Jag har slarvat ordentligt med franskan. Hela förra hösten med all stress på jobbet och till slut ett jobbyte gjorde att jag bara gick på kursen i franska utan att vara engagerad. Luften gick ur helt enkelt. Så denna vår bestämde jag mig för att hoppa av studierna på folkuniversitet och kanske fortsätta till hösten igen. Men nu trots mitt tidigare beslut fick jag kontakt med en tjej från Belgien som eventuellt ska bli min privatlärare i franska. Hon pratar fyra språk flytande, helt avundsvärt. När vi satt på språkcafet och jag försökte kommunicera på franska, förstod jag plötsligt hur mycket har jag saknat detta underbara språk. Det låter så fint från en belgiska, hon pratar inte med samma snabba tempo som de gör i södra Frankrike. Inte heller sväljer hon slutet av orden innan man förstått vad som sagts.
Enligt henne pratar fransktalande schweizare ännu långsammare än belgare. Synd bara att våra grannar är riktiga sydlänningar. Jag hoppas att jag inte bli lärt något som katastrofalt avviker från det riktiga franskan. (Jag vet, jag ska inte lära mig att säga septante istället det krångliga soixante-dix eller nonante för quatre-vingt-dix)
Oj, vilken hög igenkänningsfaktor det är på det här inlägget! För min del rena tjurrusningen på jobbet, sjuk mamma, en utbildning inom jobbet som äter tid och där föll alla goda intentioner att snabbt lära mig franska! Men nu börjar det bli dags igen - privatlärare låter bra, tycker jag! Lycka till:)
SvaraRaderaVi får se hur länge mina ambitioner håller sig denna gången ;-) Annars som min man säger, vi kanske lär oss franska när vi bosätter oss där nere :-)
Radera