hus i Marseillan, sa en av mäklarna att kyrkklockorna inte ringer på nätterna. Han ljög eller var van att inte höra dem för klockorna ringer hela natten. Och inte en gång utan 2 gånger inom några minuter. 12 klockslag mitt i natten, sedan lika många slag efter 3 minuter. Som om man är rädd att människor inte hör klockorna den första gången. Men värst är det vid kl 7 på morgonen. Som om en glad sadist har fått tillgång till klocksträngen så ringer klockorna oavbrutet i flera minuter. Vakna, gott folk, nu är det dags att gå ut och arbeta på fälten. Fast vi har ju semester och inte vill bli väckta så tidigt.

Men mäklaren hade nog rätt, efter att ha blivit störd några nätter vänjer man sig vid allt ringande.