Upprustning i Marseillan

På senare tiden har vi sett positiva upprustningar i Marseillan. Gator odränerades, nya stenar lagts på torget, nya cykelbanor anlagts. Men det som glädjer oss mest är att flera ruckel blev renoverade eller hålles på renoveras, i radie bara på 200 m från vårt hus såg vi minst 5 hus under renoveringen. Förra sommarn var ett hus på rue Auber en riktig ruin, i år ser det mycket tjusigare ut. 

sommar 2012

sommar 2013

Två dagar innan vår hemresa upptäckte vi att även ett övergivet hus på vår lilla gata tydligen hade blivit såld och nu jobbade två energiska fransmännen med det. Betyder det att krisen är över eller att husen har blivit billigare så att folk kan köpa de? Eller är det tvärtom, att hus i bra skick är fortfarande dyra så är det lönsammare att köpa ett ruckel och restaurera det? Eller är det bara så att fler och fler upptäcker Marseillan och hit strömmar folk som faktiskt gillar att ge ett hus ett nytt liv?

Bagerier

Vi har flera bagerier i Marseillan, men vi handlar oftast på tre av dem. Efter att testat deras baguetter kom vi fram till vår egen topplista.
Den godaste baguetten bakas på Les Saveurs d’Eugéne. Folk köar där, speciellt på morgonen och bageriet har ganska begränsade öppettider. Deras bröd är lika gott på kvällen, däremot är deras croissanter inte lika goda tyckte vi.

På andra plast hamnar La Manne Dorée. De har den godaste croissanten och väldigt hövlig personal.

En riktig "gummi" baguette köper man på bageriet vid hamnen. Men butiken har goda små kakor och bakelser och som ett extra plus har den nästan alltid öppet.

Resumé

När jag tittar tillbaka på vår sommarsemester tänker jag på ett ord – avslappning. Trots att vi målat fönstren, ytterdörrar och köksmöbler, trots vi har rest på jakt efter möbler har vi slappat större delen av vår semester. Vi har cyklat och badat i havet. Vi har besökt Pezenas och Montpellier. Vi har ätit och druckit gott, umgåtts med några svenskar som också har hus i Marseillan. Vi har myst på vår terrass och läst en massa böcker. Det kanske är så en skön sommarsemester skall vara. 

Cykeltur till Sète

Näst sista dagen på vår vistelse i Marseillan fick vi den kanske lite tokiga idén att cykla till Sète. Man ser orten från Marseillan och cykelvägen dit ser fin ut. Så istället för att svänga in till vår vanliga strand cyklade vi vidare mot nya djärva mål. Att det är 20 km till Sète tänkte vi inte så mycket på. Först passerade vi en stor campingplats och sedan var det mest buskage och några vinodlingar. Vi kom fram vid den flotta Plage du Lido med sin breda strandpromenad som nästan kan jämföras med promenaderna på Rivieran. Här såg man både finklädda människor på väg till lunchrestaurangerna och badgäster direkt komna från stranden. Vi tyckte att detta ställe var mer tilltalande än Cap d'Agde, det känns mer genuin badort på något sätt. När man såg längs kusten kunde man se "kullen" vid Agde borta vid horisonten.
Det var lätt att cykla till Sète, men man skall ju cykla samma sträcka tillbaka också. Så hemvägen var inte lika trevlig och dagen därpå kändes det i hela kroppen.

Cykelväg till Sète

du Lido de Séte

"Kullen" i Agde syns vid horisonten

Hemma igen

Nu har vi kommit hem. Det känns overkligt att semestern redan är över. Denna gången körde via A75. Den krokiga vägen går via Central Massif och är vackrare än A7 som går via Lyon. 

Efter Frankrike passerade vi Belgien, som nästan var helt tomt på bilar och med hela motorvägen utrustad med lyktstolpar. Däremot var det betydligt mer trafik i Tyskland, speciellt var det mycket lastbilar. Det var köer vid flera olika vägarbeten, så det tog längre tid än förra året att komma hem.

Amphicar i Marseillan

För några dagar sedan fick människor som befann sig i Marseillan hamn bråttom att ta fram sina kameror när en ovanlig bil dök upp. Det som hände var som ett klipp från någon gammal James Bond film. Bilen körde direkt ner på båtrampen i hamnen och ut i vattnet. Den slutade då vara bil och blev till en båt istället. Den simmade stolt runt bland de vanliga båtarna, tog en sväng i l'Etang du Thau och sedan tillbaka in i hamnen. Ägaren och bilen verkade minst sagt vara vana att bli fotograferade. Till slut förtöjde han sin amfibiebil på utsidan av en riktig båt. Han och hans sällskap skulle nog avnjuta en bit mat i hamnen. Jag vände mig helt fascinerad till min man och sa att exakt en sådan bil måste vi skaffa. Amphicar heter den.

Möblerna del 3

Nu ger vi upp. Vi har inte hittat någon hylla/bänk till vårt vardagsrum. Så enkelt det skulle vara, men det visade sig att den hylla som vi letar efter inte finns, i alla fall inte i vårt område. Vi har varit på Ikea, BUT, Conforama, Casa, flera inredningsbutiker, Emmaus och kammat noll. För tillfället har vi den förra ägarens fula bokhylla stående i vardagsrummet och varje dag som jag ser den vill jag rusa iväg och köpa något annat. Men den får står tillsvidare. Jag såg några bänkar hemma i Sverige som skulle passa perfekt. Så vi måste nog inhandla den eftertraktade hyllan i Sverige och transportera den hela vägen hit ner.