Med darrande hand slog jag numret till vår fantastiska bevakande granne. För första gånget i mitt liv pratade jag franska per telefon. Det gick relativt bra, hon lovade att lämna ifrån sig nycklarna imorgon, men sedan blev det stopp för att hon frågade en massa frågor som jag inte förstod. Jag bad att få återkomma på måndag med hjälp av en kollega som pratar franska flyttande.
Herregud var handikappad känner man sig utan att kunna kommunicera ordentligt
Herregud var handikappad känner man sig utan att kunna kommunicera ordentligt
Känner med dig! Den där "fiskgapskänslan", när man kippar efter ord o ingenting kommer ut som man tänkt sig... *gaskratt*
SvaraRaderaHar börjat en ny termin med franska o denna gång en "native speaking" o det känns som ÄNTLIGEN... kommer jag att göra framsteg! :D
Vi får väl sen i slutet av terminen, men just nu känns det som vi tar stora kliv F.R.A.M.Å.T!
Hör av er om ni vill hyra ut huset... :)
Kram
Vad roligt att det går bra för dig med franskan, själv kommer jag ingenstans, känns det som :( Har börjat igen med min kurs A2; efter 3 år av pluggande sa läraren att nu är det dags av lära oss dåtid. Det var på tiden, man kan inte umgås med hjälp av presens hela tiden, eller hur?
RaderaTack för förfrågan om huset, men det tar nog lite tid innan vi bestämmer oss för att hyra ut det ;-)
*gapskrattar*
SvaraRaderaJa, det underlättar avsevärt om man även kan konversera i dåtid... hahahaaa.
Går också A2 för 5 terminen... åtminstone har vi lärt oss passé composé o det underlättar konversationen. Men nu efter första lektionen känns det verkligen som något kommer att hända :D. Ledaren är fransyska o talar enbart franska på lektionen. Förklarar allt på franska o om vi ändå inte fattar då säger hon det på engelska. Men det känns bra att tvingas prata, för det är ju där problemet sitter ;).