Tornseglare

Mitt på gatan ser jag plötsligt en småfågel liggande, bokstavligen liggande, det verkar som att den inte har ben. Men jag är påläst och förstår att den är en tornseglare. Jag springer hem till min man och vi tar den hem, bort från bilar och katter och sätter den på väggen på takterrassen. Han flaxar med vingarna, ingen är bruten, men det verkar så att han inte kan flyga. Sedan sitter han helt tyst som fast klistrad på vägen i flera timmar, han somnade. 

Tänk om vi måste ta hand om honom i flera dagar, då måste vi skaffa föda. Jag surfar och hittat info att man faktiskt kan mata fågeln med köttfärs. Fågeln vill absolut inte äta, vi öppnar försiktigt näbben och stoppar små små kulor av köttfärsen. Men han dricker små droppar av vatten från fingret. 

Han kan bo på terrassen tills han bli bra, tänker jag och så tänker jag på den svarta katten som brukar komma om nätterna. Ska vi hålla vakt nu då? Sedan läser jag vidare att unga tornseglare inte kan komma upp i luften igen om de hamnar på marken om man inte hjälper dem upp. De är så enastående flygare men helt hopplösa utan höjder. Så vi gör ett försök, stoppar fågeln i en skolåda och går till Tabarka och en öppen äng. Min man kastar honom rakt upp. Och vår lilla tornseglare flyger, han flyger bort från oss, sedan kommer tillbaka och sedan försvinner den upp i himlen. Jag hoppar av glädje och blir tårögd. Om allt går som det skall kommer han nog inte ner på marken inom de närmsta 2-3 åren.