Un cauchemar..

Imorse vaknade jag gråtfärdig från en mardröm (un cauchemar). Jag drömde att vi plötsligt inte hade vårt lilla hus i Marseillan med den vackra trappan och solterrassen. På något konstigt sätt hade vi fått en enrumslägenhet på första våningen i ett höghus i ett turistiskt getto. Genom hela drömmen försökte jag lista ut hur och när det gick snett: jag mindes våra önskemål på huset, möten med mäklaren, kontraktsskrivningen hos notarien. Men jag kunde minnas något byte av vårt hus till den hemska lägenheten, och jag längtade så mycket att få huset tillbaka. När jag vaknade var det rena rama lättnaden att det bara var en dröm. Och man börjar undra när vi far till vår lilla huset och älskande Marseillan igen