Hus i Marseillan

Tre gamla ruckel i närheten av oss hålls på att renoveras. Ett hus verkar renoveras bara under augusti och det går väldigt långsamt. Vår Madam Granne kommenterade detta med en suck ”trop grave travail”. Som vi tror renoverar ägaren huset själv. 

Ett annat ruckel annonserades till salu förra sommaren. Under ett tillfälle frågade jag en granne, den stora karlen med lilla fågeln om detta hus. Skulle han vilja köpa det? Absolut inte, svarade han, det är ett mycket dåligt hus och saknar toalett. Trots hans omdöme blev huset sålt väldigt snabbt. Två hantverkare har jobbat flitigt med huset sedan dess, varje gång när vi kommer ner har huset blivit bättre och bättre. 

Det tredje huset ligger framför det kända bageriet Les Saveurs d'Eugene. Min man fascineras av fasaden som de tagit fram. Han skulle vilja göra samma sak på vårt hus, men har ingen förståelse från min sida.

Varje gång när jag har stått i kö efter bröd har jag tittat på de som jobbar med huset, man ser rakt in i vardagsrummet. Samma sak gör alla i kön. Jag undrar om hur det blir att leva i ett vardagsrum som vetter mot bageriet. Tur att bageriet oftast är stängt på kvällarna

Våra grannar, del 2

Del 1 läs här

På vår gata bor Madam Granne, gamle Claude, en storvuxen karl med liten kanariefågel, en snobb, en kvinna med opererad näsan, ett ungt par, en irländska, några mystiska personer som vi aldrig har sett och några till.
Vår Madam Granne syntes mindre på gatan i somras, det tog nästan två veckor innan vi sågs. Men som vanligt har hon koll på allt och alla. Gamle Claude är fortfarande pigg och har äntligen skaffat glasögon. Det var på tiden för att han har misstagit en stor sten på gatan för sin hund vid flera tillfällen. På gatan bor även en riktig snobb, som inte verkar tillhöra byn, han sitter hela dagarna i sitt hus och umgås inte med de övriga grannarna. Jag har sett honom i en långärmad pyjamas mitt i den heta sommaren. Det är nog inte så konstigt att hans ”girlfrend” har lämnat honom. Hon gillade inte ens färgen på hans hus, beklagade han sig en gång för min man. 

I ett litet hus bor en storvuxen karl. Han har haft en söt liten kanariefågel som brukade kvittra i sin bur i fönstret. Men i somras var fågeln borta och jag vågade inte fråga om ödet för denna för jag hade glömt vad fågel heter på franska.
Irländskan har vi sett enda gång, det var dagen när vi köpte huset. Enligt Madam Granne har hon svårigheter att komma ner till byn. Det finns inte längre någon bra förbindelse från hennes hemstad till vårt område. En schweizisk familj som har haft ett stort hus i 20 år brukar komma ner i augusti, men mannen i familjen är ”trés malade” enligt Madam Granne.
Huset bredvid oss till vänster har två lägenheter och där bor ett ungt par och en kvinna som verkade ha opererat sin näsa. I alla fall gick hon med ett bandage förra sommaren. I huset till höger som har ingång från en annan gata har sommargästerna byts ut emellanåt. I år bodde det någon där med mycket bra musiksmak och som spelade fina franska låtar.
I somras när jag passerade ett hus som såg obebott ut märkte jag plötsligt en gammal kvinna i fönstret. Jag hoppade till av förvåning. Bor någon där? Det är som ett avsnitt ur programmet ”Där ingen skulle tro att någon kunde bo”. Gumman verkade bli förvånad själv, för henne är det nog vi som är de mystiska personerna som bor på hennes gata.

Läkarbesök, del 2

Jag ringde vårt försäkringsbolag efter vi kommit hem. Jag undrade om man kunde få ersättning för det oplanerade läkarbesöket i Frankrike som jag beskrev här. Jajamän, sa någon på andra sidan luren, berätta bara när och vad som har skett och hur mycket som du har betalt. Vi har tydligen en sådan försäkring som ersätter nästa allt och som dessutom inte har någon själrisk. Ska jag skicka in läkarintyget som bevis? Nej, det behövs inte. Jag blev förvånad över att man bara kunde ringa och få pengarna insatta på sitt konto bara så där. Antingen var det en för liten summa de skulle återbetala eller så har de kanske inte tid att hantera alla inkommande intyg?

På väg hem

Vi åkte från Marseillan på fredag morgon förra veckan. Resan gick via Lyon, Nancy, Luxemburg och Bremen. Det var inga större köer på vägen men däremot hade vi några intressanta händelser.
Först fick vi sällskap av en diskret grå bil. Jag som trodde att alla Ferrari var röda hade nog fel.

Mellan Dijon och Nancy kom plötsligt en skur med massor av vatten och hagel.  

I västra Tyskland hamnade vi inne i dimman.

På sista etappen fick vår GPS fnatt och dirigerade in oss i Hamburg. Som tur var det söndag morgon och det var inga bilar i stan.

Hamburg

Nancy

På väg hem besökte vi Nancy. Det är kul att se städer som man annars bara passerar förbi. Då får den platsen ett ansikte istället för att vara bara en prick på kartan
Vi kom lite sent till hotellet. Av recensioner hade vi fått bilden att centrum låg 10 min med trådbuss från hotellet. Tyvärr var det fel, det tog över 30 min + väntetider, så vi kom till stan ganska sent på kvällen.
Det som vi såg via bussfönstret var en kaotisk blandning av gammalt och nytt och nytt verkade inte ha något genomtänkt arkitektoniskt ide, det var riktigt fult. Men centrala delen av staden var harmonisk och elegant. Vi hann att se den vackra Place Stanislav och Place de la Carrière som är med på världsarvslistan. När vi gick runt på det enorma torget var det lätt att föreställa sig paraderna som ägde rum här för 300 år sedan.

Entré till Place Stanislav

Place Stanislav

Mot Place de la Carrière

Fontänen på Place Stanislav

Små missöden

Vår sommarsemester i år var annorlunda mot tidigare semestrar. Vi hade några små missöden. Först fick jag problem med handleden, vårt lilla ombyggnadsprojekt i köket blev lite längre än vi tänkt oss, sedan blev min man sjuk i två dagar, därefter fick jag punktering på cykeln två gånger – den första 2 km hemifrån, den andra gången 7 km hemifrån sent på kvällen, så blev det en lång hempromenad.
På en lördag bestämde vi oss att åka till Montpellier. P+R fungerar ju utmärkt, man behöver inte ha bilen till stan utan man kunde parkera i utkanten av staden och ta spårvagnen för billig peng. Vi svängde in på St Jean Vedas, parkerade bilen och gick för att betala biljetten. “Your ticket is not valid” stod det på skärmen. Vadå ”not valid”? Vi hade tagit ju den för 2 min sedan. Vi tittade omkring oss - inte en enda människa. Vi provade att åka därifrån, men grinden öppnades inte för att biljetten var ju inte giltig. Var gör man? Parkeringsplatsen var helt tom på folk och ingen satt vid entré. Det fanns inga telefoner som vi kunde se. Det tog nästan 40 min innan en kvinna dök upp. Hennes biljett funkade utan problem. Hon pekade på en liten knapp på automaten som man kunde ringa på. Den som svarade pratade inte engelska. Han mumlade något om att köpa biljett på spårvagnen. Tills slut öppnade rösten grinden och vi kunde åka därifrån. Vi körde till nästa större hållplats Sabines. Vi kom in, servicedisken var stäng där också. Vi tog en biljett, kom till betalningsautomaten och fick en chock igen “Your ticket is not valid”. Ganska snabbt hittade vi en engelsktalande fransyska, som ringde till service igen. “Vi öppnar grinden, kör ut och kör in igen och prova ta en ny biljett, kanske den skulle funka”- sa rösten. Vid detta läge fick min man nog, han rev biljetten och vi körde därifrån. Vi åkte till Ikea istället. Dessvärre hade de inte lampan som vi skulle köpa i lager. Snacka om en misslyckad dag..

Tisdagsmarknaden

Varje tisdag kommer marknaden till Marseillan. Halva stan är avstängd och man kan köpa nästan allt: mat, kläder, böcker, hemprylar, tyg, sängar mm.Vi har flera butiker i byn som Carrefour och Spar, men ändå väljer folk att handla på marknaden, en trevlig tradition. Fast det ställer till med problem för trafiken och parkeringen  Man måste komma ihåg att flytta på bilen på måndag kväll om man har ställt bilen på torget, annars blir det stora problem. Och man ska helst inte välja tisdag för hemleverans heller.