3 år har gått

Igår var det exakt tre år sedan vi köpte vårt hus. Det känns som det var länge sedan och samtidigt som om det var igår. Man kommer ihåg pirret i magen, spänningen och overklighetskänslan. Det var en väldigt fin, solig och nästan sommarvarm dag. Det var tre överlyckliga första dagar som vi tillbringade i vårt franska hus.
Sedan dess har vi varit i huset ungefär var tredje månad, och bott där i 143 dagar. Huset har fräschats upp, möblerats och inretts enligt vår smak. Vi har blivit väl mottagna i grannkretsen på vår gata, och fått nya bekantskaper med ett svenskt par som har att hus inte så långt från oss. 

Expediten i fiskdisken på Carrefour känner igen mig och rättar tålmodigt min obegripliga franska. Kvinnan i bageriet Les Saveurs d’Eugéne vet exakt vilket bröd jag vill ha,  mannen i ostronbutiken Ches Richard alltid hälsar glatt när jag köper ostron och musslor hos honom. 

Huset har inte blivit till något börda, kanske för att det ligger så långt borta och vi inte sticker dit varje helg för att fixa något. Det känns som om vi har hittat vårt hem och vi stormtrivs där, för att inte tala om den franska livsstilen som vi har blivit en del av.

Husläge

Förra veckan fick jag ett mail från den franska husmäklaren Fredda Rueda. Trots att jag sagt upp prenumerationen på hans massutskick för mer än tre år sedan får jag hans brev då och då. Hans mail brukar sorteras direkt som skräppost, men denna gång hamnade det i min inkorg. Ok då, jag tittar på de hus som han erbjuder.
Som vanligt finns det inga namn på byarna angivna i annonserna, bara några konstiga abbreviaturer. För oss var själva byn avgörande för vårt val av huset. Jag känner igen några hus som annonserades för fyra år sedan och som fortfarande är till salu. Fyra år! Det är helt ofattbart från svenskt perspektiv med en så överhettad bostadsmarknad som vi har. Är priset alldeles för högt eller är det fel läge? T.ex. ett fint mindre hus, som vi tittade på och som ligger i en större by norr om Beziers har alldeles för hög prislapp. Priset har faktiskt blivit dyrare på 3,5 år. Det ligger vid en hårt trafikerad väg och alla fönstret vetter mot den vägen. Skulle trafiken läggas om, så skulle huset kunnat säljas snabbare, tror jag. 

Läste i Karins blogg Brev från Servian att det var stora översvämningar i Herault nyligen. Flera byar har drabbats, byar som hade en liten bäck men som blev till en stor flod. Personligen skulle jag inte vilja ha ett semesterhus som ligger i område med översvämningsrisk.

Är det ändå inte läget som är avgörande vid valet av hus? 

Läget på detta huset vid lagunen skulle jag inte tacka nej till.

Höstplaner

Efter flera veckors regn har äntligen värmen kommit tillbaka till Göteborg. Kanske får vi behålla det soliga vädret i en vecka till, sedan blir det höst och vinter. Fast de senaste åren efter det att vi skaffade huset i Frankrike känns det inte alls lika trist att vänta på den mörka och kalla tiden. I oktober blir det en veckas resa till vårt älskande Marseillan, därefter ska vi som vanligt fira Nyår i vårt andra hem. Det har blivit som en trevlig liten rutin. Biljetterna för bägge resorna är redan inhandlade, först flyger vi med Ryanair från Rygge i Norge, direkt till Beziers. Vinterresan gå med Norwegian via Barcelona. Idag sänkte bolaget oväntat priserna över julledigheten, så vi slog till. Så det är inte lång kvar tills vi ses igen, vårt lilla Marseillan

Hamn i Marseillan

Hus i Marseillan

Tre gamla ruckel i närheten av oss hålls på att renoveras. Ett hus verkar renoveras bara under augusti och det går väldigt långsamt. Vår Madam Granne kommenterade detta med en suck ”trop grave travail”. Som vi tror renoverar ägaren huset själv. 

Ett annat ruckel annonserades till salu förra sommaren. Under ett tillfälle frågade jag en granne, den stora karlen med lilla fågeln om detta hus. Skulle han vilja köpa det? Absolut inte, svarade han, det är ett mycket dåligt hus och saknar toalett. Trots hans omdöme blev huset sålt väldigt snabbt. Två hantverkare har jobbat flitigt med huset sedan dess, varje gång när vi kommer ner har huset blivit bättre och bättre. 

Det tredje huset ligger framför det kända bageriet Les Saveurs d'Eugene. Min man fascineras av fasaden som de tagit fram. Han skulle vilja göra samma sak på vårt hus, men har ingen förståelse från min sida.

Varje gång när jag har stått i kö efter bröd har jag tittat på de som jobbar med huset, man ser rakt in i vardagsrummet. Samma sak gör alla i kön. Jag undrar om hur det blir att leva i ett vardagsrum som vetter mot bageriet. Tur att bageriet oftast är stängt på kvällarna

Våra grannar, del 2

Del 1 läs här

På vår gata bor Madam Granne, gamle Claude, en storvuxen karl med liten kanariefågel, en snobb, en kvinna med opererad näsan, ett ungt par, en irländska, några mystiska personer som vi aldrig har sett och några till.
Vår Madam Granne syntes mindre på gatan i somras, det tog nästan två veckor innan vi sågs. Men som vanligt har hon koll på allt och alla. Gamle Claude är fortfarande pigg och har äntligen skaffat glasögon. Det var på tiden för att han har misstagit en stor sten på gatan för sin hund vid flera tillfällen. På gatan bor även en riktig snobb, som inte verkar tillhöra byn, han sitter hela dagarna i sitt hus och umgås inte med de övriga grannarna. Jag har sett honom i en långärmad pyjamas mitt i den heta sommaren. Det är nog inte så konstigt att hans ”girlfrend” har lämnat honom. Hon gillade inte ens färgen på hans hus, beklagade han sig en gång för min man. 

I ett litet hus bor en storvuxen karl. Han har haft en söt liten kanariefågel som brukade kvittra i sin bur i fönstret. Men i somras var fågeln borta och jag vågade inte fråga om ödet för denna för jag hade glömt vad fågel heter på franska.
Irländskan har vi sett enda gång, det var dagen när vi köpte huset. Enligt Madam Granne har hon svårigheter att komma ner till byn. Det finns inte längre någon bra förbindelse från hennes hemstad till vårt område. En schweizisk familj som har haft ett stort hus i 20 år brukar komma ner i augusti, men mannen i familjen är ”trés malade” enligt Madam Granne.
Huset bredvid oss till vänster har två lägenheter och där bor ett ungt par och en kvinna som verkade ha opererat sin näsa. I alla fall gick hon med ett bandage förra sommaren. I huset till höger som har ingång från en annan gata har sommargästerna byts ut emellanåt. I år bodde det någon där med mycket bra musiksmak och som spelade fina franska låtar.
I somras när jag passerade ett hus som såg obebott ut märkte jag plötsligt en gammal kvinna i fönstret. Jag hoppade till av förvåning. Bor någon där? Det är som ett avsnitt ur programmet ”Där ingen skulle tro att någon kunde bo”. Gumman verkade bli förvånad själv, för henne är det nog vi som är de mystiska personerna som bor på hennes gata.

Läkarbesök, del 2

Jag ringde vårt försäkringsbolag efter vi kommit hem. Jag undrade om man kunde få ersättning för det oplanerade läkarbesöket i Frankrike som jag beskrev här. Jajamän, sa någon på andra sidan luren, berätta bara när och vad som har skett och hur mycket som du har betalt. Vi har tydligen en sådan försäkring som ersätter nästa allt och som dessutom inte har någon själrisk. Ska jag skicka in läkarintyget som bevis? Nej, det behövs inte. Jag blev förvånad över att man bara kunde ringa och få pengarna insatta på sitt konto bara så där. Antingen var det en för liten summa de skulle återbetala eller så har de kanske inte tid att hantera alla inkommande intyg?

På väg hem

Vi åkte från Marseillan på fredag morgon förra veckan. Resan gick via Lyon, Nancy, Luxemburg och Bremen. Det var inga större köer på vägen men däremot hade vi några intressanta händelser.
Först fick vi sällskap av en diskret grå bil. Jag som trodde att alla Ferrari var röda hade nog fel.

Mellan Dijon och Nancy kom plötsligt en skur med massor av vatten och hagel.  

I västra Tyskland hamnade vi inne i dimman.

På sista etappen fick vår GPS fnatt och dirigerade in oss i Hamburg. Som tur var det söndag morgon och det var inga bilar i stan.

Hamburg