Rocka

Idag cyklade vi till havet tidigt på morgonen. Nu har vi börjat leva som byborna gör - man gör saker på morgonen och kvällen där emellan tillbringar dagen hemma bakom stängda fönsterluckor.
På stranden såg man tydligt att det fortfarande inte är säsong - det var bara några få enstaka människor där.
När jag promenerade längst vattenbrynet såg jag plötligt en stor platt fisk som simmande precis in till  strandkanten. När nästa våg slog över fisken hamnade den på stranden. Det var en stor ljusbrunn rocka, den försökte styra sig tillbaka till havet med hjälp av svansen men det var lite tufft. Jag hjälpte till lite genom att gräva en grop framför fisken - så till slut lyckades den och simmade ut på djupare vatten.
Tyvärr hade jag inte med mig kamera, men den såg ut exakt som på bilderna jag har sett på rockor fast mycket större än jag trodde

Hemma

Vi kom igår kväll. Det Marseillan som mötte oss kändes ovanligt tyst. Det verkade som om alla byborna gömde sig bakom de stängda fönsterluckorna. Fast det var svårt att hitta parkeringsplats trots allt.
Huset stod kvar och var i samma sick som vi lämnade det för halvår sedan. Dock hade TV-boxen slutat fungera, så vi missade matchen mellan Frankrike och Island. Men vi kunde i varje fall höra varje franskt mål genom de öppna fönstren. Sedan åkte någon och tutade för att fira den franska segern
Skönt att vara hemma...

Äntligen framme

Melsungen

Jag gillar små tyska medeltidsstäder. På våra tidigare resor genom Europa har vi sett många sådana, men det finns många fler att upptäcka. I år stannade vi i Melsungen, en liten stad söder om Kassel. Fast egentligen hittade vi ett bra och modernt hotel där, vilket var den egentliga orsaken till vårt stopp där.
Den lilla staden ligger vid floden Fulda och har ett gammalt slott och korsvirkeshus. Staden påminner mycket om Hann. Munden, fast jag tycker Hann. Munden var mysigare.  När vi spatserade på de breda gatorna fick jag en känsla att allt gammalt i  staden var fejkat.  Breda gator mitt i medeltida by, raka väggar på korsvirkeshus? Sedan läste jag att mitten av staden blev nedbränd på 15-talet och sedan återuppbyggd.
Gatorna var nästan tomma på folk trots fredagskväll. Vi reagerade  på att det fanns massor av parkeringsplatser överallt. Troligen lever upp staden i augusti när alla semestterfirande tyskarna kommer.

Bra att veta om man kör pansarvagn

På väg ner

Nu var det dags igen. Vi lämnade regniga Göteborg på eftermiddagen och styrde kossan söderut. Bagaget blir mindre och mindre för varje år vi  reser samtidigt som sakerna i huset i Marseillan blir fler och fler.
Någonstans vid Helsingborg kom vi på att vår vägatlas ligger kvarglömd hemma. Man har GPS i bilen men ändå är det bra att ha papperskartan med. Det har hänt flera gånger att vi fått navigera med kartan när vägen varit avstäng och GPS hänvisade till att köra rakt fram. 
Först kollade vi om det finns någon bokhandel i närheten, sedan dök det briljanta iden upp att kolla om det finns några appar med kartan offline. Och så klart finns sådana, både för Tyskland och Frankrike, så vi laddade ner dem på Ipaden. 
Första stoppet blev i Danmark vid Rödby, på en liten gård. Det känns skönt att börja semestern med en kortare körning den första dagen.

Damen lämnar Göteborg

Nu var det dags. Den stora flytdockan Damen, som använts för att reparera fartyg, lämnade Göteborg idag. I somras blev den sålt för 30 miljoner kronor till holländska Dutch Marine, Dockan ska placeras i  Dunkerque i norra Frankrike. Damen har imponerade mått: den är 254 meter lång och har lyftkapacitet på 25 000 ton. Bogseringen planeras ta omkring sju dagar längs Danmarks, Tysklands och Nederländernas kuster.

Damen lämnar Göteborg

Det sägs att det blir tomt utan den stora dockan i centrala Göteborg och en epok gick i graven. Fast är jag inte så nostalgisk. Undrar om den kommer att målas om där nere i Frankrike och om den ska behålla sitt namn?

Le Chantecler, Nice

Bordet i den fina restaurangen Le Chantecler med 2 Michelin-stjärnor i hotell Negresco fick vi reservera hemifrån. Man fick lämna sitt kreditkortsnummer för att får reservera ett bord, detta för att de skulle kunna debitera eventuellt uteblivet besök. Och vi fick väldigt strikta rekommendationen i klädval, annars blir man inte insläppt.
Den vackra hallen i hotell Negresco var helt tom, vi gick runt utan att se någon personal eller andra gäster. 

Negresco

Efter 20 minuters väntetid fick vi komma in i restaurangen. Salongen var inte så stor, borden hade rosa dukar med dekorativa tallrikar. Väldigt tjusigt men kanske lite väl pråligt. 

Hovmästaren i mörk kostym följde oss till vårt bord. Först kom den obligatoriska champagnevagnen om vi önskade någon aperitif, sedan kom menyn. Menyn för damer var utan priser i motsatts till meny för herren, är det inte lite väl gammalmodigt? Vi valde meny Chantecler, då ingick 6 rätter. Maten och vinet var mycket gott, fantastiskt upplagt och presenterat, men någon rätt var kanske lite för komplicerad. Det ingick 2 desserter. När vi trodde vi var klara kom kyparen med en vagn. I vagnen fanns macarons, chokladpraliner och annat sött. När jag frågade efter enbart chokladpraliner blev kyparen nästan ledsen. Ne pas macarons?  Ok då, jag fick även beställa en macaron.
Vi blev iakttagna och uppassade av personalen hela tiden, det kändes nästan som vi var med i någon slags teaterpjäs. Om man smulat lite på duken kom kyparen strax fram med en liten silverspade och städade försiktigt bort smulorna från duken. Övriga kypare stod i givakt redo för att rycka in vid minsta gest

L’éveil des papilles (Appetizer)

Noix de coquilles Saint-Jacques grillées  (Grilled sea scallops)..

Det var en kul upplevelse, men jag tror inte att vi skulle göra det en gång till. Vi är för simpla för enkelt.

Nice i mars

För några veckor sedan kom vi hem från Frankrike, dock inte från Marseillan utan från Nice. Vi hade en jubilar att fira, därför blev det den Franska Rivieran. Vi var där för exakt 10 år sedan. Det hade inte ändrats så mycket. Man har rustat upp Promenade de Paillon, nya spårvagnar rullar på gatorna, men annars var Nice sig likt. 

Promenade de Paillon

Pianist på Place Massena

Rue de Chateau

Bussbiljetterna kostade 1,2 EUR för 10 år sedan och nu kostar de 1,5 (i jämförelse har priserna för kollektivtrafik  tredubblats i Göteborg)

Vi bodde i en gammal lägenhet inne i gamla stan med fyra meter i takhöjd och med utsikt mot Place Saint-Francois. Vi försökte följa samma rutiner som vi brukar ha hemma i Marseillan. Till fyra fikat handlade vi våra obligatoriska pain du chocolat i ett bageri som fanns på nedre våningen i huset.

Utsikt från vår lägenhet

Omedvetet jämförde jag matpriserna i Nice med priserna i vår by. Till min förvåning kostade varorna lika mycket på Carrefour här som i vår by. Men undantag för ostron. På gatan kostade de 27 euro per kilo i jämförelse med 6 i Marseillan. Yes, där slog vår fina byn den flotta Rivieran
Nice är fint, men det var mycket folk på gatorna. Undrar hur det är här under högsäsong?