Franska filmer

Jag har växt upp med franska filmer och musik. Min barndomsidol var Alain Delon, speciell i filmen ”Zorro” från 1975; den bästa komiken var så klart Pierre Richard; och när sångaren Joe Dassin dog i 1980 var jag och min kompis helt förkrossade.

Nu när vi har anknytning till Frankrike kändes det helt naturligt att väcka mitt tidigare intresse för fransk kultur igen. Då är lika självkart att börja med att titta på franska filmer igen. Under det senaste året har jag sett ca 80 franska filmer, mest hyrda på biblioteket. Min man som inte var bekant med det franska kulturarvet sedan tidigare var motständig mot detta (”Oh nej, inte en fransk filmkväll nu igen”) och klarade bara av att se en fjärdedel av filmerna. Jag måste erkänna att några av filmerna fick jag själv plåga mig igenom, men bland andra fanns en del riktiga pärlor.