Idag är det ett år sedan vi gifte oss. Fast vi kunde inte räknas som nygifta, vi var sambo i många år. Men husköpet i Frankrike hade påskyndat vårt beslut att lagligt binda vårt förhållande. I Frankrike gäller andra lagar och ting, så är det inte gynnsamt att vara sambo där. Hos advokaten vid påskrivningen av första kontraktet Compromis de Vente fick jag veta att jag återigen kallas vid mitt flicknamn och att min f.d. man ska vara med. Mitt flicknamn hade jag inte använt på decennier, och inte heller haft någon som helst kontakt med mitt ex. Så när vi lämnade advokaten, frågade jag min sambo om det inte var dags att gifta oss och då så fort som möjligt
I Sverige fick jag ringa runt, för att i Göteborg var köerna till vigseln tre månader. Till slut hittade jag en kommun norr om Göteborg där vi kunde gifta oss inom 3 veckor. Snabbt och smidig i min mening och allt för bråttom enligt min mans mening. Så för ett år sedan blev vi man och hustru.
Jo, det är det verkligen!
SvaraRaderaHur irriterande som helst! Vi skojar om hur tokigt det blev i vårt compromise de vente, när de fullständigt vimsade till det och min sambo skrevs som skild från min före detta man! Trots att vi ännu inte hunnit gifta oss (helt nödvändigt, har vi kommit fram till också) är jag Madame J, dvs en person enbart i kraft att vara någons fru. Jag väljer att skratta åt tokerierna nu men visst är det rekordchauvinistiskt?!?
SvaraRaderaDet var kul att höra att det inte bara var vi som upplevde de konstiga franska fasonerna. Gapskrattade när jag läste om ert pre-kontakt, ni måste haft det väldigt roligt. Tur att ni inte skrev på den första "versionen", det skulle blivit lite komplicerat i framtiden :)
RaderaLåter helgalet, har ju läst om detta hos andra. Säger som Murvielklotter, man kan bara skratta åt detta... :D
SvaraRadera