Vår kära granne

Strax efter att vi klivit in i huset hörde vi en knackning på dörren. Det var en kille som mäter förbrukning av vatten. Han frågade oss om vi kände grannen som bor i huset mitt emot oss. Grannen är lite av en snobb och han har tydligen inte vattenmätaren tillgänglig för kontroll utifrån huset. Nej, vi var inte bekanta med honom. I samma ögonblick dök upp vår kära bevakande granne upp och jag hörde henne berätta att just den grannen inte umgås med någon på vår gata och att hon inte har nycklarna till hans hus heller.
Så kom en annan av de boende och de fortsatte att diskutera andra saker. Vi fortsatte att packa upp våra väskorna. Sedan knackade på dörren igen. Då var hon där, vår kära granne. Det blev mycket pussar på kinderna, ”ca va?” ”ca va”. Hon beklagade sig över att vädret just idag har blivit mycket kallare. Jag ville tacka henne för hennes vänlighet och gav henne som present en Kosta Boda skål. Jag hade även skrivit ett kort med en beskrivning av glasbruket på franska. Hon blev stormförtjust. Innan hon gick sa hon att varje gång när jag behöver hjälp är det bara att ringa på hennes dörr
Men det var hon som behövde hjälp någon timme senare. När hon höll på att hänga tvätten på tredje våningen, föll ett par byxor ner och fastnade på luftkonditioneringen på andra våningen. Så min man som är ganska lång fick leka ”räddaren i nöden”