Vår kära granne

Strax efter att vi klivit in i huset hörde vi en knackning på dörren. Det var en kille som mäter förbrukning av vatten. Han frågade oss om vi kände grannen som bor i huset mitt emot oss. Grannen är lite av en snobb och han har tydligen inte vattenmätaren tillgänglig för kontroll utifrån huset. Nej, vi var inte bekanta med honom. I samma ögonblick dök upp vår kära bevakande granne upp och jag hörde henne berätta att just den grannen inte umgås med någon på vår gata och att hon inte har nycklarna till hans hus heller.
Så kom en annan av de boende och de fortsatte att diskutera andra saker. Vi fortsatte att packa upp våra väskorna. Sedan knackade på dörren igen. Då var hon där, vår kära granne. Det blev mycket pussar på kinderna, ”ca va?” ”ca va”. Hon beklagade sig över att vädret just idag har blivit mycket kallare. Jag ville tacka henne för hennes vänlighet och gav henne som present en Kosta Boda skål. Jag hade även skrivit ett kort med en beskrivning av glasbruket på franska. Hon blev stormförtjust. Innan hon gick sa hon att varje gång när jag behöver hjälp är det bara att ringa på hennes dörr
Men det var hon som behövde hjälp någon timme senare. När hon höll på att hänga tvätten på tredje våningen, föll ett par byxor ner och fastnade på luftkonditioneringen på andra våningen. Så min man som är ganska lång fick leka ”räddaren i nöden”

Huset

Medan vi gick på det trånga gatorna fungerade vi på hur huset skulle se ut nu efter fasadrenoveringen. Alldeles innan vi kunde se huset stannade jag och tog några försiktiga steg fram. Först kände jag inte igen huset, för att fasaden såg så väldigt ljust ut, tidigare var var nästan svart. Helt otroligt vad en fasadtvätt kan göra. Den små lagningarna på fasaden som skiljer sig lite i färgen från original putsen stör oss inte, det är så franskt. Den franska muraren som även är målare kunde verkligen sin sak och allt som vi önskat att få gjort var utfört.

Fasad innan

Fasad efter

På väg ner

Det norska hotellet visade sig vara riktigt bra och de serverade oss frukost på begäran redan kl 04:30. Frukosten var fantastisk, med massor av olika saker att välja bland, till och med färskpressad apelsinjuice fanns framme

Marché Rygge Vest Airport Hotel

Norska motorvägar var belysta, något som i stort sett saknas på svenska motorvägar. På Rygge flygplats var allt väldigt väl organiserad, vår lilla flygplats Säve kan se sig distanserad med hästlängder. Kanske kunde man tycka att en flygplats så nära Göteborg kunde ha liknande standard som en som ligger ute på landsbygden i Norge

Vi har aldrig flugit till Beziers förut, det var häftigt att se alla bekanta platser från flygplansfönstret. När jag såg Millau, kändes det som om vi var redan hemma. Vi flög förbi Magalas, Murveil-les-Bezires och Beziers. När flyget girade för landning såg vi även vårt Marseillan. Till vår lättnad så fanns byn kvar precis som vi lämnade den i somras.
Efter att ha landat, väntade vi och några få andra passagerare på bussen i några minuter, för att planet från Ryanair hade som vanligt landat lite för tidigt. Bussföraren ropade ”Direction Agde” och vi klev ombord. Det visade sig att det är bara vi som skulle till Marseillan, så för 1,5 euro var hade vi bussen för oss själva. Och efter 20 minuter var vi framme i Marseillan.

Norge

Det blev till slut ett extra stopp i Norge på väg till Marseillan. Från början tänkte vi att köra direkt hemifrån till Rygge flygplats som ligger 230 km bort. Det kändes så enkelt att köra mitt i natten när vi i augusti tittade på olika resvägar. Men nu, på hösten när det har regnat oavbrutet i ett par veckor är tanken att köra klockan två på natten plötsligt inte lika attraktiv längre. Så i sista minuten bokade vi ett hotell nära flygplatsen.

Det var smidigt att köra, det tog exakt 2,5 timmar. Det är motorväg hela vägen från Göteborg till Rygge med undantag av en sträcka på ca 15 km, och sedan tillkommer det en tullavgift på 23 svenska kronor. 

Hotellnatten kostade i och för sig mer än våra flygbiljetter, men det är en upplevelse i sig själv. Det är ett rent och prydligt hotell, men det är så kallt på rummet och alla mina lusekoftor finns kvar hemma. Nästa gång måste man planera bättre om vi först åker norrut för att komma söderut.

Stressigt?

Det har varit en riktigt hetsig höst. Sitter på jobbet och försöker koncentrera mig. Tankarna snurrar som i en Marcel Proust roman. Jag måste tänka på det och på det, och på det tredje. Förresten, mötet men den franska muraren är bokat för slutbesiktning och betalning. En en fin present till vår granne som har bevakat vårt hus måste köpas. En liten uppsats på franska måste lämnas in. Stopp, nu måste jag tänka på jobbet igen...
Min blick glider från arbetsbordet ner till golvet, förbi mina fötter och till papperskorgen. Vänta lite. Jag stirrar på mina skor, det kan inte vara sant. Efter en minut konstaterar jag att det faktiskt är sant. Jag har på mig två olika skor, en brun och en svart stövlett. Hur i hela världen kunde det ske? Om halvtimme ska jag på en fin lunchrestaurang!
Nu förstår jag att jag måste åka till vårt älskande Marseillan, för rekreation.

Slottskogen

Det bästa med Göteborg är Slottskogen som ligger nästan mitt i stan och kan jämföras med Hyde park i London. Om det är bra väder ser man nästan folktåg av alla promenerande göteborgare där.

Vi bor ganska nära, men konstigt nog besöker mer sällan Slottskogen. Man kanske inte uppskattar det som man har tillgång till 

Uppe på bergen finns det hägnar med får, hjortdjur, get och så klart älgar. De är lyckligt lottade just nu med tanke på älgjakten som har börjar i oktober. De verkar trivas där för att varje höst ser man en ny älgkalv 

Och varje gång när jag passerar dammen där de tjocka gässen bor kan jag inte hjälpa att jag tänker på samma sak. Undra om en av dem skulle få plats in i min ugn och hur den skulle smaka då. Så varje gång jag går förbi räknar jag dem för att se om någon annan har fått samma idé. Men som tur är alltid alla kvar

Vatten i Marseillan

Nu har vi äntligen fått tillbaka pengarna för vattnet som bolaget SDEI överfakturerade oss för i våras. Det tog hela 4 månader sedan vi påpekade felet, men det fungerade till slut. Med meddelandet om återbetalningen fick vi även en rapport om vattenkvaliteten.

Ingen bakterier/parasiter eller nitrater rapporteras; det hittades ett liten mängd av bekämpningsmedlet men som ändå ligger under gränsvärdet. 

Men rapporten bevisar även det som vi upptäckte själva - att vattnet i Marseillan är väldigt hårt. Detta orsakar problem som just vi inte har i Sverige. Det bildas kalkbeläggningar i kaffemaskinen, duschhandtagen och i en vanlig kastrull efter kokning, det är svårt att få tvätten ren, man måste ständigt köpa vatten på flaska mm. Men det som mest irriterar mig är att tvätta håret, eller rättare sagt hur håret ser ut efter tvätten. Jag löste problemet genom att köpa ett väldigt dyrt schampo för hårt vatten och det fungerar någorlunda. 

Men vi måste nog läsa på om hur man hanterar det lilla problemet i framtiden