Bröllopsdag

Idag är det ett år sedan vi gifte oss. Fast vi kunde inte räknas som nygifta, vi var sambo i många år. Men husköpet i Frankrike hade påskyndat vårt beslut att lagligt binda vårt förhållande. I Frankrike gäller andra lagar och ting, så är det inte gynnsamt att vara sambo där. Hos advokaten vid påskrivningen av första kontraktet Compromis de Vente fick jag veta att jag återigen kallas vid mitt flicknamn och att min f.d. man ska vara med. Mitt flicknamn hade jag inte använt på decennier, och inte heller haft någon som helst kontakt med mitt ex. Så när vi lämnade advokaten, frågade jag min sambo om det inte var dags att gifta oss och då så fort som möjligt
I Sverige fick jag ringa runt, för att i Göteborg var köerna till vigseln tre månader. Till slut hittade jag en kommun norr om Göteborg där vi kunde gifta oss inom 3 veckor. Snabbt och smidig i min mening och allt för bråttom enligt min mans mening. Så för ett år sedan blev vi man och hustru.

När vi skrev på det slutliga kontraktet Acte de vente, hade alla uppgifter om mitt ex försvunnit, jag fick tillbaka mitt flicknamn och fick en ny titel som madam Si och Så. Som till exempel när man säger madam Nicolas Sarkozy menar man ju Karla Bruni. Är det inte lite för patriarkaliskt?