Konsten att bli en VIP

En dag när vi passerade ett bageri blev vi stoppade av damen som jobbar och äger bageriet. Hon gestikulerade och pekade med darrande händer på hörnet längst ned vid dörren. Där låg en storvuxen tornseglare. Vid det här laget är vi redan rutinerade tornseglareräddare, vi brukar rädda minst en tornseglare per år (läs här) Min man plockade försiktig upp fågeln och vi gick ut på ett öppet torg och kastade den rätt upp i luften. Tornseglaren, lycklig och oskadd flög sin väg och allt var frid och fröjd igen.
Dagen därpå nämnde jag för damen i bageriet att fågeln hade klarat sig. "Je suis très contente", svarade hon med lättnad. Efter denna händelse har jag blivit en slags VIP hos henne. Varje gång när jag kliver i bageriet, plockar hon en baguette direkt från ugnen istället för  att ta den från den välfyllda hyllan. Vid flera tillfällen när brödet varit slut och hon avvisade kunder, har hon gestikulerat till mig att vänta och sedan trollat fram en baguette, när övriga kunder hade lämnat lokalen.  Det kändes väldigt märkligt och gött.
Hoppas att vi förbli samma speciella kunder när vi kommer ner nästa gång

Marseillan, lika vackert som vanligt