söndag 10 juni 2012

Våra grannar

Vår gata  är en av de äldsta i Marseillan. Jag kommer att skriva om stadens historia en annan gång, nu skulle jag vilja berätta om  våra grannar
Den första grannen vi mötte var Madame Nånting. Hon kom till oss i samma ögonblick som  vi satte in nyckeln i låset för första gången på vårt nyss köpta hus. Hon ville bli bekant med oss i all sin enkelhet som grannar. Det enda problemet är att jag inte uppfattade hennes namn. Sedan  träffades vi och småpratade på gatan, men jag vet fortfarande inte vad hon heter. Det intressanta är att hon är född i huset som hon fortfarande bor i, 70 år på samma gata i ett och samma hus. För mig, som ständigt är i rörelse är det otänkbart. Men jag kan tänka mig att om jag skulle varit född i Marseillan, kanske jag inte skulle ha flyttat någon annanstans heller
Vår gata
En annan granne till oss är Claude, han är snart 90 år och talar med en stark sydfransk dialekt. Han har bott i sitt hus i över 50 år. Jag skulle aldrig gissat att han var så pass gammal - varje morgon sätter han ut krukorna med sina växter utanför huset, promenader med hunden, kör som en biltjuv med sin välskötta bil på de smala gatorna och på kvällarna klär han upp sig och går någonstans. Vi har blivit vänner med honom, han är den ende grannen som hittills har besökt oss i vårt hus
Mittemot oss bor en fransk snobb, eller kanske är det en blyg människa. Fast han kommer dit bara på helgerna, för att han bor annanstans i  Herault. Claude har berättat för oss var han bor men som vanligt förstod jag inte det franska ordet. Denna granne nummer 3 undviker oss noga.
 Den enda utlänningen som har ett hus på vår gata, förutom utom oss då – är en dam från Irland. Vi har ännu inte haft möjlighet att bli bekanta med henne. Enligt granne nummer 1, talar hon inte franska
Grannarna på hörnet av vår gata  är en fransk familj med två barn. Ingången till deras hus ligger på granngatan, så vi har inte sett dem så mycket ännu
Huset på högra sidan om oss tillhör de mest mystiska grannarna på vår gata. Vi vet inte om någon bor i huset , är det lägenheter eller ett privat hus. Vi borde ta reda på mer om detta från granne nummer 1

4 kommentarer:

  1. Men, jag känner ju igen denna gata! :D Om jag ser rätt så är det den gatan vi bott på...

    Huset vi hyrde ägdes av irländare :D. De bodde själva i Sète. Är det Rue Ledru Rollin? ;)

    SvaraRadera
  2. Oj nej, det är inte den gatan, men den ligger ganska nära. När vi köpte vårt hus, gick vi alltid samma väg och från samma håll för att inte gå vilse. Gatorna verkar se likadana ut, rena rama labyrinten :) Men nu efter att vi bott i Marseillan i en månad tycker vi att vi har mer koll på läget ;)

    SvaraRadera
  3. *gapskrattar*

    Vi kände likadant, ut fr huset gick bra, men hem förirrade vi oss var gång. Men en sak är säker den här gatan har jag gått på flera gånger. Kikade bland mina foton o jag har "samma" bild hos mig :D

    SvaraRadera
  4. Inte så långt från mig heller!

    SvaraRadera