söndag 23 september 2018

Våra grannar, del 5

Vår gata har förändrats genom åren, några flyttat in och några flyttat ut.
Det är bara Madame Granne som är sig lik, trots hon blivit lite skröpligare och mer tystlåten. Varje söndag går hon med sin man ut på restaurang, en tradition som de flesta fransoser verkar följa strikt
Gamle Claude bor fortfarande kvar hos sin dotter, genom åren vi byggt upp en nära relation och blivit vänner trots stora språkbegränsningar.
Snobben i huset mitt emot har vi inte sett på ett år. Kanske har han börjat undvika den mest turistiska perioden i byn eller kanske blivit för gammal för att resa.
Den storvuxna mannen med de sedan länge döda fåglarna hade någon bekymmersam kärleksaffär i somras.
Det unga paret med barnet hade flyttat till Provence där mannen fick tjänst som gendarm. Det senaste vi hörde är att de har de separerat och att tjejen och barnet är tillbaka i byn. Deras hus köptes av ett medelålders par från någonstans utanför Strasbourg. De pratar begriplig riksfranska. Kvinnan är väldigt sällskaplig, det kändes som om hon blev bekant med varenda människa som passerat vår gata. Mannen visade sig vara snickare, deras hus fick fina utsmyckningar som är vanligast i Alsace.
Ett annat gammalt hus som renoverades under två långa år har omvandlades till 2 lägenheter och en ny granne har flyttat in. Det påstås att han är från Paris, men vi har bara sett honom via fönstret.
Ett gammalt ruckel till hus har totalrenoverats och nu är till salu. Spännande, undra vilka som blir våra närmaste grannar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar