Hos Claude

Vår gata är sig inte lik utan gamle Claude som flyttat till sin dotter. En dag bestämde vi oss för att besöka den gamle mannen och hans familj. Det var lite svårt att lokalisera deras hus i det nya området där alla hus ser likadana ut. Men vi kände igen huset eftersom Claudes gamla Citroën stod parkerad framför garaget. Claude såg oss genom fönstret och mötte oss glatt. Entrez, entrez, upprepade han och  ledde oss in i huset.  Claudes fru och dotter hälsade oss välkomna men Claude var nog gladast av alla att se oss. Han sa att han bett sin dotter att titta efter om vi var i vårt hus, men det var alltid fermée. Min man som är tokig i veteranbilar bad att få titta på Claudes två gamla bilar. Entusiastiskt försvann de två männen in i garaget. Hans dotter vände sig till mig och sa, att det var bra att vi kom på besök, för att Claude var så rastlös och bara pratade om att han snart skall dö. Trots sin höga ålder, kör han fortfarande bil och har sin vapenlicens kvar. Han behöver nog stimulans. När männen kom tillbaka, lyste min mans ögon. Bilarna var i fint skick, min man skulle nog vilja köpa en av bilarna, en Renault från 70-talet. Vi småpratade lite, min franska har blivit lite bättre efter att jag fått en ny fransklärare som tvingar oss prata istället för att plugga grammatik. Vilket betyg fick du i franska, frågade Claude med glimten i ögat, var det lägsta eller? Han har humor, den gubben.

Vintersol

Vi har haft tur med vädret hela tiden under den här veckan. Strålande sol, vindstilla och varmt på dagarna, en riktig dröm för oss nordbor. Jag har nämnt det förut, skulle jag var tvungen att välja en årstid att vistas här nere, skulle jag nog välja vintern. Jag brukar genomlida den svenska mörka årstiden, det är inte värme som saknas utan solljuset. I Göteborg hamnar jag nästan i dvala under vintern, trots jag försöker hålla mig igång med fysiska aktiviteter.
När det är vindstilla, är vår franska lagun magisk, särskilt i solsken. Jag blir aldrig trött på dessa vyer och varje gång häpnar jag trots att jag har sett det så många gånger förut. Jag känner mig nästan som pånyttfödd efter solen, de vackra vyerna och tystnaden.

Ett vitt och ensamt segel glänser

vid himlens disigt blåa rand..

Gott Nytt År!

Gott Nytt År! Bonne Année!

Le village de Nöel

Byborna verkar älska att fira jul, varje år blir det mer och mer julaktiviteter här i Marseillan. Festligheter pågår från 10 till 30 december i år med julkrubba, julmarknad, julparader och föreställningar för att nämna något. I år har de även byggt en liten skridskobana utanför kyrkan där isen består av plast och i högtalarna spelas det julmusik på ganska hög volym.
Det känns lite för mycket för min smak, det blir helt enkelt lite för kommersiellt.

Den nya polisstyrkan 

Årets julkrubba

Den nya skridskobanan av plast

Konsten att åka kommunalt

Nu är vi i vårt franska hem. Vi var här för tre månader sedan, med det känns som evighet.
Denna gång valde vi att skippa vår vanliga resväg via Barcelona, flera timmar i hyrbil kändes jobbigt.
Så vi flög med KLM via Amsterdam till Montpilleir.  Därefter åkte vi hela vägen till Marseillan med kommunala transportmedel. Jag ville efter alla eftersökningar på nätet bevisa för min skeptiske man att det går. Särskilt när vi bara reser med lite handbagage. 
När vi hade landat i Montpellier hann vi precis med bus 120 som stod redo för avgång in till stan. Bussen går en gång per timme, tråkigt om man skulle ha kommit några minuter försent. Kombibiljett bus-spårvagn kostar 2.60 €/per person, det får man väl kalla ett bra pris. Bussen körde till Place de la Europe där vi tog linje 1 till stationen. 
I biljettautomaten på stationen köpte vi tågbiljetter till Agde för 10€/pers. På en av tablåerna såg jag skymt av namnet Agde och att tåget skulle gå om två minuter. Det bar av nerför trappan till perrong E, mycket riktigt stod ett tåg inne på perrongen men vi kunde inte sе några skyltar. 
I fönster på loket såg jag huvudet  på tågföraren och frågade honom om  tåget gick mot Agde.  Oui sa han och vi hoppade på tåget och precis efter oss stängdes dörrarna. På tåget upptäckte vi att man måste stämpla biljetterna, tydligen skulle vi ha gjort det på perrongen för att det fanns inga automater ombord på tåget. Ojdå.
Efter 30 min anlände vi till Agde och som tur var kom bus 210 från Baziers tio minuter senare så vi kunde ta den till Marseillan. Som vanligt, var vi enda passagerare i bussen, alla andra brukar kliva av i Agde.
Och när vi kom fram hälsade Marseillan oss välkomna med parad och musik, byn verkar ha saknat oss så som vi har saknat byn

À bientôt Marseillan

Tre veckor har gått sedan vi kommit tillbaka från Marseillan. Det svenska vädret har varit inte det bästa, det känns som att men inte bara förflyttat sig från ett land till ett annat, utan även bytt årstid – från sommar till sen höst.
Vår franska semester var lugn, skön och avslappnad. Det blev inga tidskrävande husrenoveringar eller stora utflykter. Vi har träffat en del svenskar och norrmän som har hus i vår byn, det verkar som att vi blir fler och fler. Jag har upptäckt nya maträtter som kanin och ankbröst filé, dessa finns att köpa för överkomligt pris på Carrefour och Aldi. Vi har konstaterat att Marseillan fortfarande håller på att rustas upp för fullt med nya hus- och fasadrenoveringar, nya butiker och restauranger mitt i byn och inte minst den nyöppnade svenska B&B på rue Galilee.

Bäst av allt är att vi åker till vårt smultronställe igen om en månad, känns riktigt skönt

Resa hem

Nu är vi hemma igen efter en bilresa på tre dagar genom Europa. Första etappen genom Frankrike förflöt ganska smidig om man bortser från en oförklarlig halvtimmas kö vid Montelimar och ett lika långt trafikstopp vid Nancy. Däremot såg vi gigantiska köer på väg söderut vid Lyon och en vid Nancy i riktning mot Strasbourg pga en bilbrand enligt varningsskyltarna.

Bilkö söderut

Andra dagen stannade vi för en kort stund i Luxemburg. Vi besökte staden för 7 år sedan, det var kul att friska upp minnet. Luxemburg är en bilvänlig stad med stora breda gator och erbjuder en stor centralt placerad parkeringsplats som är dessutom avgiftsfri på helgerna.

Luxemburgs shoppinggata

Luxemburg gamla delen

På väg hem genom Tyskland körde vi A1 och som vanligt körde vi på en lördag. Det var inte något problem denna gången heller. Vi stannade i Oyten, en förort till Bremen. En prydlig, söt liten by där de flesta gator verkade ha ritas med hjälp av linjal.

En sagohus i Oyten

När vi äntligen anlände till Sverige så hamnade vi i det första riktiga långa trafikstoppet och det varade mer än 1,5 timme pga av en olycka längre fram. Motorvägen var helt avstäng så vi fick sitta och njuta av det svenska vädret. Som tur var hade det just slutat regna.