Un cauchemar..

Imorse vaknade jag gråtfärdig från en mardröm (un cauchemar). Jag drömde att vi plötsligt inte hade vårt lilla hus i Marseillan med den vackra trappan och solterrassen. På något konstigt sätt hade vi fått en enrumslägenhet på första våningen i ett höghus i ett turistiskt getto. Genom hela drömmen försökte jag lista ut hur och när det gick snett: jag mindes våra önskemål på huset, möten med mäklaren, kontraktsskrivningen hos notarien. Men jag kunde minnas något byte av vårt hus till den hemska lägenheten, och jag längtade så mycket att få huset tillbaka. När jag vaknade var det rena rama lättnaden att det bara var en dröm. Och man börjar undra när vi far till vår lilla huset och älskande Marseillan igen

Ledighet

Det är det där med semesterdagar. En av mina f.d. kollegor resonerade med mig apropå ägande av semesterhus utomlands. Det låter fantastiskt, men man kan bara använda huset under ganska begränsad tid om man jobbar. Det påståendet tänker jag på nu när jag har bytt arbetsgivare och upptäckt att trots bättre vilkor har jag fått mindre semesterdagar. Eller rättare sagt, min förra arbetsgivare var mycket generös med semestrar. Och som en smolk i bägaren existerar inte någon tidsbank på min nya arbetsplats och man kan inte ta ut övertidstimmar som en hel ledig dag. Punkt slut. 

Så plötsligt har jag begränsade lediga dagar att leka med så nu försöker jag pussla ihop de dagar som finns för att uppfylla vår önska att vara i huset i Marseillan minst 4 gånger om året. Och förra året då vi vistades en hel månad i huset kanske inte kommer att upprepas i år om vi även vill åka dit under andra tider på året

En vinterdag i Göteborg

Den senaste veckan i Göteborg har bjudit på kyla och sol. Jag är en ”värme” människa, så snö och kyla är inte riktigt min grej, speciellt inte när termometern faller ner till -11ºC. Men till och med jag kan beundra en vacker vinterdag i Göteborg. Helst genom ett fönster.

Utsikt från  skybar på hotel Riverton

Agde

Agde var den första stad som jag fick lära känna i Languedoc område. För några år sedan, när drömmen om ett sommarhus någonstans vid Medelhavet inte riktigt hade mognat hittade jag en annons på Hemnet om en liten etta i Agde. Då började jag leta efter information om staden, studera kartorna och höra runt bland bekanta om någon visste något. Det gjorde min f.d. chef som brukade köra i sin husbil runt om i Europa. ”En fräck stad”, sa han. Då fick jag även lära mig att Agde var en av de äldsta städerna i Frankrike.
Som jag minns kostade den lilla ettan lika mycket som vårt hus i Marseilllan då priserna låg på topp där nere. Lägenheten låg högst upp i ett gammalt hus precis vid den bron mitt i staden, där all trafik passerar förbi. 

Mitt i gamla Agde

Men när vi såg Agde på riktigt, något år efter min research, blev jag inte så imponerad av staden. Tyvärr, lämnar  staden ett kaotisk och lite sjabbig intryck. Höga hus i de trånga gränderna i gamla stad släpper inte in något ljus, det är inte alls lika mysigt som i Marseillan. Men det finns några fascinerade trompe l'oeil-målningar som gör gamla stad lite gladare

 

Fransk vs svensk

Igår såg jag filmen Natalie (La délicatesse). En fransyska, spelad av Audrey Tautou träffar en svensk man, spelad av en belgare. Han verkar vara som en elefant i en porslinsbutik. Jag kommer inte att skriva om själva filmen, utan om klädval. Det är träffsäkert på ett roligt sätt, tycker jag. Så som vår svenska medelålders man brukar klä sig - i illasittande byxor, för stora skjortor, urtvättade tröjor. Och mycket beige. (Kanske regissören hade sett Galenskaparnas Beige Boys?) Jämför med fransmän som är eleganta och chicka.

Markus från filmen

Samtidigt njuter man av att se på Andreys kläder (fast man häpnar hur benig hon är). Alla fransyskor i filmen är lekfulla, kvicka och kvinnliga. De ser faktiskt ut så i verkligheten. Jag tänker på min första lärarinna i franska, det var något i hennes stil som direkt avslöjade att hon var fransyska. Jag tänker på min kära 70-årige granne, som alltid går ut från sitt hus i fina kläder med matchande väska. Jag tänker på de förtjusande kvinnorna vi såg på ett franskt bröllop i Gruissan.

Dessvärre är jag övertygad om att även om jag skulle få tag i Audreys kläder så skulle ingen ta mig för fransyska. Det är nog den medfödda konsten att bära kläderna och själva attityden som gör någon till fransk eller?

Vindar och översvämningar

När man pratar om husköpet i Languedoc måste man tänka på 2 saker: vind och översvämningar. Detta fick vi höra från en fransman som har bott där i många år.
Languedoc är Frankrikes blåsigaste plats, där finns vindar som Tramontane (mildare version av den kända Mistralen), Cers (västvind), Scirocco (sydvind), Autan (östanvind) och Marin (bris från havet). Men om man ser från kartan nedan, ligger Herault mellan de 2 vindkorridorerna, så här blåser det inte lika kraftigt och ofta som i t.ex. Aude, runt Narbonne.

Mistral och Tramontane

Mitt i den gamla delen av en by utgör oftast husen ett naturlig skydd från vinden, i utkanten, eller på fel del av byn kan det vara riktigt blåsigt även på somrarna för att inte nämna hur blåsigt det kan vara om vintrarna..

Flera byar runt floderna Herault och Orb ligger inom översvämningszon och detta kan orsaka riktigt kostsamma katastrofer. Under processen med husköpet får man en rapport om huset (och byn) ligger inom riskzonen. Personligen skulle jag inte sova gott om nätterna om mitt hus befann sig i inom ett sådant området med tanke på avståndet från Sverige

Norrmannen igen

Det var kul att hälsa på norrmannen som övervintrar i sin lilla 29-fot båt vid kajen i Marseillan. Vi hade pratat med honom i oktober. I början av januari sitter han fortfarande på sin stol vid sin båt och dricker vin. En lycklig person som en glad pensionär kan bli. Vi småpratar igen. Han är fortfarande nöjd med tillvaron, trots några kalla nätter. Båten är inte isolerad, så på natten är det lite”småkyligt”. Trots att kajplatsen kostar 230 € per månad är det inte hela världen. Vi frågar honom om han blir kvar när vi kommer på påsken. Nej, då planerar han att styra båten till Grekland. Norge då? Han tittar på oss som om vi är tokiga och yttrar filosofiskt : ”Om man har hittat paradiset, vill man väl inte tillbaka”

En liten norsk båt på andra sidan hamnen..