torsdag 14 augusti 2014

Våra grannar, del 2

Del 1 läs här
På vår gata bor Madam Granne, gamle Claude, en storvuxen karl med liten kanariefågel, en snobb, en kvinna med opererad näsan, ett ungt par, en irländska, några mystiska personer som vi aldrig har sett och några till.
Vår Madam Granne syntes mindre på gatan i somras, det tog nästan två veckor innan vi sågs. Men som vanligt har hon koll på allt och alla. Gamle Claude är fortfarande pigg och har äntligen skaffat glasögon. Det var på tiden för att han har misstagit en stor sten på gatan för sin hund vid flera tillfällen. På gatan bor även en riktig snobb, som inte verkar tillhöra byn, han sitter hela dagarna i sitt hus och umgås inte med de övriga grannarna. Jag har sett honom i en långärmad pyjamas mitt i den heta sommaren. Det är nog inte så konstigt att hans ”girlfrend” har lämnat honom. Hon gillade inte ens färgen på hans hus, beklagade han sig en gång för min man. 

I ett litet hus bor en storvuxen karl. Han har haft en söt liten kanariefågel som brukade kvittra i sin bur i fönstret. Men i somras var fågeln borta och jag vågade inte fråga om ödet för denna för jag hade glömt vad fågel heter på franska.
Irländskan har vi sett enda gång, det var dagen när vi köpte huset. Enligt Madam Granne har hon svårigheter att komma ner till byn. Det finns inte längre någon bra förbindelse från hennes hemstad till vårt område. En schweizisk familj som har haft ett stort hus i 20 år brukar komma ner i augusti, men mannen i familjen är ”trés malade” enligt Madam Granne.
Huset bredvid oss till vänster har två lägenheter och där bor ett ungt par och en kvinna som verkade ha opererat sin näsa. I alla fall gick hon med ett bandage förra sommaren. I huset till höger som har ingång från en annan gata har sommargästerna byts ut emellanåt. I år bodde det någon där med mycket bra musiksmak och som spelade fina franska låtar.
I somras när jag passerade ett hus som såg obebott ut märkte jag plötsligt en gammal kvinna i fönstret. Jag hoppade till av förvåning. Bor någon där? Det är som ett avsnitt ur programmet ”Där ingen skulle tro att någon kunde bo”. Gumman verkade bli förvånad själv, för henne är det nog vi som är de mystiska personerna som bor på hennes gata.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar