Annecy

En av våra resdagar tillbringade vi som vanligt i Strasbourg, men i år bestämde vi oss för att ta en omväg och körde från Strasbourg till Annecy. Enligt min franska guidebok är Annecy den vackraste byn i Franska Alperna. När vi kom dit var det upp till +30 varmt och vindstilla. Själva gamla staden påminde mig om Colmar men i mindre skala.

Staden med sina söta medeltida hus och broar ligger vid en vacker sjö, men byn kändes på något sätt själlös, kanske pga överexploaterad turism. Vi och en arme av turister gick som ett tåg på de smala gatorna och på den breda allén vid sjön. Det var mycket asiatiska turister, kanske kineser, med stora kameror.

Dagen därpå åkte vi på små vägar mot Valence och passerade en vacker sjö Lac du Bourget med fina cykelvägar runt om - där hade det kanske varit värd att stanna några dagar

Lac du Bourget

Resan ner, dag 1

För några dagar sedan har vår resa till Marseillan börjat. Första etappen från Göteborg till en ort norr om Kassel gick inte som planerat. Vi har kört den rutten flera år i rad utan några problem, men i år blev det galet. När vi kom till Rödby, såg det bra ut och vi trodde vi skulle hinna med nästa färjan, dock icke. Vi satt och väntade på att få köra in på färjan i nästan 2 timmar. Det var inte så mycket bilar, men det hände inget under de två timmarna. Så vi kom till Tyskland mycket senare än vanligt och vid 6 tiden satt vi i en trafikstockning vid Hamburg i nästan en timme. Det återstod 3 timmar att köra till hotellet som skulle stänga exakt 3 timmar senare. Så min man fick köra på lite extra, dock gick det inte så fort som för en liten Aygo som körde om oss när vi körde i 145 km/h (kan verkligen en Aygo gå såpass fort?) Vi hann till hotellet, men vi hann inte att titta på staden. På morgonen blev vi väckta av en glad svensk som sjöng Roj och Roger har en mack ihop i duschen någonstans på det lilla tyska hotellet.

Hann Münden som vi sett hastigt

Volvo Ocean race i mål

Nu har Volvo Ocean race 2015 nått målet i Göteborg. Först till mål kom Alvimedica, dock är det Abu Dhabi som leder hela tävlingen. 

Det har blåst konstant i Göteborg i flera månader, men just idag var det vindstilla och båtarna kämpade för att komma till inloppet. Därför hade mållinjen flyttats från centrala stan till ytterhamnarna. Sist kom det svenska tjejlaget SCA. Trots sin jumboplats och regn fick de ett varmt välkomnade från göteborgarna och Stena Line. 

Tänk att seglarna varit ute till havs sedan oktober 2014 och seglat runt hela jorden! Hela Göteborg skall nu festa i en vecka, det är ju kul med lite folkfest eller hur? 

Alvimedica

Abu Dhabi

Alvimedica, som först nått målet

Sommarhälsning

Nu har sommaren äntligen kommit till Göteborg. Eller i alla fall har det blivit lite varmare än de senaste 2 månaderna av regn och kyla. Hoppas att göteborgarna får sin del av värme och sol, för oss är det inte så viktigt för att snart reser vi till vår franska sol och vår franka värme

Lilla Bommen i Göteborg

Sommarresa

Sommarresan till Marseillan är redan spikad, resvägar är valda och hotellen är bokade. Denna gång har vi ändrat lite på resan ner, så det blir så klart ett stopp i Strasbourg, sedan kör vi en sväng till Franska Alperna och bor på en småort vid en bergsjö. Resan hem ska också gå via någon stad som vi tidigare inte besökt, dock håller jag fortfarande på att söka efter det smultronstället.

Häromdan när jag var på en middag satt jag och småpratade med min bordsgranne. Av en slump (eller snarare av min redan etablerad vana) nämnde jag vårt hus i Languedoc. Till min och hans förvåning visade det sig att en släkting till honom håller på att söka efter ett hus just i Herault. Är det inte underligt, det verkar som att alla vägar leder till Languedoc nu för tiden?

Palavas-les-flots

En dag bestämde vi oss för att utforska området söder om Montpellier. Vi styrde kosan till Palavas-les-flots, som ligger 6 km söder om Montpiller. Vi passerade högljudda Sete, stilla Frontignan och kom in i en dal  omringad av små berg så att det blev helt vindstilla. 

Palavas-les-flots var ett litet fiskesamhälle som försåg Montipllier med fisk förr i tiden, nu är det väldigt populär badort. Bynamnet  nämns i en låt i den franska animefilmen Trion från Belleville, lite onödigt vetande kanske. Byn ligger fint vid havet, men den påminner mig mycket om de spanska semesterorterna på Costa del Sol, ett Fuengirola i miniatyr. I hamnen ligger restauranger tätt, det står inkastare vid varje matställe och det luktar som i en typisk turistort - det luktar nämligen frityrolja. Dock har badorten sin charm och jag förstår varför folk kommer hit. 

Om man inte orkar gå till bron som ligger 50 m längre bort kan man ta linbanan över kanalen, 2 euro/väg. 

Fina breda sandstränder och fint utsikt från närliggande hus. Jag undrar hur det ser ut på sommaren när badsugna från Montpellier och semesterfirare från övriga franska städer invaderar orten?

Våra grannar, del 3

Vi har inte sett våra grannar sedan i somras. I höstas hörde vi deras röster på gatan, men vi råkade inte träffas. Denna gång vad det äntligen dags. 

Först var det gamle Claude. Häromveckan fyllde han faktiskt 91 år. Man skulle aldrig gissa att han är så pass gammal, han är lite krokig i ryggen, men han rör sig och pratar snabbt och har bra minne. Så klart var det puss på kinderna mellan honom och mig och handskakningen med min man. Claude var bekymrad över att vi inte var här i vintras och att han inte heller träffade oss i höstas. Hans hund dog, närmare bestämt 3 september, tillade han. 

Därefter träffade vi vår madame Granne. Först började hon beklaga sig över vår söndergrävda gata, det stör så mycket och ingen som vet när det blir färdig. Sedan undrade hon om vårt uteblivna besök i vintras. I samma ögonblick dök en parant dam upp från det stora huset tillhörande en schweizisk familj. Madame Granne presenterade oss. Den eleganta damen bor någonstans i bergen, antagligen i Schweiz, eller nära Schweiz eller inte alls i närheten av Schweiz, för jag kanske har missförstått allt. Madame Granne pekade på vårt hus, damen tittade på huset som om hon aldrig sett det förut.  Hon frågade hur länge vi haft det. I snart 4 år repeterade damen efter oss. Och vi aldrig träffats! För henne var vårt hus lika obebott som hennes är för oss.