Hemlängtan

Den gick fort, veckan efter att vi har kommit från Marseillan. Nu känns det overkligt att förra söndagen hade vi en bjudning för våra vänner som är permanent bosatta i departementet Aude. Vi åt ostron, gratinerade musslor, ostar och andra läckerheter från Frankrike. Sedan träffade vi ett svenskt par som också har köpt ett hus i Marseillan, nästan vid samma tid som vi och i närheten av var vi bor. Vi ses säkert i nyårsveckan som både vi och de ska tillbringa i vår by.
Men nu känns det vemodigt att vara så långt borta från en plats som man verkligen har förälskat sig i.

Rue de l'Amour

Huset är borta

I somras förundrade vi oss över ett hus i Marseillan. Det såg livsfarligt ut. Man hade försökt att stötta väggarna för att rucklet inte skulle rasa samman 

Nu i höst letade vi efter huset igen och kunde inte att hitta det. Det var bokstavligen borta. Undra vad de tänker göra med tomten?

Husen i Marseillan

Under vår senaste vistelse har vi strosat mycket på gatorna i Marseillan. Ibland passerade vi samma gata flera gånger och varje gång häpnade vi över nya detaljer, som om man såg gatan för första gången
Det finns många små hus i Marseillan som består av ett rum på varje våning. Men man kan inte avgöra utifrån om huset verkligen är litet, för att ibland har de små husen en innergård.
Oftast står dörrarna på dessa små hus halvöppna för att släppa in ljuset. Detta är för att första våningen som innehåller kök/vardagsrum sällan har separata fönster. 

 Man kliver direkt i ett vardagsrummet, lite ovant för oss här i Sverige. Man vill ju ha en hall för att hänga sina sommar-, höst- och vinterjackor. Fast de har ju inte såna problem med kläder där nere

På Beziers flygplats

Flygplatsen var liten och påminde om Säve flygplats i Göteborg. Bussen till flyget kom för tidigt så vi var nästan en av de första som skulle till Rygge. Då satt man där och observerade inkommande passagerare. Jag måste erkänna att jag har aldrig sett så många Louis Vuitton väskor på ett och samma ställe. Det är nog den största skillnaden mot vårt lilla Säve.
Framför oss satt en ung norska, hon var inte äldre än 20 år. Hon hade sommarkläder på sig och tunna ballerinaskor. Efter ett tag kom hon på att hon skulle till Norge, öppnade sin väska och tog fram en stövlett. Hon måste ha packat sina kläder som hastigast för att allt låg huller om buller. Hon letade vidare men snart insåg hon att den andra stövletten inte var med i väskan. Då ringde hon något och berättade att hon hade glömt sin andra sko på hotellet.
Det kändes nog inte så kul att hamna i Norge i oktober med bara tunna ballerinor på fötterna eller hur? Då är mina problem med olika färg på skor var bara en liten bagatell

Hemkomst

Just nu har vi kommit tillbaka hem till Sverige från vårt hem i Marseillan. Att flyga till Beziers via Norge fungerade alldeles utmärkt - det var bra bussförbindelse från flygplatsen i Vias till Marseillan och bra väg till Norge från Göteborg. Kanske kommer vi att flyga flera gånger den här vägen istället för via Girona. 

Det har varit en väldigt avslappnad vecka. Vi gjorde i stort sätt INGENTING. Det var så skönt att bara vara. Ingen bilkörning på jakt efter möbler, inget Internet som vi är så beroende hemma och inga shoppingrundor som jag brukar lägga lite för mycket tid på i Sverige. Vi åt god mat, drack gott vin och promenerade på gatorna i Marseillan och runt Étang de Thau. Ibland är det befriande att inte hela tiden behöva tänka på plikterna som man har som husägare

Fyr vid Étang de Thau

Höst i Marseillan

Nu på hösten ser man tydligt vilka som är bofasta eller som äger hus här. På sommaren är det lätt att göra misstag för att det är så många som turistar här nere. Nu känner man igen lite människor, inte bara de som bor på vår gata. Tisdagsmarknaden har betydligt färre besökare, flera restauranger i hamnen är öppna bara under lunchen. De unga grannflickorna har också försvunnit, kanske var de här bara på sommarlovet hos sina morföräldrar. Det är mycket tystare på gatorna nu. Samtidigt märker vi att det finns flera besökare hos de olika mäklarfirmorna. Vi minns att vår mäklare poängterade att de riktiga husköparna anländer hit just på hösten. Och priserna har stagnerat något, nu tyckes de ligga på en mer realistiskt nivå. Även många renoveringarna av hus är igång, vi ser och hör ljud av borrmaskiner och hammare här och där. Till och med det unga paret som bor granne med oss håller på att renovera. Positiva tecken tycker vi.

Rue Ledru Rollin

Räddningsinsats

På vår gata är det inte bara grannar utan även katter som är observanta på saker som händer här. En av våra grannars katt passerade som vanligt vår dörr men sedan stannade hon vid stupröret på vårt hus. Jag skulle inte sett det om jag inte stod och småpratade med grannen som uppmuntrade oss att åka och sola. Katten var väldigt intresserad av stupröret, hon satt och stirrade på det.

Jag gick in och ut från huset men katten satt kvar. Jag blev också nyfiken och gick fram. Katten hoppade upp på fönsterbrädan och släppte inte röret med blicken. Jag också började stirra på röret. Då hörde jag svagt krafsande ljud inuti röret. Satt det en mus där inne, 2,5 m upp från marken? Jag ropade på min man. Vi knackade på röret och hörde ljudet igen. Då bestämde vi oss för att spola vatten genom röret. Vattnet passerade utan hinder, inget annat kom med. Kanske satt det en fågel där inne? Alltså borde vi försöka oss på att ta ner stupröret. Det tog en stund, för rören satt fast i varandra och var inte utbytta på många år. I den första delen av stupröret satt det en stor sten, i den andra en tennisboll. Och när vi tog ner försiktigt den tredje delen kom det ut två små fåglar ur röret, troligen svalor och flög iväg. De flög precis ovanför marken så svaga (och genomblöta?) var de. Och vi som spolade dem med vatten! Tur att katten redan hade försvunnit.

Hoppas att de överlever . Om fåglarna hamnade i vårt stupröret genom hålen från vår terrass måste vi nog sätta ett nät över för att förhindra flera missöden...
På kvällen stannade en annan granne för att prata med oss. Plötsligt ställde hans hund sig i en ”jaktposé” och stirrade in i vår hall. O nej, vad ska vi ta ner denna gång?