Franska

Jag har pluggat franska i 3 år nu. Fast 24 studietimmar per termin kan inte räknas som riktiga studier. Min första lärare var en ung fransyska från Lille, hon var kunnig och söt. Men pga. sin unga ålder kunde hon inte hantera stor grupp vuxna svenskar, som har haft vana att använda sig av diskussioner som enda inlärningsmetod från den svenska skolan. Hon var helt förkrossat efter att eleverna ifrågasatt varje grammatisk regel som hon försökte lära oss. Eller när de ville prata om allt annat än franska språket.

I övrigt hade folkuniversitet, som jag pluggade på, ett väldigt långsamt läroplan. I fyra veckor gick vi genom ett kapitel med upprepande fraser om väderlek som ”il fait chaud”, ”il pleut”, ”il fait du vent”. Trots att vädret är svenskarnas favorit samtalsämne, tyckte jag att jag fick nog. Så jag hoppade till en högre kurs, ett steg upp. Med det visade sig att jag hoppade över 2 terminer. Några i min nya grupp pluggade i 6 år utan att kunna kommunicera. Jag tror att det inte är fel på folk utan fel på studiemetoderna. Det är för mycket fokus på grammatik och för lite på konversation. Nu är jag på mitt fjärde år, jag kan läsa enkla texter, kan grammatiska regler men likt förbaskat kan jag inte bygga en vettig mening.
Ett tag hade jag privat undervisning av en fransk student. Våra 1 timmes långa lektioner bestod av att jag försökte prata franska, hon hjälpte mig hitta ord och korrigera. Eftersom att våra lektioner oftast var på lördagar så var hon, som alltid hårdfestade natten innan inte riktigt alert. Eller ärligt talat halvsov hon och luktade starkt av sprit (jag som trodde att fransyskor bara drack vin hade helt fel). Så dessa lektioner gav mig inte så stor nytta, fast det var kul på sitt sätt
Min man kommenterar mina ”baksteg” i franska med att jag har för många språk och för lite struktur i huvudet. Har jag ett slags Babels torn där uppe, eller bara en teflonhjärna?